Tåglektyr

Rolf af Hällström. Min tåglektyr har under en vecka varit Peter Englund, med vars hjälp jag dykt ner i 1600-talets sällsamma värld. 30.4.2009 kl. 00:00

Gustav II Adolf och hans hjältar, kejsaren och Wallenstein från skolhistorien lever visserligen kvar och dominerar scenen. Men Englund lyckas också plocka fram vanligt folk. Fast med en viss svårighet, den stora massan av invånare i det svensk-finska riket får inget ansikte.

De var bönderna som skrevs ut för att slåss i Tyskland i stället för att odla markerna hemma i Dalarna och Savolax. Få av dem kom hem, åtminstone i ett enda stycke.
Det som Englund får fram är hur krig var en ytterst profitabel livsstil för den procent som styrde och ställde. Kungar knyckte land och rikedomar av varann, med elegans. Gick det illa förlorade man livet, men med stil.

När fälttåget var över kunde eleganterna kvittera ut vinster i mångsiffriga tal. Menige man fick sina tolv till arton daler eller vad avmönstringspengen kunde vara. Om han var hel, vilket ytterst få var. Sjukdomarna kunde göra slut på hela kompanier innan man ens kommit till Stralsund.

Inte utan att 1600-talet känns en smula orättvist.

Men sedan dess har vi ju haft fyra hundra år av utveckling.

Vi lider inte av trettioåriga krigets fasor, bara av  en global recession. Finansvärlden har utvecklat derivat och andra finansiella instrument som i grunden är vadslagning. Ekonomiska bataljer med dollar och euron i stället för utskrivna soldater, med vinnande generaler och förlorande. Holländarna gjorde i tiden världen en stor tjänst när de räknade ut att man kunde tjäna mer genom handel än genom krig. Ekonomiska bataljer känns anständigare än krig.

Ändå kryper en 1600-talskänsla fram när jag plockar fram dagstidningen på tåget och läser ekonomisidorna. De som verkligen får betala för det senaste kalaset har inget ansikte nu heller.

Rolf af Hällström



Herdeval. Karl af Hällström, Yvonne Terlinden och Markus Weckström har sökt kyrkoherdetjänsten i Karis-Pojo svenska församling. Domkapitlet placerar af Hällström i första förslagsrum. Valet hålls den 10 december. 13.10.2023 kl. 15:23

andreaskyrkan. Ifol scoutade fotbollsklubben HJK Nils Svensson på en match i Ettan i Sverige. Ett år senare är han med i ungdomsledarteamet i Andreaskyrkan i Helsingfors. 12.10.2023 kl. 12:00

SOMMARREPRISEN 2024. De allra flesta kvinnor måste någon gång ta ett beslut, annars tar livet det åt en. Ellen Strömberg skrev en roman på det temat och hamnade samtidigt in i en utmattning. 22.7.2024 kl. 10:00

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

KYRKOR I USA. Mariann Edgar Budde medverkar vid ett präst- och diakonmöte i Uppsala i september. 25.1.2025 kl. 15:15

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54