Missionsarbete för mänskliga rättigheter

Världen. Det traditionella missionsarbetet är långt ifrån vardagen inom det Lutherska världsförbundet i Colombia. Att göra folk till Jesu lärjungar, att döpa och lära i kristen tro, hör inte till den vardagliga verkligheten för de anställda. De arbetar hårt för att försvara de mänskliga rättigheterna och att förbättra livsvillkoren för de drygt fyra miljoner internflyktingarna i landet. 20.10.2009 kl. 00:00

Johan Sandberg

Henrik Halvardsson trivs med arbetet på fältet även om han inte är någon traditionell missionär.

Johan Sandberg

Daniel Hernando Rubiano Cruz är ett av de barn i Colombia som fårs stöd genom FMS fadderverksamhet.

I provinserna Arauca och Chocó där världsförbundet verkar får man söka förgäves efter små lutherska församlingar som uppstått i kölvattnet av det arbete som stöds av Finska Missionssällskapet (FMS). Det finns nog en liten luthersk kyrka med cirka 2 500 medlemmar i huvudstaden Bogotá, en kyrka som också stöds av FMS. Inom den kyrkan bedrivs mera traditionellt missionsarbete.

Däremot har den lokala lutherska kyrkan och världsförbundet mycket lite samarbete, trots att bägge arbetar i slummen i Altos de Cazuca i Soacha. Något som världsförbundets chef Silvio Schneider är medveten om och har för avsikt att ändra på.

– Men börjar vi omvända folk ute i provinserna förlorar vi vår trovärdighet, säger Schneider.

Att nittio procent av FMS:s bidrag till världsförbundet är öronmärkta pengar från utrikesministeriet är också en orsak till den låga lutherska profilen i arbetet i provinserna. I år bekostar FMS fyrtio procent av världsförbundets verksamhet i Colombia. De övriga finansiärerna är den svenska kyrkan samt ELCA, den lutherska kyrkan i USA. FMS har för tillfället inga utsända fältarbetare i Colombia. Den enda skandinaven inom världsförbundet i Colombia är svensken Henrik Halvardsson, 36 år, från Torsby i Värmland. Han är utsänd av den svenska kyrkan som också står för hans lön. Halvardsson är ansvarig för information och påverkansarbete.

–  Visst är jag missionär, säger Henrik Halvardsson. Jag är missionär för de mänskliga rättigheterna, för fred och rättvisa. Men jag är ingen missionär i traditionell mening.

Halvardsson kom till Colombia för fyra år sedan. Han började inom den Kristna fredrörelsen, gick över till FN:s flyktingorganisation UNHCR och har nu jobbat inom det Lutherska världsförbundet sedan mars i år.

Sedan 2006 i Colombia

Lutherska värdsförbundet fokuserar bland annat på att arbeta bland flyktingar och offer för konflikter och katastrofer. I Colombia har världsförbundet verkat sedan 2006. I Colombia har man huvudkontor i Bogotá samt representationskontor i städerna Arauca och Quibdo. I praktiken arbetar förbundet genom att stöda olika organisationer och samhällen med kunskap och finanser.

– En stor del av vårt arbete går ut på att informera folk om deras rättigheter, säger Halvardsson. Den colombianska grundlagen hör till de bättre i världen, men problemet är att den inte efterföljs. Myndigheterna känner också dåligt till lagen.

– För många organisationer och deras ledare är vår närvaro av avgörande betydelse för deras fortsatta existens, fortsätter han. Sedan de där främlingarna kom kan vi inte längre röra er, har militären irriterat sagt åt dem. Inga andra internationella organisationer än vi och Röda Korset finns i Arauca och Chocó. Vi var här före Röda korset.

Kallas lutheranerna

På fältet kallas de lutheranerna. Men vad det betyder att vara lutheran vet de kanske inte alla gånger så noga.

– Jag har lärt mej vartefter med jobbet, säger Halvardsson. Jag har inte tidigare arbetat inom kyrkan. Men jag har alltid gillat kyrkans arbete på lokal nivå. Jag har samma värderingar som kyrkan i frågan om lika rättigheter för alla.

Vilken är din relation till Jesus?

– Jag tror på Gud. Jesus var den första försvararen av de mänskliga rättigheterna. Jag har en personlig tro.

Guds ord till folket

Hur det är att vara lutheran i ett katolskt land vet däremot sextonåriga Daniel Hernando Rubiano Cruz. Han har vuxit upp inom den lutherska kyrkan och går regelbundet i kyrkan Solo Porfé (”Endast av tron”).

– Det som jag tycker om i den lutherska kyrkan är att Guds ord närmar sig folket såsom den katolska mässan inte gör. Ingen kyrka är bättre än den andra och alla är skyldiga att hjälpa varandra, säger han.

De flesta katoliker vet inte vad den lutherska kyrkan står för.

–  De blir överraskade när jag berättar att jag respekterar jungfru Maria, men jag tillber henne inte, säger Daniel.

Fadderverksamhet

På grund av en ärftlig skolios har studerandet blivit Daniels främsta fritidsintresse. Han är en av de 127 fadderbarn i Colombia som genom Finska missionssällskapet får ett månatligt ekonomiskt stöd av en fadder i Finland. Trots att Daniel inte vet vem hans fadder är skriver han regelbundet brev till faddern. Redan i år har han skrivit tre brev.

– Finland har också en svår histora med vinterkriget och hotet utifrån, säger Daniel. Det påminner om vår historia. Det enda sättet att få slut på kriget i Colombia är att vi lär oss tolerera varandra och att de sociala klyftorna minskar.

Det är inte lätt att vara ung i dagens Colombia. Daniel har förlorat kontakten till flera av sina barndomsvänner då de börjat använda marijuana eller kokain.

– Drogerna erbjuder en flyktväg ur våldet och tröstlösheten, analyserar han. Drogerna tar också bort hungerkänslan.

För två veckor sedan deltog Daniel i studentskrivningarna. Nu hoppas han få studera psykologi eller antropologi vid universitetet.

– Det är svårt att komma in vid universitetet. Men bara jag förbereder mig bra ska det nog gå vägen.

Johan Sandberg



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00