Väckelsetider

Ledare. TD Hanna Salomäkis grundliga inventering av de inomkyrkliga väckelserörelserna dimper ner i ett läge när de som lotsar det finländska folkkyrkoskeppet har all anledning att fördjupa sig i analyserna.
2.12.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

Det finns grundläggande missuppfattningar om väckelserörelserna i vår kyrka. De har präglat och präglar det finländska samhället starkt. En av tio finländare är medlem i någon av dem, ytterligare en tiondel har starka band genom familj, släkt eller vänner. Historiskt sett finns det regioner, där väckelserörelserna är en viktig ingrediens till hur byar ser ut, vare sig släkter och byar varit för eller mot dem.

För att känna till väckelserörelserna krävs det en dos kyrkohistoria – och här skymtar ett av de grundläggande argumenten för religionstimmarna i skolan fram. Fakta är fakta, också med religiösa förtecken. Sådana kan man känna till bara genom att lära sig.
Nedprioriteringen av religionsalfabetiseringen har satt sina spår. Ibland verkar det nästan som om brist på allmänbildning om vad ens egna landsmän är för ena kan ursäktas om den råkar ha religiösa förtecken. En kyrkligt anställd berättade vid ett tillfälle om att förbipasserande kommenterat en yrkeskårs konferens (med ett hundratal präster i krage) som något fullt av ”frikyrkliga laestadianer”. Om vilken annan grupp hade det varit okej att säga så? Det är nonchalant mot såväl de finländare som är aktiva i någon frikyrka,  som laestadianerna och de lutherska präster som det råkade handla om den gången.
En baskunskap om de inomkyrkliga väckelserörelserna är till exempel att väckelserörelse och frikyrka inte är samma sak. Det kunde och kan ibland vara så. Men ett särdrag i den finländska folkkyrkligheten är att starka väckelsebrasor som flammat upp ofta lyckats hålla sig kvar i kyrkans eldstad. Begreppet ”inomkyrklig väckelserörelse” handlar därför i grunden om helt vanliga brunsås-lutheraner, med en gemensam kryddblandning som pikant tillägg.
De gamla väckelserörelserna i Finland har rötterna i den tyska 1600-talspietismen, som ville skuffa tillbaka lutherdomen i en enklare, klarare och personligt förankrad religiositet. De gamla väckelserna i vårt land är bedjarrörelsen, pietismen, den evangeliska rörelsen och laestadianismen. De nyare är barn av en nypietistisk våg under efterkrigstiden och samlas i begreppet ”den femte väckelsen”. Representanter för den är av en rad organisationer, till exempel Finska Bibelinstitutet och Finlands evangelisk-lutherska Folkmission.

Inslaget av protest och förnyelse har rörelserna gemensamt, men något ”lämna-kyrkan-fenomen” var det sällan frågan om, tvärtom var och är traditionen och hemvistet i kyrkan viktiga.
Det som blev klart för Salomäki under undersökningens gång var att väckelsefolket inte längre är riktigt säkra på om de är önskade i kyrkan eller inte.
Det är oroväckande. Det har alltid funnits spänningar mellan folkkyrkan och väckelserörelserna. Det hör till och är en del av den berikande verkan rörelserna har haft på kyrkan och tvärtom. Kyrkoherdar, biskopar och domkapitel har med myndighet och yttre ramar hållit undan den sekterism som alltid är en uppenbar fara för en grupp som samlar likasinnade. Väckelserörelserna har ur sina led levererat otaliga hängivna kyrkans tjänare, både i prästdräkt och med lön eller utan bådadera. Dessutom har de med sin närvaro utmanat och ibland gett folkkyrkan en väckande spark i baken genom att visa hur det går att engagera massor kring budskapet om Kristus i nya och fräscha former också utan tungt administrativt maskineri.

Men nu efterlyser väckelsens folk signaler – från ledande håll – på huruvida den evangelisk-lutherska kyrkan fortfarande kan se på dem som sina legitima barn. Eller om de är pinsamma element, som stillatigande kan utnämnas till nyanslösa moraltalibaner när de offentliga debatterna rasar.
De vet alltså inte riktigt om kryddan de har att bidra med i såsen eventuellt hamnat på listan över förbjudna ämnen. Om den ses som en viktig ingrediens vore det ett gyllene tillfälle att säga det nu.
Annars finns det en risk för att såsen i framtiden blir oändligt mycket gråare.

