De senaste veckorna har debatten om yoga och kristendom gått het på Vasabladets insändarsidor. Flera insändarskribenter har hävdat att yoga och kristendom inte går ihop och bland annat uttryckt oro för att yogan leder till kontakt med onda andar.
Max-Olav Lassila är kyrkoherde i Larsmo församling, och han tycker att oron är befogad.
– Om du frågar mig är det ett problem. Jag ser det inte som en neutral sak, eftersom yogan har rötter i hinduismen.
Lassila säger att han inte är tillräckligt insatt för att kunna redogöra för saken i detalj, men att han ändå inte skulle rekommendera att kristna utövar yoga.
– Det är inte bara gymnastik, utan det finns också en andlig dimension i yogan. Om det handlar om andlighet finns det en risk för att man kommer in i ett andligt mörker.
Det finns inga lätta svar
Patrik Hagman är teolog vid Åbo Akademi och tycker att frågan är viktig. Finns det saker som är farliga fast de verkar oskyldiga? Han avråder ändå från att göra alltför schablonmässiga tolkningar som avfärdar det mesta.
– På 1960-talet ansågs det syndigt att gå på bio eller dansa. Nu låter man istället allt österländskt bli farligt. På vilket sätt skiljer sig en stretchövning från yoga? Det är ju rörelser man gör med sin kropp.
Hagman påpekar att det inte finns ett enhetligt svar på vad yoga är, utan tycker att yoga mest används som ett varumärke. Han tycker att man kan jämföra diskussionen om yoga med den vi borde ha om film.
– Kyrkan och kristna människor är numera väldigt dåliga på att bedöma vad som är nyttigt och mindre nyttigt. Film i sig är inte ett problem, men det finns vissa filmer som man inte borde se därför att de kan påverka oss på ett sätt som inte är bra. Vi behöver öva upp en förmåga till urskiljning. Det finns inga lätta svar – livet är inte lätt.
Läs mera i Kyrkpressen 34/2011.
