På VEPA-centret kan hemlösa komma in och få ett gratis mål mat, en kopp kaffe och socialt umgänge. Ingen är för illa däran för att platsa in. (foto: Johan Myrskog)

Nyårsönskning: ett nytt liv

Hur gör man när man blir utsparkad hemifrån som tonåring och tvingas klara sig själv? Hur överlever man drogerna, våldet och kylan då man bor på gatan? KP har träffat två hemlösa män som berättar sina livshistorier.
3.1.2013 kl. 12:00
– Det började då jag var tio år, berättar Mikko.

– Jag började sniffa lim och använda droger. Jag stod inte ut med inkomstskillnaderna. Alla fick sina kläder och saker från Stockmann medan jag själv fick allting från loppis. Det ledde till att jag blev något av en clown bland de andra barnen och det började gå utför med mig.

Jag träffar Mikko på Vepa på Vasagatan i Helsingfors. Dagligen besöker kring 30 personer Vepa för att få ett varmt mål mat, värme och socialt umgänge. De flesta är bostadslösa.
Stämningen är dämpad men man anar att de som är här känner varandra och känner sig hemma här fastän det inte sägs så mycket.
 
Offer för droger och våld
Mikko är 40 år och har precis fått en ny bostad. Som sextonåring tvingades han börja betala hyra åt sina föräldrar och som nittonåring blev han utsparkad hemifrån. Sin första lägenhet fick han inte behålla länge – amfetaminanvändandet blev för intensivt.
 
– Jag blev utsparkad därifrån och sedan följde en tid av överlevnad. Jag har sovit i källare och trappuppgångar. Man lär sig hur man ska klara sig.
Risto är omkring 50 år. Han har nyligen fått en lägenhet i samma hus som Mikko. Också han blev utkastad hemifrån som tonåring.

– Jag slog pappa för att han slog mamma, berättar han. Jag behövde bara bli tillräckligt stark för att göra det men efter den händelsen var jag inte längre välkommen hemma.

Risto flydde till ökända Christiania i Köpenhamn och rökte sig slut på hasch. Han är både blandmissbrukare och alkoholist och har varit inblandad i stölder – men han menar att livet varit värre förut. Han går inte in på detaljer men säger att saker och ting är i ordning nu.

– Livet är okej nu. Eller så bra det nu kan bli, säger han utan någon större övertygelse i rösten.
 
Fängelse
Mikko kom ut från fängelset förra våren. Han har suttit inne i sex och ett halvt år för grovt rån och andra brott. Hur länge han suttit i fängelse under hela sitt liv vet han inte.

– Första gången jag gjorde ett försök att råna en guldsmedsaffär var 1995 då Finland vann ishockey-VM för första gången, säger han. Det lyckades inte och jag åkte fast. Jag försökte med ett rehabiliteringsprogram för att undvika en fängelsedom men orkade inte genomföra det och i stället hamnade jag i fängelse.

Nu har Mikko rena händer för första gången på många år. Den onda cirkeln har varat i sjutton år.

– Jag har varit hemlös sedan 2003 förutom då jag satt i fängelse. Men nu har jag fått en lägenhet.

Livet på gatan
Att bo på gatan är inte en dans på rosor. Det gäller att överleva. Både Mikko och Risto har varit med om våld.

– Jag bröt foten en gång när jag blev slagen med ett bollträ, berättar Mikko. Jag råkade bara sova på fel plats vid fel tidpunkt.

Också tvister med ordningsvakter är något de ofta varit med om.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Johan Myrskog



LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13