En unik torsdagsgemenskap med drag

Ledare. På trappan till en solbelyst farstukvist, tidigt 80-tal. Lokaltidningen är upptagen, men den yngsta läsaren tilldelas den tidning som lika självklart hör till familjen som lokaltidningen.
Bläddrandet i den då svartvita tabloiden är min första minnesbild av tidningen Kyrkpressen.
3.6.2010 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

I dag stiger jag med tacksam ödmjukhet in på dess redaktion, väl medveten om att denna till synes självklarhet är alldeles unik: i Svenskfinland, i Finland, i Norden – i världen. Det är ofattbart att det bland en befolkningsgrupp på drygt 280 000 utkommer en tidning som varje vecka går till 113 000 hem. Kyrkpressen är en viktig del av den finlandssvenska identiteten, en bit av vardag och helg på svenska och det vill vi fortsätta vara.

Att du just nu håller tidningen i din hand har du med stor sannolikhet din församling att tacka för. I dag prenumererar en imponerande majoritet av stiftets församlingar på Kyrkpressen till sina medlemmar.
En rad finska församlingar med svensk minoritet har också funnit det viktigt att ge sina svenska medlemmar en kontaktlänk till sin kyrka på deras modersmål.

Kyrkpressen är ett viktigt fönster för de svenska medlemmarna i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Den ger delaktighet och sammanhang till läsare som läsare, oberoende av hur flitigt de nöter kyrkbänkarna.
Kyrkpressen är en bekräftelse på ens tillhörighet och som sådan omvittnat betydelsefull för många. Därför är det också viktigt att Kyrkpressen korrekt och relevant speglar det som händer i kyrkan som helhet och i församlingarna, särskilt i Borgå stift. Det är juste mot såväl medlemmarna, som församlingarna, dess anställda och aktiva lekmän.

Men fönstret kan fungera också som en ventil och ett luftintag. Den friskheten mår kyrkan bra av.
Det är i sin säregna position som en tidning utan organisatoriska bindningar till stiftets eller kyrkans ledning som Kyrkpressen deklarerar sitt slitstarka: ”För ordets frihet och det Ord som frigör”. Här kommer journalistens hantverk och etiska regler in som den pelare tidningens redaktion professionellt alltjämt måste luta sig mot, i stiltje som i blåst.
Det som tål en öppen granskning och debatt är oftast av hållbart virke, så länge viljan inte enbart handlar om att riva ner och förstöra.  I den goda debatten och den goda växelverkan utkristalliserar sig kärnan i det som egentligen så att säga är meningen med föreningen. Det är när rösterna tystnat som det verkligen finns anledning att känna sig förtvivlad.
 Men ett allt viktigare kritiskt granskande uppdrag också för Kyrkpressen är att lyfta fram dem i vårt samhälle som idag faller igenom när takten och kraven ökar samtidigt som resurserna krymper.
Här sällar sig tidningen till andra seriösa medier, men med en uttalad kristen värdegrund i botten. Och återigen är det här som kärnan prövas, när tro ska styra handlande.

Sist men inte minst. Väl förankrad i kristen tro ska Kyrkpressen alltid rättframt ge utrymme åt att spegla det existentiella som möter varje människa. Det vill vi göra i olika former och journalistiska genrer.
I såväl papperstidningen som på nätet ska det vara naturligt för läsarna att möta människor som berättar om hur det svåra och det fantastiska de mött i livet berört dem djupt på de områden som är gemensamma för de flesta av oss vare sig det handlar om tro – eller tvivel.

I galleriet av dessa ansikten kommer Kyrkpressen varken nu eller i fortsättningen att väja för det som det hela handlar om, mötet med det ansikte som synliggör Gud själv. Jesus från Nasaret, Kristus.

May Wikström



INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

sverige. I Arjeplog i Norrbotten i Sverige har det varit tradition att hålla högstadiets avslutning i kyrkan. Under pandemin föll den traditionen bort och skolan började fira avslutning i klassrummet i stället. 29.5.2024 kl. 19:38

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37