Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Hur ska bokningen av kyrkor egentligen skötas? Den frågan har varit aktuell under senare tid både i anslutning till Regnbågsmässan och mötet i Åggelby kyrka. 25.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Andlighet är ett tema som blir allt hetare i Hollywood. 25.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Helighet och enkelhet är temat för de finska Kyrkodagarna som anordnas i Åbo under det sista veckoslutet i maj. 24.4.2007 kl. 00:00

Människa. De talar hebreiska tillsammans, trosbröderna Youval Yanay och Zak Mishraki, den första israel, den senare palestinier. Och lite arabiska, för Youval vill lära sig det. De går med långa steg på Kyrkoesplanaden i Vasa på väg till gudtjänsten i Trefaldighetskyrkan. Bakom sig har de Oasrörelsen våroas, framför sig en vecka med möten runt om i Svenskfinland. 24.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Chill 17/2007 Att få Idols och armén att passa ihop var inget problem för Christer Romberg. 24.4.2007 kl. 00:00

Världen. Förra veckan mördades tre kristna män i staden Malatia i södra Turkiet. 23.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. Gemensamma kyrkorådet vid Helsingfors kyrkliga samfällighet har vid ett möte beslutat att inte bevilja en ansökan på 40 000 euro till ett projekt som genomförs av den finska lutherska evangeliföreningen (SLEY) och den svenska systerorganisationen SLEF. 23.4.2007 kl. 00:00

Mira Strandberg. Som vi har väntat! När vi flyttade in på våren för två år sen skulle den komma ”på sommaren”. Det hade ju varit alldeles lagom, förstås, för då hade det ju varit enkelt att flytta på sig. 23.4.2007 kl. 00:00

Kultur. En biblisk temapark skall enligt planerna byggas i Tennessee. 23.4.2007 kl. 00:00

Människa. Kyrkan och teatern har mycket gemensamt och mycket av lära sig av varann, tycker prästdottern och skådespelaren Camilla Hellberg. 23.4.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 17/2007 Det blir intressant att följa med hur den nya regeringen vill göra Finland och världen till en bättre plats att leva i. 23.4.2007 kl. 00:00

Människa. Lolan Björkman och Eva-Lott Wikman har skapat en gripande själamässa till minne av hospitalshjonen i Kronoby. 22.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. I samband med religionsutövning, som till exempel gudstjänster, är det juridiskt hållbart att tvinga kvinnoprästmotståndare till samarbete med kvinnliga präster endast om alla andra arrangemang visat sig omöjliga. Det säger Seppo Koskinen, professor i arbetsrätt. 21.4.2007 kl. 00:00

Kyrka. YLE:s svenska nyheter har i en telefonundersökning kartlagt Borgå stifts kvinnliga prästers upplevelser av situationen i stiftet och drar slutsatsen att trivseln är dålig. Biskop Gustav Björkstrand kommenterar undersökningen med att poängtera att problemen på det praktiska planet är små. 20.4.2007 kl. 00:00

Kultur. Söndagsskolan ger barn läs- och skriverfarenheter. Det visar en ny avhandling som är gjord vid Uppsala universitet. Samtidigt visar undersökningen att skolan inte tar hand om dessa kunskaper. 20.4.2007 kl. 00:00

karleby svenska församling. Två personer har sökt tjänsten som kantor i Karleby svenska församling, skriver Österbottens Tidning. 5.10.2015 kl. 13:02

hangö. Hangös kyrkliga samfällighet har ändrat linje angående planerna på försäljning av byggnader. Hittills har man försökt sälja alla byggnader utom kyrkorna, nu är bara pastorskansliet till salu. 5.10.2015 kl. 13:02

åland. Kyrkorådet i Finström-Geta säger ja till att de fyra församlingarna på norra Åland slås ihop till en. 5.10.2015 kl. 13:01

Astrid Seeberger skämdes över att vara tysk och blev svensk i stället. Men när hon började skriva sin mors historia insåg hon att man inte kan lämna det förflutna bakom sig, som man ömsar ormskinn. 5.10.2015 kl. 09:59

postkristet. Vad ska de som varken identifierar sig som ateister eller kristna kalla sig? Religionshistorikern David Thurfjell kallar dem postkristna. 1.10.2015 kl. 12:39