Det är alltid torgsdags

Ledare. I annonserna för de kyrktorg som hållits presenterades torgen som den självklara mötesplatsen för alla yrkesgrupper och anställda i församlingen, alla förtroendevalda och alla frivilliga medarbetare. 3.9.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

I synnerhet i och med den sistnämnda gruppen kan man optimistiskt – enligt någon kanske naivt – säga att alla församlingsbor är kallade. Inte minst de som är potentiella frivilliga medarbetare. De som inte hittar till kyrkbacken känner sig kanske mera välkomna och hemma på kyrktorget.

Torget har genom historien varit den plats där livet i all sin mångfald blommar ut. Det har varit den plats där människorna kunnat köpa och sälja. Alla för att klara livhanken. Men torget har också varit en plats för social samvaro och för intellektuella samtal på högsta nivå.Till alla delar håller också kyrktorgen denna tradition levande. Besökarna erbjuds både materiell och andlig vägkost. Och som det är och ska vara på ett torg: var och en plockar åt sig det som man behöver eller bara annars vill ha.Kyrktorgen kan dessutom också ses ur vidare perspektiv och som en satsning för framtiden.
Om satsningen på sikt lyckas kan kyrkan och församlingarna här ha ett svar på en av sina största utmaningar: att få med fler församlingsbor i verksamheten.
Den utmaningen har aktualiserats av den ekonomiska nedgång som drabbat hela samhället inklusive kyrkan.
Men inte bara därför.
Om ansvaret för arbetet inte i högre grad börjar delas mellan anställda och församlingsmedlemmar ökar risken för att kyrkan i allt högre grad börjar uppfattas som en serviceinrättning där avlönad personal producerar de tjänster kunderna vill ha.

I dag torde de flesta, för att inte säga alla, vara övertygade om inte endast behovet utan nödvändigheten av aktivare församlingsmedlemmar. Ändå är vägen dit lång och kanske också stenig.
Det beror sällan på ovilja hos de olika aktörerna, men desto oftare på att de nuvarande mönstren för vem som gör vad är så inarbetade att det inte är lätt att bryta dem och satsa på något nytt.

Och som nästan alltid då det gäller vanor och seder: de som föreslår något annat, något nytt och avvikande, möts i bästa fall med skepsis och i värsta fall med aggressivitet.
Varken församlingsanställda, förtroendevalda eller församlingsmedlemmar i gemen reagerar allmänt taget annorlunda.
 De anställda kan lätt se alla förslag till förändringar som en direkt eller indirekt kritik av hur de skött sina uppgifter. Också motiverade, erfarenhetsbaserade kritiska aspekter från deras sida på förslag till nya arbetsformer och arbetssätt kan upplevas som en markering av det egna reviret.

Det kan eventuellt låta enkelt och självklart då man talar om positiv social samvaro, om samarbete och gemensamma ansträngningar för en ännu bättre kyrka och för ännu bättre församlingar. Det är ju det alla vill.
Men det är långt ifrån självklart och det är allt annat än lätt. Det har ingenting att göra med att alla inte skulle dela målsättningen. Det som däremot tål att diskuteras är dels vad man menar med en ännu bättre kyrka och med ännu bättre församlingar. Plus att det råder olika uppfattningar om hur de ska skapas.

I ett stift med de olikheter i församlingsstruktur, teologiskt arv och religiös tradition som på gott och ont karaktäriserar Borgå stift är det inte bara farligt utan direkt omöjligt att komma med ett enda recept för hur utmaningarna ska mötas. Det måste helt enkelt finnas en verktygsback som församlingarna kan arbeta med. I en församling använder man en uppsats verktyg, i en annan församling en annan.
Också till denna del skapar kyrktorgen förutsättningar för kreativt och konstruktivt tänkande. Det på den egna regionens villkor men samtidigt med tillgång till samlad kunskap och erfarenhet.

I Borgå stift är det därför alltid torgdags.

Stig Kankkonen



VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

fred. Vem är du? Björn Wallén arbetar med fred och fredsfostran i en orolig tid. Nu är han aktuell med en ny bok om hur du kan jobba med frågan. 5.5.2025 kl. 10:48

Teologi. Vi har kommit närmare varandra. Så säger Albert Häggblom från Slef om Kyrkfolkets teologiska symposium, en samling som varje termin samlar kristna rörelser som vill ha ”Jesus i centrum”, satsa på evangelisation och har en traditionell äktenskapssyn. 6.5.2025 kl. 11:43

FASTIGHET. Pedersöre kyrkliga samfällighet utreder en försäljning av det 25 år gamla församlingscentret i Jakobstad. Möjlig köpare är staden, som behöver utrymme för ett nytt stordagis. 5.5.2025 kl. 10:31

sociala medier. Vad hände med vår moral? Vad hände med vår viljestyrka? Varför bygger barnen så få kojor? Vad hände med vår koncentration? Varför har ungdomar så mycket ångest? Telefonen och de sociala medierna hände. Vad gör vi nu? 2.5.2025 kl. 10:59

flyktingar. Nej, det är inte rätt att prioritera flyktingar från ”kristna” länder som Kongo eller Venezuela.Justitiekanslern och diskrimineringsombudet kritiserar inrikes­minister Mari Rantanen både för hur man argumenterade och slarvade kring våra kvotflyktingar. 12.5.2025 kl. 19:00