Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Människa. En funktionshindrad människa har samma behov och känslor som alla andra men folk tänker ofta på oss enbart som handikappade och vågar inte tänka tanken att människan är sårbar, säger Eeva Simons. 1.2.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 1/2007 I samband med varje årsskifte försöker vi såväl individuellt som kollektivt få åtminstone små glimtar av eller antydningar om vad det nya året kan tänkas föra med sig. 1.2.2007 kl. 00:00

Människa. På frågan hur det kommer sig att hon ägnat sitt liv åt orglar och orgelmusik svarar Maija Tynkkynen utan en sekunds tvekan och med värme i blicken: min far var kantor. Två av hennes bröder är också kantorer. En tredje är musiklärare och forskar i musik på heltid. 1.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Mp3-filer och sällskapsspel skall hjälpa finskspråkiga konfirmander att lära sig skriftskolans innehåll. 1.2.2007 kl. 00:00

Kyrka. Simo Peura, biskop i Lappo stift, mottogs förra veckan tillsammans med Józef Wróbel, katolsk biskop i Helsingfors, och kardinal Walter Kasper av påven Benedictus XVI i Rom i samband med den ekumeniska böneveckan.   1.2.2007 kl. 00:00

Kultur. Det kristna kortspelet Bibelfiske har blivit mycket populärt. Det var den svenska kristna webbportalen Crossnet som lanserade spelet inför jul. 31.1.2007 kl. 00:00

Världen. Dokusåpan där en präst skulle rädda en kyrka från stängning blev en succé. 31.1.2007 kl. 00:00

Världen. Biskopen i Canterbury, Rowan Williams, tar till nya metoder för att locka folk till kyrkan.   31.1.2007 kl. 00:00

Kyrka. Begravningsverksamhetens centralförbund har tagit initiativet till en miljövänligare praxis beträffande kistor och urnor. 31.1.2007 kl. 00:00

Samhälle. Insamlingen Gemensamt Ansvar hjälper i år finländska och peruanska barn vars föräldrar har psykiska problem. Temat är ”En harmonisk barnsjäl”. 31.1.2007 kl. 00:00

Kyrka. På UK 2007 diskuterade kyrkans ungdomar aktuella frågor i stift och samhälle. Bland annat följande frågor togs upp. 31.1.2007 kl. 00:00

Kyrka. – Kyrkan finns till för att man ska begravas någonstans. Så kommenterade biskop Gustav Björkstrand de ungas attityder, när han under workshopen Ung och aktiv i församlingen presenterade resultaten av den senaste Ungdomsbarometern. 31.1.2007 kl. 00:00

Kyrka. Hela 189 unga delegater från 44 församlingar samlades under veckoslutet på Lärkkulla i Karis för Ungdomens Kyrkodagar. Temat för årets UK var ”Bygglov”. 31.1.2007 kl. 00:00

Världen. Enligt senaste statistik från Förenade Bibelsällskapen, United Bible Societies (UBS) finns nu delar av Bibeln översatta till 2 426 språk.     29.1.2007 kl. 00:00

Kristina Fernström. – Man borde flytta julen med dess kristna budskap  till sommaren eller en annan årstid, sa Owe Wikström, han med bl.a. boken Lågsamhetens lov, i en intervju i Hbl på julafton. Tidpunkten på intervjun borde också ha flyttats, om inte till sommaren, så till tidigare på hösten, för Wikström svarade på frågor om julstressen. 15.12.2006 kl. 00:00

Höstdagarna. Arrangören för Höstdagarna ser sig om efter ny samarbetspartner då Lärkkulla drar sig ur till en följd av statliga reformer. 29.4.2015 kl. 16:49

Sini Sundqvist. Många tonåringar är trötta i dag. Och saknar vuxna att tala med. Bland annat det har Sini Sundqvist lärt sig i jobbet som ungdomsarbetsledare och försöker anpassa verksamheten i enlighet med den insikten. 29.4.2015 kl. 16:47

Kyrkomötet. Nästa vecka är det dags för kyrkomötet att besluta om alla församlingar i framtiden ska tillhöra en samfällighet eller inte. Peter Lindbäck har redan nu meddelat att han kommer att föreslå att lagförslaget förkastas. 29.4.2015 kl. 16:40

Anne-Louise Nilsson och hennes sambo ville få in mer lek i sitt liv och bestämde sig för att öppna sitt hem för barnen. 29.4.2015 kl. 15:56

Finska Missionssällskapet hjälper de drabbade i Nepal. Missionärerna är oskadda, bland dem finlandssvenska Westerlings som råkar befinna sig i Finland. 26.4.2015 kl. 13:36