– Vi får vara glada och tacksamma över den medicinska forskningen som ger helt nya livsmöjligheter. Den är i högsta grad helbrägdagörande, säger kyrkoherde Håkan Djupsjöbacka i Liljendal. Han ser ingen motsättning mellan bön och medicin. (FOTO: Rolf af Hällström)

Bön hör hemma i kyrkan

– En sån tajming, säger kyrkoherden i Liljendal Håkan Djupsjöbacka som liksom alla andra präster i stiftet hade Jesus och den onda andarna som predikotext söndagen efter MOT-programmet i tv.
17.3.2013 kl. 12:00
Tunga moln över folkkyrkan, skrev lokaltidningen Östra Nyland i sin uppföljning av MOT-programmet om bön och demoner. Samma tanke har också Håkan Djupsjöbacka, fast inte på det sätt som journalisten tänkt. Om det är så att en predikant framställs som en fara för folkkyrkan bara för att hon talar om demoner i vår civiliserade tid är det oroväckande. Att kyrkans folk gått på det här utan dess mer analys, det är för Liljendalherden tunga moln över kyrkan.

– Hur många har inte blivit välsignade och hjälpta av att ha fått bönestöd i sin sjukdom?

Att förkunna tro
Djupsjöbacka gör ett hopp till Carl-Erik Sahlberg, den riksbekanta S:ta Claraprästen i Stockholm som också är docent i kyrkohistoria, och lånar en bild från hans bok ”Missionens historia genom två tusen år”.
Av alla människor som ”förts till Kristus” har 70 procent gjort det efter år 1900. 70 procent av alla som gjort det på 1900-talet har gjort det efter år 1945. 70 procent av alla som förts till Kristus efter år 1945 har gjort det efter år 1970.

Medan folket i Norden och Europa lämnar sina folkkyrkor är kristendomen på stark frammarsch på annat håll.

– Jag tror inte vi har tilräcklig inblick i den här ”kyrkbävningen” som går igenom tredje världen, säger Djupsjöbacka.

Alla de här växande kyrkorna lever i dialog med det omkringliggande samhället. En dialog som sker i spänningen mellan två poler som teologen Peter Wagner kallar tolerans och sanning.

De samfund som uppfattar Bibeln som Guds levande ord och tilltal brukar framhålla sanningen och brukar inte sällan hamna i konflikt med det omgivande samhällets värderingar.

– Men det är just i den här spänningen som Guds rike går framåt. Församlingen har något att ge som inte finns på annat håll, menar Djupsjöbacka.
 
Det som en förkunnare ska göra är att förkunna gudsriket, Kristus och tro. En tro som går ut över de etablerade psykologiska och filosofiska förklaringarna.

Förbön en viktig nisch
Kärnan i budskapet för den tredje söndagen i fastan står sig. Det står om Jesus att han inte kunde göra några mirakler i sin hemstad Kafarnaum för där fanns ingen tro.

– Alltid när Jesus gjorde under fanns där en tillstymmelse till tro. Vid bröllopet i Kanaan var det hos Maria den tron fanns. Det behövs någonting av en trosatmosfär för att Guds rike ska slå igenom.
Att det bakom varje sjukdom skulle stå en demon håller han inte med om.

– Jag är inte du med Pirkko Jalovaara, men den förbönstjänst hon utför är en nisch som är mycket naturlig för kyrkan. Eller som åtminstone borde vara naturlig för kyrkan.

Samtidigt är den en mycket ömtålig och skör nisch och det är klart att klumpfotiga intramp skadar mer än de bygger upp.

Dödens väntrum
Djupsjöbacka har ingen förståelse för att bön och helande placeras i ett motsatsförhållande till medicin och forskning. För drygt tjugo år tillbaka i tiden hade han en tumör på flera centimeter vid hjärnan, hans ögon såg i olika riktning och blodvärdena var eländiga. Han upplevde sig som på soptippen, glömd av Gud.

Då ställde folk upp med förbön. Dåvarande biskopen Erik Vikström kom enkom in till sjukhuset för att med handpålägggning be för sin präst i cafeterian. Nattmissionären Arvid von Martens kom och lade händerna på hans huvud i förbön i korridoren där folk kom och gick. Han lämnade efter sig en lapp med ordet ”denna sjukdom är inte till döds utan till mitt namns förhärligande”. Kort och hälsningar om förbön kom från alla håll i Svenskfinland, Sverige, Norge, England, Hong Kong, Namibia och Taiwan.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Rolf af Hällström



sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet sammanträdde på måndagen. 18.3.2024 kl. 16:47

Änglar. Marika Salomaa pausade anställningen som personaladministratör och satsade på att bli keramiker. Nu tillverkar hon tröstänglar som Matteus församling delar ut till personer som förlorat en anhörig. 18.3.2024 kl. 08:00

kyrkoherdeinstallation. Hård vind gjorde att förrättarna vid kyrkoherdeinstallationen i Saltvik inte kom i land på Åland. 17.3.2024 kl. 11:15

VILDMARK. I vildmarken stänger Per-Johan Stenstrand ut bruset och tankar kraft. Årligen gör han två större turer, en rejäl fiskevecka i augusti och en vecka runt påsk med snöskoter, tält och isfiske uppe i Lappland. 16.3.2024 kl. 13:34

Bidrag. ÅA Vasa-lett projekt om demografi i kyrkor och samfund toppar Svenska kulturfondens utdelning i år. 15.3.2024 kl. 15:21

PÅSK. Vi bad tre personer redogöra för ett viktigt bibelställe i påskberättelsen. De sökte sig till berättelserna om sista måltiden, Judas och Petrus. 14.4.2025 kl. 17:37

Via crucis. I sin gestaltning av Jesus har Elias Edström tänkt på manlig vänskap och hur den tar sig uttryck. Lärjungarna låg ju i famnen på Jesus. Det fanns en närhet. 14.4.2025 kl. 18:00

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Nytt från domkapitlets sammanträde 10 april 2025. 11.4.2025 kl. 10:56

ekumenik. Laura Häkli börjar i höst leda det dagliga arbetet med Ekumeniska rådet. Hon kommer från Finska Missionssällskapet. 10.4.2025 kl. 15:16

jakobstad. Det kommande året är det Catharina Englund som är tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Det är med ”skräckblandad förtjusning” hon går in i uppgiften. 10.4.2025 kl. 12:11