Tomhet.

När något man hade dött för tar slut

Påsk. När man är mitt i tomheten känns det som om det gråa kommer att vara grått för evigt.
7.4.2012 kl. 12:00
Bibeln säger inte så mycket om vad som hände med lärjungarna efter korsfästelsen. Jag tänker mig att de satt någonstans tillsammans. Jag ser framför mig en liten stockstuga, som om lärjungarna förvandlats till fattiga bönder i ett medeltida Finland. Där sitter de och stirrar på sina händer och det gör så ont i dem att de ingenting har att säga.
Jag försöker träffa den där tomheten som drabbar en människa när något hon skulle ha dött för tar slut. Är det som att få kicken från ett jobb som man slet för dag och natt i många år? Är det som att bli dumpad av en pojkvän som man inbillade sig att var mannen i ens liv? Är det som att förlora sin mamma eller pappa? Som att förlora ett efterlängtat barn? Allt det som du trodde på och levde för är borta. Kvar finns bara ett ingenting eller kanske en grav som du pysslar med i stigande desperation och tomhet. Alla dagar verkar vara blåsiga dagar och är de inte det känns också det fel.

Är det som att vara djupt deprimerad? Allt blir grått och ett ingenting, allt det som var och allt det som ska komma. Ingenting har någon betydelse längre. Du ligger i sängen. Du slutar äta. Du slutar stiga upp.
Den enda som hade någonting att göra efter Jesus död var den rika Josef från Arimataia som i evangelium efter evangelium går till Pilatus, ber om att få Jesu kropp och sveper in den i linnetyg. Johannes vet berätta att kroppen lindas in med en blandning av myrra och aloe som Nikodemos fixat fram, hela trettio kilo. Sedan läggs kroppen i en ny grav som man låtit hugga i berget. Graven finns i en trädgård. De två Mariorna och Salome köper (mer?) kryddor och planerar att smörja kroppen (på nytt?). När kroppen ska smörjas är graven tom.

Det finns en tomhet som också handlar om att en aktivitet tagit slut. Julen kom och gick, du äter konfekt och tittar ut genom fönstret. Du kom hem från en efterlängtad resa. Den visade sig vara mindre upplivande än du tänkt dig. Var det här allt? Kom det inget mer?
Lärjungarna satsade allt på ett enda kort. De följde sin Mästare och så dog han. Slutade de tro på att han någonsin var en Mästare?
Kan alla som förlorat sin tro känna igen sig i den stunden? Det nyaste numret av tidningen New Scientist rapporterar att nästan alla barn tror på någon sorts Gud (också barn till ateister). Vi tycks vara inprogrammerade att anta att det finns en tänkande aktör bakom all ordning i världen, bakom det som fungerar som det ska. Tidningen spekulerar i om det är så att Skandinavien sekulariserats med sådan fart för att staten tagit över Guds uppgifter: att övervaka att alla beter sig vänligt mot varann och blir omhändertagna i livets alla skeden. Det enda staten inte kunnat fixa är ett liv efter döden. Där har Gud fortfarande monopol.
Lärjungarna hade inte ens en välfärdsstat att luta sig tillbaka på. De hade bara ett ingenting när deras tro tog slut.

Ni vet: efteråt kan man alltid säga att det var en fas. Hallå lärjungarna, han uppstod på tredje dagen! Det är en väldigt kort period faktiskt. Sluta gnälla. Men när man är mitt i sitt ingenting vet man inget om allt det där. Då tror man att det som är grått kommer att vara grått för evigt. Senare inser man: det var övergången.
Jag tänker ännu på tomheten när du just fött ett barn. Magen förvandlas från något spänt och hårt till ett stort, löst skinn, en trött ballong. Smärtan tar slut som om någon klippt av den med sax. Plötsligt är allt stilla. Och just då, då du ännu är ganska förvirrad, är det någon som skriker. Jag är här! Jag finns!


