Avslutar dagen med bön

Kristendomen har  alltid varit en självklar sak för Carl Haglund.
– Mina föräldrar gav mig en kristen uppfostran. De läste Barnens bibel för mig och bad aftonbönen tillsammans med mig. Jag gick också i församlingens dagklubb, vilket är en verksamhet med kristna förtecken.
I skolan var han intresserad av religion. Religionsvitsordet var ofta en tia.
– När jag gick ut grundskolan fick jag bibelstipendium. Det var kanske inte det coolaste stipendium man kunde få i den åldern. Men jag var ändå glad och stolt över det.
Tiorna i religion brukar leda till frågan om du ska bli präst när du blir stor. Fick du den frågan?
–  Jag blev politiker i stället och bägge predikar ju, skämtar Haglund.
Vanan att be aftonbön är viktig fortsättningsvis. Det är också något försvarsministern vill ge till sina barn
–  Jag lägger min son för natten ungefär tre kvällar i veckan. Först läser jag en bok för honom och sen ber vi aftonbönen tillsammans. Jag säger pappa och Gud älskar dig och så sover han.
Har du fått bönesvar?
– Det är en svår och djup fråga. Jag för ofta diskussion med mig själv om hur mycket man kan be i en bön. Jag vet inte om andra tänker så. Jag ber om energi att förverkliga det jag vill då det gäller mig själv, mina barn eller min familj. Då finns det sånt man inte kan påverka, typ andra människors hälsa. Jag ber ju inte bara för sig själv utan också för dem jag bryr mig om som är sjuka. I tonåren upplevde jag att jag måste komma ihåg så många viktiga saker och medmänniskor att jag hade svårt att somna. Jag funderade att om jag glömmer bort något så får jag inget bönesvar. Kopplingen mellan bön och bönesvar har jag alltid haft lite svårt med. Jag har en stark tro på ödet och att det finns en mening med det som sker, även om det inte går som jag bettom. Då får man inte misströsta.
Är ödet och Gud samma sak?
– I min värld finns en koppling. Annars finns det ingen betydelse.
Haglund säger att han inte har intresse av någon offentlig debatt om den kopplingen finns eller hur man ska be.
– Min syn är inte mera rätt eller fel än någon annans syn. I politiken använder jag energi att övertala andra om att det jag står för är rätt väg. I frågor som berör tron har jag precis motsatt åsikt.
Carl Haglunds tro präglades under tonåren av ett år som utbyteselev i Maryland i USA. Han bodde i baptistpastorsfamilj och gick tillsammans med dem i kyrkan fyra gånger i veckan.
– Jag drogs aktivt med i kyrkans ungdomsverksamhet och deltog bland annat i läger. Verksamheten var dynamisk och andelen aktiva ungdomar hög. Det var en bra tid för mig, det var en sorts brytningsperiod när jag fick pröva min egen tro och syn på världen.
Idag är kristendomen Carl Haglunds värdegrund.
 ‑ Tron är den gemensam värdegrund jag har med andra kristna på samma sätt som jag har en gemensam värdegrund med andra SFP:are. Men även om man har en gemensam grund så har vi olika åsikter i vissa frågor. Jag har aldrig upplevt någon konflikt mellan mina liberala politiska värderingar och mina kristna värderingar. Dom är identiska.

Läs mera i papperstidningen.