– Allt började när kyrkorna försökte komma överens om när påsken skulle firas. Alla hade sin egen synvinkel på kyrkoåret, säger Roger Rönnberg, kyrkoherde i Esbo svenska församling.
Därför ordnade man ett världsomfattande kyrkomöte i Nicaea år 325. Där fastslogs påskens datum genom att ta den första söndagen efter fullmånen som var efter vårdagjämningen.
Efter det här började man utforma resten av kyrkoåret. Vårdagjämningen, den 25 mars, firades som den nya skapelsens dag, alltså Jesu födelsedag. Det man hade glömt bort var att räkna med fostertiden. När man upptäckte det bestämde man sig för att julen skulle vara exakt nio månader från vårdagjämningen, alltså den 25 december. Den 25 mars döptes istället till Maria bebådelsedag, alltså den dag då Maria blev havande.
– Den här uträkningen stämmer inte riktigt i dagens läge. Datumet för vårdagjämningen varierar från år till år och därmed också Maria bebådelsedag. Ändå ändras inte Jesu födelsedatum utan det är fastslaget till den 25 december.
– På domsöndagen väntar vi på att Jesus ska komma och döma oss. Därför räknar kristna den här söndagen som slutet på året. Det nya kyrkoåret startar med advent och väntan på Jesu födelse, sammanfattar Rönnberg domsöndagen.
