Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. Helsingfors förvaltningsdomstols beslut att Allan Franzén inte är behörig för kyrkoherdtjänsten i Borgå svenska domkyrkoförsamling står fast. Detta efter att Högsta förvaltningsdomstolen lämnade kaplan Bror Träskbackas besvär och ansökan om återbrytande utan prövning. 12.10.2007 kl. 00:00

Människa. Den finlandssvenska vänförsamlingen lockade Kaisa Kirikal till Finland – för att lära sig svenska. 12.10.2007 kl. 00:00

Världen. Vatikanen har köpt 80 procent av ett italiensk fotbollslag som spelar i tredje divisionen. Orsaken är att Vatikanen vill främja sportsmannaanda i en idrott som enligt många domineras av pengar. 12.10.2007 kl. 00:00

Kultur. Siv Bergman, lärare bosatt i Kristinestad, börjar vid det här laget vara en etablerad barnboksförfattare i Svenskfinland. Hennes nyaste bok, Fotoklubben (Fontana Media 2008), visar att hon börjar känna sig riktigt hemmastadd i genren. 12.10.2007 kl. 00:00

Människa. Jannika Lassus talar gärna för en barnvänlig kyrka och vikten av att församlingen bemöter barn på rätt sätt. Så hon är mamma, ja, men också kvinna med ansvar gentemot sig själv, sin man och sin omgivning. 11.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Skall kyrkoherden i framtiden väljas indirekt av kyrkofullmäktige eller församlingsrådet eller är det nuvarande systemet som ger alla församlingsbor rätt att rösta bättre? 11.10.2007 kl. 00:00

Samhälle. Ena dagen slogs dörren sönder och hon sparkades. Följande dag hade familjen gäster och måltidsgemenskap och man talade om Gud och hans under. Båda verkligheterna var sanning, säger Catherine Granlund. 11.10.2007 kl. 00:00

Kultur. Den förfinskade musikmångsysslaren från Texas, Christian-Charles de Plicque, har efter en lång paus givit ut en ny gospelskiva. 11.10.2007 kl. 00:00

Världen. Den populära internet-sökmaskinen Google har blivit upphöjd till en religion, googlism. 10.10.2007 kl. 00:00

Samhälle. Ambassadör Ole Norrback festtalade i Malax som firade sina fyrahundra år. Norrback hutade enligt Vasabladet åt både kyrkan och kommunen. 10.10.2007 kl. 00:00

Världen. Tre engelska biskopar uttryckte sin oro över läget i Mellanöstern i ett brev till den brittiska premiärministern Gordon Brown i juni. Efter att biskoparna fortfarande tre månader efter att de skickat brevet inte fått något svar beslöt de att offentliggöra brevet, där de anklagar Israel för att förstöra chanserna att skapa ett självständigt Palestina. 10.10.2007 kl. 00:00

Kultur. – Det är häftigt, roligt och lite tröttsamt att ge ut två böcker inom en månad, säger Kaj Hedman, författare i Karleby. 10.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Insamlingen Gemensamt Ansvar, med temat För en harmonisk barnasjäl, gav 5 024 288 euro. 9.10.2007 kl. 00:00

Kultur. Efter cirka 200 böcker och 450 nummer av Kyrkpressen går Leif Westerling i pension från posten som VD och förlagschef för Fontana Media. Hans sammanfattning av sina tio år på posten är: inte lätt men mycket intressant och givande. 9.10.2007 kl. 00:00

Världen. En kristen bokhandlare på Gazaremsan har dödats av okända förövare. 9.10.2007 kl. 00:00

notis. Oberoende av lutherska kyrkans ståndpunkt i äktenskapsfrågan kan präster från och med mars nästa år viga par av samma kön. Biskopen i Borgå stift, Björn Vikström, uppmanar till eftertänksamhet. 11.4.2016 kl. 09:53

Semester. Var finns tanken om globalt ansvar? Varför fattar vi inte långsiktiga beslut? Det undrar biståndsorganisationerna efter nyheten att regeringen skär bort ytterligare 25 miljoner i anslag för biståndet. 8.4.2016 kl. 15:21

bildtest. Kristian Thulesius är en man som levt med många identiteter. 8.4.2016 kl. 15:19

vänskap. Ett negativt asylbesked betyder ändå inte att kyrkans stöd upphör. 8.4.2016 kl. 14:02

stiftsfullmäktige. Museiverket, Norra Österbottens landskapsmuseum och Ylivieska församling undersöker och dokumenterar kyrkans ruiner under de närmaste veckorna. 8.4.2016 kl. 13:58