Med orden i skinnet

Människa. Konstkritik, feminism och en gigantisk dödsrädsla – verkligheten är mångbottnad för en engagerad person. 17.6.2009 kl. 00:00

Mao Lindholm

– Jag har alltid åsikter. Och jag blir hemskt frustrerad om jag inte kan formulera en åsikt.Som journalist och kritiker är Karin Erlandsson van att formulera sig. Orden är viktiga, så viktiga att hon för tydlighetens skull  har  tatuerat ordet FOT på foten.I linje med den logiken står det inristat FINLANDSSVENSK i hennes själ. Inte österbottning, inte svensk, inte ålänning. Men finlandssvensk.
– Trots att jag är född och uppvuxen i Nykarleby har jag aldrig lärt mig att tala dialekt. Mamma är från Pargas och hemma talade vi alltid högsvenska.

Mellan Sverige och Finland

Länge trodde hon att Sverige var lösningen på hennes språkliga och kulturella ambivalens – bristen på finskakunskaper uteslöt en yrkeskarriär i Finland.– Jag är ju uppvuxen med svensk Tv, jag kan namnen på svenska ministrar om jag så skulle bli väckt mitt i natten, de finska  ministrarnas namn måste jag söka i minnet.Men inte heller i Sverige kände hon sig hemma.

– Jag har inte trott på kulturella skillnader men jag kände mig ironiskt nog inte hemma i språket. Även om jag förstod allt så förstod jag inte allt.
Lösningen blev Åland. Karins man Fredrik är från Finström på Åland och studerade i Stockholm. När Karin erbjöds ett vikariat som kulturredaktör på tidningen Nya Åland var en flytt till arkipelagen både självklar och naturlig. Den frilansande kulturskribenten, som i bästa fall hade en inkomst på 400 euro i månaden, fick nu plötsligt inte bara ett intressant arbete, utan även en fast månadslön. Och inte nog med det: lönen betalades ut även på semstern.
– Jag hade tyckt att det skulle vara helt okey att bara få vara ledig några veckor.
Hon skrattar åt minnet. Redan under studietiden i Åbo – litteraturvetenskap var det självklara valet – vande hon sig vid att leva sparsamt och uppdragen som litteratur- och teaterkritiker var, som sagt, ingen guldgruva. Efter tre år på Nya Åland har det ekonomiska läget stabiliserats och familjen kan unna sig ost på frukostbordet.

Analys och feminism

Hon värjer sig mot uttrycket att vara journalist.
– Jag jobbar som journalist. De flesta på redaktionen är journalister med stort J, de tänker nyheter, de är snabba. Men lyckligtvis behövs det många typers journalister. Jag är långsam, jag trivs bäst då jag får analysera och berätta.
Redan som 13-åring förstod hon att det var litteraturen och teatern som var hennes gebit. I familjen läste man mycket, ”Kopiösa  mängder”, som Karin uttrycker det. Under studietiden fortsatte läsningen lika intensivt: när kompisarna läste till tenterna låg Karin i sängen med Dostojevskij och deckare. Bland seriefigurerna intar Asterix en specialposition.
– Det är språket, ordvitsarna, fyverkeriet i galenskap som tilltalar.
Det analytiska tänkandet utvecklades under studietiden: vad betyder den här texten, i vilken kontext är den skriven, vilka var reaktionerna när boken kom ut?
– Som kritiker får man verkligen utveckla det analytiska tänkandet. Och så får man formulera sina egna åsikter om boken, om skådespelet.

Läs mera i Kyrkpressen, nummer 25-26/09!

Mao Lindholm



MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37