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Sofia Torvalds



doktorsavhandling. Positionerna är låsta, vi måste börja tala om äktenskapet på ett nytt sätt, säger Emma Audas, som idag disputerar med en avhandling om kyrkans äktenskapssyn. 16.1.2020 kl. 10:51

gemenskap. Våra gemenskaper ser kanske inte längre ut som de gjorde förr, men fortfarande handlar de om att vi ser varandra och delar samma upplevelser. 16.1.2020 kl. 00:01

val. Kandidatgalleriet för kyrkomötes- och stiftsfullmäktigevalen har nu öppnat på nätet. 15.1.2020 kl. 08:33

Helsingfors. Utmaningarna för församlingarna i Helsingfors är större än på annat håll. Traditionen av kyrklighet är svagare – men de unga utforskar tron fördomslöst. 16.1.2020 kl. 00:01

forskning. Under årets första stiftsseminarium föreläser biskop Bo-Göran Åstrand, Sara Gehlin och Björn Vikström. 13.1.2020 kl. 15:36

bibelöversättning. Sedan 2004 har Kronobyborna Magnus och Anna Dahlbacka arbetat med att översätta Bibeln till samburu. De fick börja från början. Först fick de lära sig språket, sedan skapa dess skriftspråk. 13.1.2020 kl. 11:53

församlingssammanslagning. – Historiens vingslag går över vår bygd, konstaterade Anders Store när han som nyinstallerad kyrkoherde höll sin första predikan i nya Kronoby församling på söndagen. Vid årsskiftet gick Terjärv, Nedervetil och Kronoby samman till en församling. 5.1.2020 kl. 15:28

lovsång. När musiker från Petrus församling i Helsingfors släpper ett nytt album är målet inte att skapa hitsinglar – utan att göra lovsångsmusik som känns relevant i Finland år 2020. 30.12.2019 kl. 16:14

layout. Kyrkpressens webbsida har genomgått en liten ansiktslyftning. 27.12.2019 kl. 10:02

Kyrkpressen.fi. Vi har rankat dom mest lästa webbartiklarna – i toppen ligger människoöden, bråk och biskopsval. 27.12.2019 kl. 09:08

julevangeliet. Vi har alla hört Reidar Wasenius, till exempel när vi åkt tåg eller ringt någon som talar ett annat samtal. Hör honom läsa julevangeliet! 19.12.2019 kl. 19:40

julevangeliet. Dialekten är Hanna Lagerströms hjärtespråk, det språk hon använder när hon rappar – och nu också när hon läser julevangeliet. 19.12.2019 kl. 12:00

jul. Ibland kan det uppstå en smärre trafikstockning framför familjen Barkars hus i Forsby, Pedersöre. Bilister stannar upp för att beundra och fotografera julbelysningen på tomten. Huset som ligger längs landsväg 741 mellan Jakobstad och Lappajärvi har blivit något av en lokal sevärdhet. 19.12.2019 kl. 17:21

utnämning. Det är uppenbart att vi i stiftet behöver fler kvinnor på ledande poster, säger biskop Bo-Göran Åstrand på tal om att Mia Anderssén-Löf valts till kontraktsprost i Pedersöre prosteri. 19.12.2019 kl. 17:12

profilen. Såväl biskopen som ett antal kyrkoherdar och akademiker känner honom som sin religionslärare. Egentligen ville han bli biolog, men många små ögonblick stakade ut vägen till Sursikbacken. 21.12.2019 kl. 17:15

Stiftsdagarna. Stiftsdagarna i Borgå blev en fest värdig en hundraåring. Men mellan serveringarna, minglet och samvaron dryftades också de tunga frågorna: vad är kyrkans uppgift i en värld präglad av krig, och vad ska vi släppa taget om då pengarna tryter? 8.11.2023 kl. 14:52

ANDETAG. Karin Westerlund är ett nytt tillskott i bloggen Andetag. 7.11.2023 kl. 18:00

podd. En ny podd har sett dagens ljus! I vinter vill Sofia Torvalds och Robin Nyman inspirera till hudlösa samtal, för att livet kan vara nog så ensamt ändå. 7.11.2023 kl. 08:00

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52