De gästande talarna under konferensen representerar olika skolor. Pingstvännen Egil Svartdahl från Norge talar om hur evangeliet kommuniceras medan sydstatsbaptisten Tony Campolo från USA talar om hur man ska leva det.
– Vi behöver en puff för att förnyas och tänka om. Hur ska vi ändra skalet utan att ändra evangeliet? Hur ska vi möta människor där de är, säger Håkan Nitovuori pastor i pingstförsamlingen Elim, om de aktuella frågeställningarna.
En av gästerna är också biskop Björn Vikström.
– Även från frikyrkligt håll ser vi biskopen i Borgå stift som den finlandsvenska kristenhetens sammanhållande kraft, säger Peter Sundqvist, pastor i baptistförsamlingen Betania.
Ingen samgång
Teologiskt kan det vara svårt att skilja frikyrkorna från varandra. Det handlar mera om olika praxis och olika betoningar.
– Det kan vara svårt att hitta renodlade baptister bland mina församlingsmedlemmar som är under fyrtio år, säger Sundqvist.
Det oaktat har frikyrkorna inga planer på samgång.
– Teologin är inte ett problem. Alla kristna har ju i grund samma längtan. Skillnaden är hur man hanterar denna längtan. Det är det som avgör till vilken församling en människa som funnit Kristus börjar gå, säger Stefan Löv, pastor i missionsförsamlingen Ebeneser.
Löv nämner frikyrkorna i Sverige som gått samman av nöd. De har olika kulturer och intressen som inte bearbetats före samgången, vilket leder till att de snarare förr än senare har stora konflikter i församlingen. Ett exempel finns också i Vörå där pingst- och baptistförsamlingen bildade Vörå frikyrka. Håkan Nitovuori var pastor där då.
– Den processen tog över tio år och var smärtsam, säger han. Det fanns de som inte klarade av den och hoppade av.
Trosrörelsen med
För första gången är även trosrörelsen medarrangör.
Trosrörelsen i Jakobstad representeras av Jakobstads Kristna Center, JKC. Att de nu inbjuds beror på att de är en naturlig del av den lokala församlingsgemenskapen.
– Det hade varit mera onaturligt om de inte varit med, säger Håkan Nitovuori.
