May WikströmAllhelgonadagens tema handlar om helgonen och alla martyrer och är en rest av vårt katolska arv. Den har dessutom smält samman med en annan helgdag, den som firas till minnet av alla troende avlidna.Den moderna människan har nästintill tappat tilliten till förebilder. Snarast betraktar vi dem med en cynisk väntan på deras (säkerligen) förestående (och offentliga) fall. Men poängen är att inte ens helgonen var fläckfria. Kyrkofadern Augustinus slog till exempel rejält runt under sin ungdom. Deras lyskraft i novembermörkret handlar om att de hade tillit och tro, trots allt mörker både i sig själva och utanför. Det inger hopp. Och lika starkt som vi vill minnas de kära som vi har mist, vill vi också hoppas på människans förmåga också till det goda.Det här är Allhelgonahelgens styrka.
Allhelgonahelgen har det senaste decenniet utsatts för ett starkt kommersiellt tryck, främst genom Halloweenfirandet. Den i grunden keltiska traditionen, som i modernt snitt tar skepnad i dörrknackande häxor och vampyrer, dök upp hos oss på bred front i mitten av 90-talet. Folkkultursarkivet har följt med utvecklingen. Arkivarie Carola Ekrem redovisar i tidskriften Källan (4/2001) att finländarnas inställning till seden är ambivalent. Medierna har visserligen stadfäst Halloween genom att rapportera om den – men de har också ibland uttryckt sin skepsis. Också föräldrarna har ibland tvekat: ett åländskt dagis fattade beslut om att fira Halloween för sista gången, därför att barnen blivit skrämda.
Det råder också stor osäkerhet om när Halloween ska firas. Posterna med den grundläggande frågan ”när?” är många i olika föräldraforum och allt som oftast blandas den samman med vårt eget Allhelgonafirande. I den del av världen där seden hör hemma firas den alltid 31 oktober.
Köpmännen har ivrigt understött konsumtionen av häxdräkter och grinande pumpor. Därför är det anmärkningsvärt att Dagens Nyheter i år rapporterar om att Halloween tappat fart sen 2005 – och följaktligen har de svenska köpmännen dragit öronen åt sig. Varuhuset Åhléns satsar numera på ljuslyktor framför maskeraddräkter. ”Det känns inte lika viktigt längre, Både Alla hjärtans dag och Halloween, som är utländska traditioner, tappar betydelse för oss. Jul och påsk däremot ökar”, förklarar kedjans informatör.
Om det här är en trend visar det att det finns behov som sekulariseringen inte försvagat. Att vi åtminstone i vissa fall vill kunna fira helg, utan att köpa.
Ändå: det är skäl att hålla stadigt tag i Allhelgonahelgens budskap om att minnas, hoppas och tro.
I vår benägenhet att snabbt ersätta reflektion med konsumtion – kanske därför att det är så mycket lättare och mera konkret – riskerar vi annars att mista en av de få tankepauser som den kristna traditionen fortfarande erbjuder samhället överlag.
