Trots att ett förlängt möte gjort henne lite försenad, är det en lugn Martina Harms-Aalto jag träffar på ett lunchcafé i Helsingfors. Som ny specialmedarbetare för sfp:s ministergrupp har hon en del att sätta sig in i. Mycket går ut på att förhandla, träffa folk och bereda ärenden.
Den kristna livssynen är en grund i Martina Harms-Aaltos liv, men inte utan att hon är kritisk till en del saker. Att bibehålla ett öppet och kritiskt sinne är viktigt.
– Men ifrågasättandet ska inte främst gälla andra. Jag blir fruktansvärt sårad när frommare människor diskvalificerar min tro.
– Det är lätt att uttala sig som så pass utomstående som jag ändå är, men jag önskar att kyrkan skulle ta tag i den gyllene möjlighet den har. Visst måste det finnas en lära, men i en värld som den här är det viktigare att vara ett hem för dem som upplever sig hemlösa. Hur man än går tillbaka till alla källor har jag svårt att se att det inte skulle vara slutsatsen?
Hon säger att hon inte har något fördragsamhet med det småskurna.
– Det är häpnadsväckande att någon vill ägna tid åt att granska andras fromhet, livsstil och uttryck för tro i stället för att leva och göra gott. Som jag ser det är den enda plikten vi har att göra så gott vi kan.
Vad innebär det att vara en god människa?
– Att vara vänlig och hjälpsam, också där det inte förväntas. Och att vara glad när det går. Vi vuxna ska vara ansvarsfulla i förhållande till egna och andras barn och ungdomar. Och anstränga oss att inte vara avundsjuka och missunnsamma. Låter det övermäktig? Kanske, men vi ska ta hand om det som är satt framför oss.
Läs hela profilen med Martina Harms-Aalto i Kyrkpressen 49/2008.