May Wikström



Kyrka. – Söndagsskolan har låg status i många församlingar, men här i Pedersöre prosteri värderar vi den högt, säger lektor Gun-Maj Näse, värd för nordisk söndagsskolkonferens vid Pörkenäs lägergård. 13.10.2008 kl. 00:00

Samhälle. Finland bör satsa på kunnande i fredsarbete. Det säger Antti Pentikäinen, direktor för Kyrkans Utlandshjälp, som kommentar till att president Martti Ahtisaari fick Nobels fredspris. 13.10.2008 kl. 00:00

Världen. Under veckan som gått har Bibeln lästs från pärm till pärm av 1 200 personer. Uppläsningen har sänts direkt i italiensk tv. 12.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Artisten Carola vill på nytt hålla en julkonsert i Österbotten. Var är oklart, då arrangörer och församlingar är oense om fördelningen av biljettintäkter. 11.10.2008 kl. 00:00

Teologi. Ordet ängel kommer från grekiskans ”angelos” och betyder budbärare. Änglarna är Guds sändebud, men särskilt i början av Gamla testamentet är det ofta Gud själv som kommer till människan i änglagestalt. 11.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Den lutherska kyrkan deltar på Bröllops- och kärleksmässan som ordnas i Helsingfors mässcentrum i helgen. 10.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Åbo förvaltningsdomstol har förkastat pastor Jari Rankinens besvär över det disciplinära straff han fick då han vägrat samarbeta med en kvinnlig kollega. 10.10.2008 kl. 00:00

Kultur. Var går gränsen mellan godhet och ondska? Kan det finnas skuld och ansvar utan minne? 10.10.2008 kl. 00:00

Människa. Patrik Salmi och Heidi Bergman, båda 23 år, träffades på en studentfest i februari 2006. Drygt ett och ett halvt år senare föddes sonen Jack. Graviditeten var oplanerad och kom som en chock. 9.10.2008 kl. 00:00

Ledare. Prosten Liisa Tuovinens tilltag i somras att välsigna ett lesbiskt registrerat partnerskap ledde till klagan hos domkapitlet för att hon hade brutit mot kyrkolagen, kyrkoordningen och kyrkans tradition. 9.10.2008 kl. 00:00

Kristina Fernström. Jag har läst en förbjuden bok. Igen, får jag väl lov att erkänna. 9.10.2008 kl. 00:00

Samhälle. Hur gör man när alla talar om omsorg men ingen verkar bry sig? 8.10.2008 kl. 00:00

Människa. När hon säger: ”Be för Iran”, är det som om varje cell i henne skulle instämma. Lätt för de kristna i Iran har det inte varit under hennes livstid. Nu blir det än värre. 8.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Biskoparna Gustav Björkstrand och Eero Huovinen ställer en rad kritiska frågor med anledning av den så kallade bönestund som prosten Liisa Tuovinen höll för ett registrerat partnerskap. Biskop Mikko Heikka försvarar sitt och domkapitlets ja till det skedda. 7.10.2008 kl. 00:00

Kyrka. Resultatet från insamlingen Gemensamt Ansvar 2008 har överräckts till insamlingens beskyddare, republikens president Tarja Halonen. 7.10.2008 kl. 00:00

livsmedel. Vackra bilder från den grekiska ön Santorini ska hjälpa till att sälja grekisk yoghurt för livsmedelskedjan Lidl. Men korsen som finns på kyrkorna på bilderna som livsmedelskedjan använder får inte vara kvar. De har redigerats bort digitalt, vilket en belgisk kund upptäckte och klagade över. 7.9.2017 kl. 18:59

sorg. Det hjälper att vara tacksam, säger Patrik Hagman, som skrivit en bok om sitt livs stora förluster. 7.9.2017 kl. 10:37

vigselrätt. Kyrkan borde inte avstå från vigselrätten, är resultatet i den utredning som överräcktes till biskopsmötet på onsdagen. Istället föreslår professor Eila Helander en kompromiss där anhängare av både sidor kan verka i samma kyrka. 6.9.2017 kl. 15:13

sorg. Så länge hon har åhörare berättar hon om honom. – Är jag ensam så skriver jag, säger Eva Hietanen. 31.8.2017 kl. 09:52

religionsundervisning. I Kyrkslätt har alla barn, oberoende av åskådning, undervisats i samma grupp. Föräldrar klagade, och nu kom Regionförvaltningsverket med sitt utslag: kommunen gjorde fel. 30.8.2017 kl. 12:36