Hon vill ha tid för det innerliga samtalet

– Jag var ett lillgammalt, allvarligt barn som tyckte om att umgås med vuxna. Jag tyckte det var intressant att lyssna till vad andra berättade om det som låg framför mig: livet. Jag var så nyfiken på världen utanför.

Sissel Lund-Stenbäck föddes på bondgården Skjørten i södra Norge. Hon kände sig tidigt annorlunda än sina syskon som inte i ung ålder hade samma behov att resa ut i världen och uppleva nya och annorlunda saker.

Som 27-åring gifte hon sig med en ung finlandssvensk man som senare skulle komma att bli Finlands utrikesminister. Rollen som representationshustru kändes aldrig obekväm. Sissel Lund-Stenbäck tycker inte att det är svårt att mingla och småprata.

– Det har tvärtom känts väldigt enkelt! Det har varit ett behov och en lust att träffa många olika människor. När jag bodde hemma och vi fick gäster sa mamma alltid: Gå du ut och prata med gästerna, du är så bra på det. Så gott som alla samtal ger någonting. Jag tänker att det här är just den här människans liv, aj så intressant! Jag lär mig något nytt hela tiden.

Sissel Lund-Stenbäck skriver mycket om det goda samtalet. Det är som om just samtalet blivit en av hennes viktigaste livsgärningar. Hon har varit ledare för samtalsgrupper i sin egen församling, men hon har märkt att stora livsfrågor får rum också på cocktailpartyn.

– Ja, det är nästan lite skrämmande hur snabbt folk kan öppna sig. Jag tror att det delvis beror på att jag är utlänning och delvis på att många vet att jag har en tro. Det finns ett så stort sökande i dag. Jag är den personen som man kan diskutera existentiella frågor med. Jag har fört fantastiska samtal där mitt på golvet!

Många av dem hon mött har blivit vänner för livet – en av dem är den isländska presidenten Vigdis Finnbogadottir. En annan god vän var författaren Viola Renvall. De var en gång på tyst retreat tillsammans och rymde ut till skogen för att få prata.

Läs hela artikeln i Kyrkpressen nummer 38.