Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kultur. Den kristna radiokanalen Radio Dei firar tioårsjubileum med konsert och bokutgivning den tredje november. 3.11.2007 kl. 00:00

Kyrka. Allt tyder på att det kommer att pulsera av liv i Sampola skola i Tammerfors  under allhelgonahelgen. 2.11.2007 kl. 00:00

Världen. Metodistkyrkan i Polzeath, Cornwall på den sydvästra spetsen av England, har öppnat en skateboardramp i sitt kapell. 2.11.2007 kl. 00:00

Människa. Hellre än att stava på frågan varför hon måste dö redan, vill han tacka för den tid som gavs dem. 1.11.2007 kl. 00:00

Samhälle. Samaria har verkat i Pörtom i tio år. Av dem som fått vård här har en tredjedel kunnat sluta med sitt missbruk. 1.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Musik, gemenskap, tro och en volym som får väggar att bågna. Kyrkans Ungdoms blåsorkester har firat 40-årsjubileum. 1.11.2007 kl. 00:00

Kultur. Siv Nylund och Charlotte von Essen har gjort en bilderbok om den blå prinskorvens vandring bort från slottets ensamhet. 1.11.2007 kl. 00:00

Människa. 90-åriga Nanny Olenius, lika gammal som Finland, har sett generationer komma och gå. Med utsikt över en frostig åker i Sibbo samtalar vi om livet som gått. 31.10.2007 kl. 00:00

Kultur. Våldet har många ansikten, säger Susanna Alakoski, som samlat berättelser om vardagsvåld, kränkning och utsatthet, men också om mod, hopp och försoning. 31.10.2007 kl. 00:00

Världen. Påven saligförklarade på söndagen 498 katoliker som avrättades under spanska inbördeskriget, uppger BBC.  Aldrig tidigare har så många personer samtidigt saligförklarats. 31.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. Domkapitlet i Borgå stift har tagit emot en klagan mot kaplan Halvar Sandell och undersöker nu om den är befogad eller inte. Mycket mera än så vill varken domkapitlet eller Sandell säga. 31.10.2007 kl. 00:00

Mira Strandberg. OK, här är problemet: Jag skulle gärna gå i kyrkan. Jag vill så gärna uppleva gudstjänsten ur ett barns perspektiv igen, förundras över det hemlighetsfulla och insupa allt det vackra. 31.10.2007 kl. 00:00

Ledare. Ledare 44/2007 Frankrikes president Nicolas Sarkozy har presenterat idén om de visas grupp för EU. Tanken är att gruppen skall bestå av veteranpolitiker, näringslivstoppar och vetenskapsmän. Gruppen skall fundera på unionens framtid. 31.10.2007 kl. 00:00

Teologi. I morgon fredag håller tre färska professorer vid Åbo Akademis teologiska fakultet sina installationsföreläsningar. Dekanus Ingvar Dahlbacka är nöjd, alla professurer är nu ordinarie besatta. Fakulteten går på alla sina cylindrar. 30.10.2007 kl. 00:00

Kyrka. De evangelisk-lutherska församlingarna får i år nästan sex procent mera skatteintäkter än året innan, och trenden ser ut att hålla i sig åtminstone till år 2008. 30.10.2007 kl. 00:00

drottning Elizabeth. Storbritanniens drottning är tydlig med sin kristna tro i den bok som getts ut i samband med hennes 90-årsdag. 29.4.2016 kl. 13:42

Det var smickrade för Dawa Singye att Dalai lama personligen utvalde honom att bli sin livvakt. Men det liv som han började leva var han inte stolt över. Tills han mötte Jesus. Idag vill han nå Himalaya med evangeliet. 28.4.2016 kl. 10:30

jämlik äktenskapslag. Det råder förvirring kring hur prästernas vigselrätt ska förstås, säger forskaren och prästen Emma Audas. 28.4.2016 kl. 00:00

äktenskapet. Viga eller inte viga? Det frågar sig många präster nu, då det framkommit att prästerna ur juridisk synvinkel torde ha rätt att viga också homosexuella par när den nya lagen träder i kraft – oberoende av kyrkans linje i frågan. 28.4.2016 kl. 00:00

åland. Kyrkoherdetjänsten i Mariehamn har utannonserats två gånger, men inte fått sökande. Snart blir ytterligare tre kyrkoherdetjänster lediga på Åland. Hur ska herdebristen lösas? 26.4.2016 kl. 14:57