Med Turkiet i hjärtat

Människa. Med endast elva döpta turkiska medlemmar är Istanbuls lutherska kyrka troligen världens minsta. Men i gudstjänsten deltar ofta ett femtiotal, däribland finländare i olika uppgifter. 31.7.2008 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn

– Utan Gudskontakt skulle det vara tungt att leva i människomyllret, säger Solveig Mikkonen.

I Turkiet finns formell religionsfrihet, men den som byter religion klassas ändå som antiturkisk och beskylls för att överge sin kultur.

– Det är inte så lätt att skapa förtroende i en annan kultur. Där behövs egna känselspröt och en tro på att Gud kan göra det omöjliga. Det egna gudsförhållandet måste vara i skick, säger Solveig Mikkonen, medarbetare i kyrkan.

Sin uppgift ser hon främst i att vara en kristen medmänniska.Turkiet har funnits i hennes hjärta ända sedan hon i början på 1980-talet flyttade hem till Finland igen. Familjen hade innan dess bott och verkat fem år i Turkiet. Under åren har hon gjort upprepade besök i Istanbul, där hon har en turkisk gudson.

Men hon ville gärna göra en längre insats och började söka en uppgift.

– Jag hade lärt mig turkiska och ville gärna använda språket igen. Jag har ofta tänkt att när mina tre söner har studerat färdigt återvänder jag.

För ett år sedan blev det möjligt. Från den lilla lutherska församlingen i Istanbul kom en förfrågan om hon vill hjälpa dem med diakoni, kvinnoarbete och musik. Svenska Lutherska Evangeliföreningen beslöt i snabb takt att bistå ekonomiskt och Korsnäs församling beviljade henne tjänstledighet.

– Det kändes stort att denna gång få bli medarbetare i en kyrka i Turkiet. Förra gången var vi med i en husförsamling, vi möttes i hemmen eller ute i skogen, där vi sjöng, bad och firade nattvard. De fåtaliga turkiska kristna bjöd med sina släktingar. Jag har efteråt tänkt att vi fick mycket beskydd av Herren.

Lär mera om Solveig Mikkonen i Kyrkpressen nummer 31. 

Kerstin Haldin-Rönn



antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32

KYRKANS SAMTALSTJÄNST. Det hjälper att prata. De som svarar har tystnadsplikt och du får vara anonym. Tjänsten erbjuder stöd och någon som lyssnar också under sommaren. 5.7.2024 kl. 16:55

ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16