Med utbildningen som vapen

Människa. – Min utbildning gör att jag kan hävda mig trots att jag är kvinna. 25.3.2010 kl. 00:00

Alexandra Forsbäck

Rita El Mounayer vet mycket väl vilka utmaningar det innebär att vara kvinna i ett arabiskt land.

”Hon ser ut som en nubisk prinsessa” säger en gemensam bekant och letar fram några Youtube-klipp.

På hotellet där vi stämt träff känner jag igen henne direkt. Det svarta, långa håret glänser och ögonen har en forskande, intensiv blick.

Rita El Mounayer är en person som inte går förbi obemärkt. 

– Gissa om det är enkelt att vara kvinna och chef i Mellanöstern! Jag får ständigt bevisa att man kan bry sig om sitt utseende, klä sig kvinnligt och ändå ha hjärna.

El Mounayer ansvarar i dag för innehållet på två satellitkanaler vid det kristna tv-bolaget SAT-7. Den ena kanalen sänder program på arabiska i Mellanöstern och Nordafrika, den andra riktar sig till arabiska barn.

En stor del av sin arbetstid är El Mounayer på resande fot. Hon åker till USA och Europa flera gånger i året för att samla pengar för sin kanal.

– Det är helgalet och jag är ofta jättetrött. Men när kanalen får brev eller sms från människor som säger att våra program förändrat deras liv och att de vill veta mer om den kärleksfulla Guden, känns det värt besväret. Alla gånger.

Näring för kropp och själ

El Mounayer studerade media och började jobba på en radiostation som 22-åring. Där blev hon år 1996 upptäckt av SAT-7:s talangscouter, vilket småningom resulterade i att hon blev fast anställd på kanalen.

– Jag blev lovad en egen tv-show, men kände mig orolig över om jag skulle hålla måttet. Hur skulle jag kunna berätta historier för barn i 21 arabiska länder, speciellt när jag inte själv levt någon egentlig barndom? En natt tre veckor före programmets lansering kunde jag inte sova och började be. Gud lät förstå att han gett mig en uppgift och att han inte behövde min förmåga, utan endast min kärlek. Jag började se bilder av barn framför mina ögon, en del av dem har jag träffat senare och känt igen.

Läs mera i Kyrkpressen 12/2010.

Marina Wiik



Mest läst

    Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

    mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

    kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

    MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

    Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

    den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

    Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

    Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

    Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

    Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

    Mest läst