Som smulor från ett bord

Ledare.

Statistisk årsbok för kyrkan 2008 publicerades nyligen. På en av de första sidorna i den närmare 250-sidiga luntan finns en karta över stiften i Finland enligt kommungränserna.

Kartan talar sitt tydliga språk: de åtta finska stiften täcker större och mindre enhetliga geografiska områden. Från mastodonten Uleåborg till de geografiskt jämförelsevis små Esbo och Helsingfors stift.

22.10.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

Det enda undantaget från den geografiska helhetsharmonin utgörs av Borgå stift. Det ser ut som spridda smulor från ett bord.

Ändå ger också den här kartan en allt för enhetlig bild av verkligheten i och för det svenska stiftet. Faktum är att många av de ljusbruna fläckar och prickar som utgör stiftets geografi skulle vara av annan färg om kartan hade färgats på basen av samfälligheternas stiftstillhörighet.

Då hade det inte funnits mycket ljusbrunt kvar. Detta på grund av att allt fler av det svenska stiftets församlingar ingår i samfälligheter som hör till finska stift.

Senaste stiftsfullmäktige hölls i Tammerfors, som är ett konkret om också ett extremt exempel på en svenskspråkig församling i en finskspråkig samfällighet.

Församlingen är också ett ypperligt exempel på en svensk församling som kunde växa om den nuvarande kopplingen mellan församlings- och kommungränser kunde luckras upp. Då kunde alla församlingsbor som registrerat sig med svenska som modersmål bli medlemmar i Tammerfors svenska församling även om de bor i någon av de omkringliggande kommunerna. Till denna del signalerade senaste biskopsmöte beredskap att tänka om och luckra upp parokialprincipen. En princip som säger att man måste vara medlem i den församling på vars område man bor.

Tammerfors var alltså en ypperlig plats att göra den betoning som biskop Gustav Björkstrand gjorde då han listade åtgärder för att trygga det svenska stiftets framtid. En av dem var: Sök nya strukturlösningar. Biskopen relaterade konkret just till beroendet mellan församlings- och kommungränserna.

Tammerfors är emellertid också ett exempel på att den nuvarande situationen och de existerande konstruktionerna i allmänhet fungerar mycket bra för de svenska församlingarna. Så bra att många förefaller anse att det inte spelar någon större roll att det är som det är.

Inom Borgå stift har vi orsak till glädje och tacksamhet för att det för tillfället faktiskt är så bra som det är. Samtidigt gäller det att vara pragmatisk och beakta att tiderna och stämningarna inte bara kan förändras utan att de med stor sannolikhet också gör det. Då är det realistiskt att anta att argument mot de svenska församlingarna i samfälligheten växer i antal och betydelse.

Det är med tanke på ekonomiskt och attitydmässigt sämre tider som vi måste planera för ännu bättre och säkrare lösningar. Det visar redan den allmänna utvecklingen och de konkreta åtgärder som inom den statliga och kommunala förvaltningen både direkt och indirekt försvagat möjligheterna att ge fullgod svenskspråkig service åt medborgarna.

Tyvärr ger de kyrkliga ramarna ingen immunitet mot en liknande utveckling. Också inom dem finns det därför skäl att på finlandssvenskt håll se om sitt hus. Kanske bland annat genom att aktivt börja arbeta för språkkonsekvensbedömningar också ur ett kyrkligt perspektiv, ett församlings- och stiftsperspektiv.

Tack vare nya tekniska lösningar, exempelvis på grund av skattetekniska skäl, som inte längre förutsätter att församlings- och kommungränserna är ett till ett finns möjligheter för nytänkande och nya, också språkligt fungerande lösningar.

Den stora frågan nu är därför om det finns beredskap att tänka och planera i nya banor eller inte.

Frågan är viktig och brådskande. Det är ju inte endast i fråga om finlandssvenskar på de så kallade språköarna som modersmålet är trons språk. Det är en sanning som gäller alla och över allt. Det är mot den bakgrunden frågan om de svenska församlingarnas och Borgå stifts framtid ska bedömas.

Frågan är inte endast en organisatorisk fråga utan innerst en fråga om hur vi optimalt kan ge uttryck för och utforma vår tro såväl individuellt som gemensamt.

Stig Kankkonen



BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06