Björkstrand tog avsked av Borgå stift

Människa. Borgå domkyrka var välfylld då biskop Gustav Björkstrand tog avsked av Borgå stift. I sin predikan sade Björkstrand att alla mänskor är kallade till Jesu ambassadörer och att han upplevt biskopstiden som fylld av nåd och glädje. 26.10.2009 kl. 00:00

Christa Mickelsson

Gustav Björkstrands tid som biskop upphör den 31 oktober 2009 då han uppnår åldern för pension. Stiftets nya biskop Björn Vikström vigs till sitt ämbete på första advent, söndagen den 29 november i Borgå domkyra.

– Jag har - som många andra - varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

I sin predikan betonade Björkstrand att vi alla är Jesu ambassadörer. 

– Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om.

Björkstrand poängterade ändå att kyrkan inte alltid lyckats följa Jesu enkla budskap och exempel.

  –Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Själv sammanfattade Björkstrand sin predikan på följande sätt.

– Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Gudtjänsten avslutades med att biskopen, assisterad av notarie Abrahamsson och stiftsdekan Sixten Ekstrand, överlämnade mitran, staven, mässkruden och biskopskorset vid altarrundeln. Därefter gick biskopen ensam ut längs mittgången till välsignande sång av barnbarnet Emelie Granvik.

Avskedspredikan

Biskop Gustav Björkstrands avskedspredikan i Borgå domkyrka 25.10.2009:

Kära vänner!

Jag har ofta den senaste tiden fått frågan: Nå, hur har du upplevt det att vara biskop? Svaret kan mot bakgrunden av dagens texter lyda: Det har känts som att vara ett sändebud som söndagens tema lyder eller en budbärare som Jesus kallar det i predikotexten. Ambassadör skulle vi kanske välja. Jag har - som många andra – varit utsänd att förkunna Guds nåderika evangelium under en kort bestämd tid, på ett bestämt område och för de människor som jag har kommit i kontakt med. Det har jag försökt göra i trohet och kärlek. Och det har varit en tid fylld av nåd och glädje.

Redan under sin livstid sände Jesus ut sina sändebud. Lukas berättar i en annan av evangelietexterna att han sände ut 72 lärjungar, två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Deras uppgift var att berätta att Guds rike var hos dem och de skulle bota sjuka som fanns där. Efter sin uppståndelse gav han sina lärjungar uppdraget att gå ut till alla folk för att döpa och lära. Den uppgiften fullgör kyrkan fortfarande. Varje gång en präst eller diakon blir vigd till helig tjänst, varje gång ungdomsarbetsledare, församlingsmästare, andra anställda i församlingen eller församlingens förtroendevalda blir välsignade för sin uppgift blir de ambassadörer, dvs. sändebud för evangeliet. Ja, varje gång ett barn döps – är det en kallelse att bli Jesu sändebud. Ambassadörer – inte för ett jordiskt rike, utan för Guds rike – det är vad vi alla är.

Vilken är då vår uppgift? Dagens predikotext är till synes enkel och klar. Jesus gav sina lärjungar ett konkret exempel för att de lättare skulle komma ihåg uppgiften. Han tvättade lärjungarnas fötter – dvs. han gjorde det som en slav på lägsta rangskalan i det dåvarande Israel skulle utföra. Och han påminner dem om att en budbärare inte kan vara förmer än den som har sänt honom. Om nu jag, säger han, som är er Herre och Mästare har tvättat era fötter, är ni också skyldiga att tvätta varandras fötter, dvs. att visa varandra samma gränslösa, tjänande kärlek som jag har visat er.

Det finns få saker som kyrkan så fullständigt har misslyckats med som att följa det här enkla budskapet och exemplet. Det har skett när man har upphöjt egna uppfattningar och lärotolkningar till högsta norm och vägrat att lyssna till och respektera andras erfarenheter och övertygelser. Det har skett varje gång vi har svikit vår medmänniska i nöd.

Men visst har det funnits undantag. Den helige Franciskus lärde oss att vi skall vara redskap för Guds frid. Vår uppgift är att bringa kärlek där hatet gror, tro där tvivlet råder, hopp där förtvivlan härskar. Vi kallas att förlåta, skapa endräkt, sprida ljus och glädje. Vi skall inte så mycket söka att bli tröstade som att trösta, inte så mycket att bli förstådda som att förstå, inte så mycket att bli älskade som att älska. Agnes Gonza Nejaxin, mera känd som Moder Teresa, tog som sin livsuppgift när hon vandrade på Calcuttas gator att uppfylla de döendes sista önskningar om det också bara gällde några doppar vatten eller en hand att luta emot när de drog sin sista suck.

