Eftersom de flesta torde vara överens om att allt som är juridiskt rätt inte alltid och under alla omständigheter är moraliskt försvarbart är detta intressant, kanske också avslöjande. En tolkning av den uteblivna diskussionen om och kring förhållandet mellan juridik och moral är att se det hela som ett uttryck för att det inte finns något att diskutera. Det som har varit juridiskt rätt i det aktuella fallet ska inte heller moraliskt ifrågasättas.
Den logiken har de som förtjänat på Fortums optionsmodell aktivt, ibland till och med aggressivt, försvarat. De har bara följt gällande regler och därför är det de som skapat reglerna som ska kritiseras. Inte de som har följt dem.
Det ansvarsspåret försvinner snabbt i en djungel av politiska och operativa beslut och i den täta dimma som så ofta lägger sig över det alltid lika undflyende politiska ansvaret. Det gäller både de fattade besluten och ansvarat för övervakningen av att besluten verkligen följs och verkställs som avsikten med dem var.
Kort och förenklat sagt förefaller ingen ha varit på plats då det gick snett. Det skedde just innan ”jag” kom eller strax efter att ”jag” hade gått.Fokus i detta resonemang ligger dock på om det finns ett ansvar för hur man handlar också bortom juridiken och alla formella beslut. Därför är det i detta sammanhang mindre intressant vem som stått för besluten.
Den intressanta frågan är, komprimerat sagt, om det alltid räcker med att hänvisa till att man bara följt gällande regler, följt order.
I ett historiskt perspektiv är svaret klar och givet nej.
Oberoende av vad som enligt gällande lag är juridiskt rätt att göra har det alltid funnits och finns också nu moraliska gränser som inte nödvändigtvis sammanfaller med de juridiska i förhållandet ett till ett.
Att det i ett land är juridiskt rätt att spärra in politiska oliktänkare gör det inte rätt att göra så. Att det i ett land är juridiskt rätt att utan rättegång hålla vem som helst inspärrade misstänkt för terrorism gör det inte moraliskt rätt att göra så.
Det finns alltså en gräns mellan det som är juridiskt rätt att göra och det som moralen kräver av oss. Därför får den moraliska dimensionen varken glömmas, aktivt åsidosättas eller gömmas bakom lagar och paragrafer.
Oberoende av vad de säger har vi alla ett moraliskt ansvar för vad vi gör. Det gäller mig, det gäller dig, det gäller oss alla. Också de som lyfter optioner.
Å andra sidan är det inte endast de som lyfter optioner som har ett moraliskt ansvar. Det har också de som skapar modellerna och besluter om dem. Modellerna och besluten formas och fattas dessutom i ett klimat som vi alla är med om att påverka.
Att till exempel Fortums optionsprogram ser ut som det ser ut och omsatts som det har omsatts är det sammanlagda resultatet av en samhällsutveckling som vi alla har bidraget till.
I den allmänna, ibland direkt ivriga bekännelsen av andras synder har vi alla orsak att se oss i spegeln och fråga på vilket sätt vi med våra val har bidragit och bidrar till att system som främjar egoism och själviskhet blir mer eller mindre naturliga inslag i våra liv.
Ibland till och med så naturliga att de inte ens ifrågasätts.
