Var finns Robin Hood?

Borde inte de rika ge till de fattiga också i kyrkan? Något måste göras åt kyrkans utjämningssystem.
27.4.2012 kl. 15:16
Stora församlingar med många välbeställda löntagare bland medlemmarna har råd att göra mycket som är både roligt och kostar pengar. De kan ordna fina konserter och kulturevenemang, de kan bjuda sina förtroendevalda på resor, de kan ordna gudstjänster med trevlig servering för många olika grupper i församlingen, från pensionärer till ungdomar.
Sen finns det församlingar där ungdomsverksamhetens årsbudget är 16 euro. Det räcker till ungefär en kaffe-med-bulle-servering.
Livet är inte rättvist. Det vet vi alla. Den som flyttar ut på landet förstår kanske att en högre kommunal- eller kyrkoskatt är det pris han eller hon betalar för att få bo i ett stort, billigt hus med trädgård och skog runtomkring. Fram till en viss punkt kan vi leva med att verkligheten är annorlunda på landet än i stan. Men ändå känns det märkligt att kyrkan har valt att gå in för ett så ojämlikt utjämningssystem.

Låt oss tänka att alla församlingar skulle bära upp 1 procent i kyrkoskatt. År 2010 skulle de fattigaste ha fått 87 euro per medlem i skatteinkomster. Helsingfors kyrkliga samfällighet fick 212 euro per medlem. Inte ens om den fattiga församlingen höjer skatteöret till det dubbla får den lika mycket pengar som samfälligheten i Helsingfors.
– Det borde ju utjämnas så att de rika betalar till de fattiga. Vad de rika församlingarna är rädda för är att de tvingas höja på kyrkoskatten och att folk börjar rösta med fötterna, säger Kari Harju, ekonomichef i Kronoby kyrkliga samfälldhet.
Han bestämde sig för att analysera den lutherska kyrkans 323 församlingar med hjälp av ett datahanteringsprogram. Resultatet blev – om vi förenklar det starkt – att de billigaste och mest välskötta församlingarna är små församlingar. Men de församlingar som sköts sämst och har höga kostnader per medlem är också små.

Läs mer i veckans Kyrkpressen (18/2012)!


Sofia Torvalds



Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00