Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Teologi. Att tala om religionernas återkomst låter främmande i vår kultur där allt vad religion heter anses vara på tillbakagång. Men det gäller bara Europa. På annat håll i världen går religionerna framåt. Globalisering och invandring förändrar situationen också hos oss. 9.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Finlands ortodoxa kyrka förde en lika seg som svår självständighetskamp ända till år 1957. Först då erkändes kyrkans självständighet av den ryska ortodoxa kyrkan. I dag är förhållandet mellan kyrkorna gott. 9.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Elly Sigfrids är en kvinna som absolut förtjänar ett tv-program. I dokumentären En kvinna av ljus och jern berättar hon om livet som kristen, mamma, prästfru och politiker. 8.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. En kvinna och fem män ställer upp i biskopsvalet i Tammerfors. 8.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Projektet Sandkorn i Nykarleby resulterade i elva diktböcker och många lyckligt krossade skrivmönster. 8.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. En församling i Sverige har efter en flerårig process fått nej på sin ansökan att installera solpaneler på kyrktaket. Inte heller i Finland skulle en sådan ansökan gå igenom utan vidare, bedömer överarkitekt Martti Jokinen vid Museiverket. 8.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Oroligheterna i Kenya tvingar missionärer att ta en paus. 7.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. På trettondagen ordinerades teologie magistrarna Anita Ahtiainen och Fredrik Portin till prästämbetet vid prästvigningen i Lilla kyrkan i Borgå. 7.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Statistiken över kyrkotillhörigheten och förtroendet för kyrkan förefaller tala skilda språk. Utträdet ökar men förtroende för kyrkan är stabilt. Enligt Kimmo Kääriäinen, chef för kyrkas forskningscentral, visar de olika signalerna att ett utträde inte är lika med ett misstroende. 7.1.2008 kl. 00:00

Sofia Torvalds. Jag ska strax flytta. Jag försöker googla på ”flyttstress” på nätet för att se vilka fasansfulla stressymptom jag har att vänta mig, men det ena jag får veta är att om jag var en undulat skulle jag plocka av mig fjädrarna. 7.1.2008 kl. 00:00

Ledare. Ledare 2/2008 Diskussionen om vad som skall hända med svenska Yle har gått het de senaste veckorna. En av de största frågorna har gällt strategiska modeller: gagnar det finlandssvenskarna bäst att ha separata lösningar eller är det bättre att de svenskspråkiga syns och hörs tillsammans med den finskspråkiga majoriteten? 7.1.2008 kl. 00:00

Världen. En opinionsundersökning som organisationen Catholics for a free Choice gjort visar att en majoritet av världens katoliker anser att kondomer bidrar till att rädda liv. 7.1.2008 kl. 00:00

Kyrka. Trettondagens tv-gudstjänst sänds från Missionskyrkan i Helsingfors. 6.1.2008 kl. 00:00

Världen. En färsk undersökning visar att Svenska kyrkan har problem som arbetsgivare. 5.1.2008 kl. 00:00

Kultur. Klara kyrka har blivit känd som gemenskapen med omsorg om de utstötta: fattiga, missbrukare, prostituerade. Nu har kyrkan givit ut lovsångsskivan Det finns ingen Gud så stor som du. Lovsång i Klara kyrka. 4.1.2008 kl. 00:00

Påven fördömer med all kraft alla former av hat och ber för dem som har drabbats, uppger Vatikanens talesman efter morgonens terrordåd under en mässa i Normandie. 26.7.2016 kl. 16:06

församling. Pauluskyrkan i Helsingfors förvandlades till en livlig fotbollsstudio under kvartsfinalerna i fotbolls-EM. En fotbollsnattvard fick markera samhörigheten mellan församling och fotbollssupportrar. 21.7.2016 kl. 14:51

lovsng. Lovsång, svenska och Finland. När engelska Anna Ruddick kände att Gud kallade packade hon väskan och reste iväg, utan att vara säker på vad som väntade. 19.7.2016 kl. 11:18

Helsingfors förvaltningsdomstol gav Monica Heikel-Nyberg rätt i besvär. 14.7.2016 kl. 16:27

Gäddnäs. Prästerna svarar. 15.7.2016 kl. 14:00