Kyrkan har genom hela sin historia tagit sig an de sjuka, gett barn och unga möjlighet till utbildning, verkat bland de mest underutvecklade genom mission och u-hjälp. Kyrkan erbjuder fortfarande invandrare skydd, bostadslösa härbärge, hungriga mat och förtvivlade medmänsklighet och hopp. Gjorde den inte det, då svek den sin Herres sista önskan: ”Ni skall göra som jag har gjort med er. Saliga är ni om ni handlar så.

Mitt budskap till oss alla i Borgå domkyrka och till hela Svenskfinland blir därför att vi skall vara sanna ambassadörer för vår Herre. Vi är kallade att älska varandra. Vi är kallade att tjäna varandra och särskilt dem som ingen annan bryr sig om. Det kan inte vara svårt för någon enda av oss att erinra oss vem som just i dag behöver ett vänligt ord, en konkret handräckning, en inbjudan till gemenskap. Vet ni det här, säger Jesus, saliga är ni om ni också handlar så. Låt mig än en gång påminna om Stig Dagermans dikt:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en Broder mer.

Det var det konkreta budskapet till oss i dag. Men texten har också ett annat innehåll. Bakom det enkla exemplet finns som så ofta i Johannesevangeliet en djupare andlig mening. Brödet som mättar femtusen blir en förkunnelse om livets bröd. Ljuset som tänds i den blindföddes ögon är ett tecken på honom som är världens ljus. Lasaros som väcks till liv igen blir en förebild för inte bara Jesu uppståndelse utan för det eviga liv som Gud har i beredskap åt oss alla.

I verserna före predikotexten heter det att lärjungarna hade samlats till måltid. Måltiden är nattvardens instiftelsemåltid som de andra evangelisterna berättar om. Här sägs ingenting om den – i stället berättas hur Petrus förtvivlat värjer sig emot att bli tvättad av Jesus. När Jesus säger att han inte har någon egenskap med honom ifall han inte blir tvättad, ber Petrus honom tvätta inte bara fötterna utan också händerna och huvudet. Jesus svarar litet gåtfullt: ”Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren.”

Vad är det fråga om? Jo, Jesus hänvisar här till dopet som är själva grundvalen för ett kristet liv. Den som döps, förenas med Kristus och får del i frälsningens hela fullhet. Den döpte behöver därefter endast tvätta fötterna, dvs. be om och ta emot förlåtelse för de synder och försummelser som hon senare under sin livsvandring gör sig skyldig till. Tvättandet är ett bildspråk av samma slag som Johannes använder på andra ställen i sitt evangelium. Det är en bild för nattvarden. När vi firar den heliga måltiden, tar vi på ett konkret sätt emot förlåtelse för det själviska och orena i våra liv.

Nattvarden finns inte till enbart för dem som kan de rätta termerna och vet hur man skall bete sig i kyrkliga sammanhang. Nattvarden finns till för helt vanligt folk som vet att de inte är perfekta, som bär på skuldkänslor inför barn och familjemedlemmar, som vet att de brister i sin kärlek till nästan, som saknar mening i livet, som känner sig ensamma och övergivna. Nattvarden är ett förlåtelsens och gemenskapens bord, där allt det onda tvättas bort och vi får resa oss från det heliga bordet, befriade, glada och med en stilla frid i vårt inre.

Vi är som kristna och som kyrka framför allt satta att förmedla hans nåderika evangelium till alla besvikna, ångestfyllda och i sina egna ögon misslyckade människor. Vårt budskap är enkelt: ”Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu, att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.”Hela bibelns budskap sammanfattas i de välkända orden: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.”

Min avskedspredikan handlar alltså om två enkla men helt centrala sanningar i vår kristna tro. Den handlar om den osjälviska kärlek vi är kallade att visa våra medmänniskor. Den handlar om att ta emot den förlåtelse Kristus skänker vid nattvardsbordet.

Jag har haft förmånen att verka som biskop i Borgå stift under tre års tid. Det har helt visst varit en rik tid. Jag har besökt alla prosterier och församlingar. Jag har försökt knyta kontakt med alla församlingsmedlemmar, de aktiva och dem som besöker kyrkan sällan eller inte alls. Och mitt budskap har varit just detta: Att vi skall ta hand om varandra, älska varandra och att vi skall ta emot den förlåtelse och rening som endast Kristus kan erbjuda.

Och så har jag velat välsigna. I mitt herdabrev heter det sista kapitlet just ”Jag välsignar”. Jag har vid besöken i församlingarna välsignat alla medarbetare och förtroendevalda. Jag har välsignat alla som har deltagit i gudstjänster och samlingar. Jag har välsignat enskilda människor som har bett om det.

