Advent: Om att komma igen

Kyrka. ”Hosianna! Wau! Här kommer Jesus ridande på sin åsna!” jublar en mycket liten gudstjänstgäst.
29.11.2009 kl. 00:00

Stock.xchng

”Men han kom ju redan på palmsöndagen. Varför måste han komma igen?” kontrar en annan, litet större, som minns litet längre bakåt.
Ur barnens mun, sanningen. Och sannerligen är det konstigt.

Annars har kyrkoåret berättelser och texter så det räcker många gånger om. Varför måste då Jesus göra sin kungaentré i repris just nu? Hittade man faktiskt ingenting annat för advent? Den ursprungliga åsneritten hör ju påsken till; det var då han kom på ett enastående sätt till den stad där han kom att stå ensam, och dö.

Palmblad och hosianna, tidigt på våren, och mitt i vintern. Det måste ligga någon mening bakom. Något som även den minsta gudstjänstdeltagaren anar ...

Hosianna! Välsignad vare han som kommer i Herrens namn. Och han kommer. Först, som ett litet barn. Sedan, som en vuxen man.Som ett barn var han värnlös och ofarlig, mycket liten i sin krubba. Det var bara de stora, lysande och talrika änglarna som fick hälsa herdarna på änglarnas vis: ”Var inte rädd!” Det där lilla barnet var inget man behövde vara rädd för, det såg man ju på långt håll. Däremot var det något heligt över honom, något tidlöst, som alltid hos ett nyfött barn. Tiden står stilla, liksom. Gamla texter och profetior kommer oinbjudna i minnet: Se, en ung flicka föder ett barn...

Som en vanlig man, ridande, var han en av folket, fredens man.  Den som på Jesu tid kom ridande på en häst var en romersk soldat, en med makt, en med vapen. Han satt högt uppe, och kunde krossa folk under hästens hovar. Men denna man på åsnan var inget att vara rädd för, det såg man på långt håll. Däremot var det något heligt kring honom, som alltid då ett pinat folk ser ett levande löfte, förlösaren. Tiden stannar, liksom. Gamla texter och profetior sprids som löpeld: Se, han som kommer på en åsna skall kallas Fridsfurste...

Så kommer han, till julen, till påsken. Två gånger om året kommer han med åsnan, och vi förnimmer: Kalendern är viktig, men inte allt. Det historiska händelseförloppet är intressant, men inte allt. Budskapet om frid är allt. Det är heligt.

Det heliga är tidlöst. Eller hellre: Det heliga har ingen tid. Det har sin egen tid. Det heliga upprepas och utspelas hela tiden. Det heliga är evigt och alltid nu.Så kommer julen. Och julnatten, den underbara och stjärnklara, öppnas till påskmorgonens bländande solsken, och tiden står stilla.

Hosianna! Välkommen!

Skribenten Hilkka Olkinuora är pastor, redaktör och författare.

Kp



Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

VEM ÄR DU?. År 2019 var Elisabeth Stubb, som är doktor i historia och forskare, utan jobb. Den våren bestämde hon sig för att göra något hon drömt om ända sedan hon läste om det i Kyrkpressen för många år sedan: vandra Israelleden, vandringsleden genom Israel. Upplevelsen blev en bok som känns väldigt aktuell. 6.11.2023 kl. 18:53

HÖSTDAGARNA. Årets Höstdagar arrangeras det här veckoslutet i Toijala. Årets tema är "Kamp". Dagarna bjuder på traditionellt upplägg med verkstäder, café, musik, show, mässor, andakter, glada människomöten, bön, gemenskap och skratt. 4.11.2023 kl. 15:52

Kolumn. Jag slogs en morgon av hur mycket det finns att förundras över när sommar går över till höst och höst till vinter. Färgerna, dofterna, tystnaden. Det är något speciellt när naturen skiftar och går in i en annan säsong. Det påminner mig om att världen och livet har en rytm att följa. 6.11.2023 kl. 08:00

Stiftsdagar. Firandet av Borgå stifts 100-årsjubileum kulminerade i en festmässa i Borgå domkyrka. Kyrkpressen frågade några festdeltagare vad de tyckte mest om under stiftsdagarna i Borgå – och vad de tror om de följande 100 åren. 29.10.2023 kl. 15:22

Kolumn. På vägen till kyrkan möter jag tiggare och brödköer. Nyheterna har påmint mig om krig, människor på flykt, ensamhet, våld i hemmen och om hur dåligt vår underbart vackra planet mår. Det gör ont och jag känner mig maktlös. Helst skulle jag stänga ut alltsammans, leva i min egen bubbla, sluta bry mig. 28.10.2023 kl. 21:38