I välsignelsen ligger en bön om att de som mottar den skall få allt gott som livet bara kan erbjuda. Mose sammanfattar det i sin välsignelse av Israels tolv stammar med orden:

Välsignelse över dig inne i staden
och välsignelse på åkern.
Välsignelse över de barn du får,
den skörd du bärgar och de djur som föds,
kornas kalvar och tackornas lamm.
Välsignelse över dina korgar och dina baktråg.
Välsignelse över dig när du kommer
och välsignelse över dig när du går.

Välsignelsen är en bön om att hela den frid, glädje, gemenskap och det hopp som finns i det glada budskapet om Kristus skall nå alla i vårt stift, från Eckerö till Lovisa, från Karleby till Hangö. Alldeles särskilt ber jag att den skall som ett moln av nåd och frid nå dem som är sjuka, ensamma, gamla, bedrövade och modfällda. Må Guds rika välsignelse vila över alla församlingar och församlingsmedlemmar i Borgå stift och vår kyrka, nu och allt framgent.

KT/KP



bibelskola. Coronan satte käppar i hjulet för Benjamin Asplund som deltog i Surfing the Nations grundutbildning tidigare i år. Utbildningen kortades av och han fick lägga sina framtidsplaner på hyllan. 21.8.2020 kl. 11:21

musik. För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning. 19.8.2020 kl. 09:21

diakon. Efter 27 år i skolvärlden ville hon ta steget ut och prova något nytt. Det blev inte närvårdare eller missionär, men Kristina Örn fortsätter jobba nära människor. Nu är hon ny diakon i Solf. 19.8.2020 kl. 09:19

profilen. – Livet är en gåva jag är tacksam för. Om kvällarna stannar vår familj upp inför den och det känns naturligt att be en gemensam aftonbön tillsammans med barnen. 20.8.2020 kl. 00:00

Bok. – Ibland känns det som om jag fått ett nytt liv, säger Christa Mickelsson. För tre år sedan kunde hon endast ljuda några vokaler och inte skriva alls. En massiv hjärnblödning har tvingat henne att lära sig allt på nytt. Nu ger hon ut en bok, en bok hon skrivit helt själv. 19.8.2020 kl. 08:48

Kultur. Det finns något andligt över nordbornas naturupplevelser, märkte religionshistorikern David Thurfjell. Många sekulariserade svenskar som inte känner sig hemma i kyrkan upplever i stället att naturen är en plats som ger dem utrymme för existentiella tankar och känslor. 18.8.2020 kl. 19:53

Höstdagarna. Ungdomsfestivalen Höstdagarna skulle ha firat 70-årsjubileum vid allhelgonahelgen, men ställs in på grund av coronaviruspandemin. 18.8.2020 kl. 09:07

Kyrkomötet. En ny mandatperiod inleddes med iver att hitta nya lösningar för kyrkans strukturer och förvaltning. Men i de frågor som bränner är det svårt att släppa taget om positionerna. 14.8.2020 kl. 16:49

kronoby församling. Kronoby församlings ekonomi har försämrats under de senaste tio åren, skriver ÖT. 14.8.2020 kl. 16:32

val. Kyrkomötet har valt Åsa A. Westerlund och Monica Heikel-Nyberg till medlemmar i Kyrkostyrelsens plenum för mandatperioden 2020–2024. 14.8.2020 kl. 11:38

matteus församling. Om allt går enligt planerna slår domkapitlet vid sitt nästa möte fast att Helene Liljeström sköter kyrkoherdevikariatet i Matteus församling. – Ett bönesvar, säger församlingsrådets viceordförande Annica Söderström. 11.8.2020 kl. 16:02

domkapitlet. Niklas Wallis, tf. kaplan i Kronoby, är enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Kronoby. Byråsekreterartjänsten vid domkapitlet fick nio sökande. Bland annat detta meddelar domkapitlet idag. 10.8.2020 kl. 16:15

Coronapandemin. Coronarestriktionerna i Finland har lättats upp, samtidigt som samhället håller andan för en möjlig andra våg. Vi frågade några församlingar hur virusepidemin beaktas i deras dagliga verksamhet, nu när höstterminen småningom startar. 10.8.2020 kl. 12:23

äktenskapssyn. Att biskoparna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland inte når en gemensam syn i äktenskapsfrågan var inte förvånande. Som näst bästa alternativ kunde de flesta tänka sig en medelväg, som tillåter samkönade par att vigas. 7.8.2020 kl. 10:12

katastrofhjälp. Kyrkans utlandshjälp har beviljat 50 000 euro från sin katastroffond till dem som drabbats av explosionen i Libanons huvudstad Beirut. Utlandshjälpen inleder också en insamling till förmån för hjälparbetet. 6.8.2020 kl. 16:52

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34