Resultatet har varit intressant. Medelfinländaren ser på tv omkring tre timmar per dag. Jag brukade tidigare se på tv åtminstone en timme per dag. Numera kan det gå dagar då jag inte alls ser på tv. Det är för besvärligt. Jobbigt att gå upp på övre våningen, obekvämt att sitta på sängen lutad mot den där kalla väggen. Jack Bauer får numera rädda världen i fred och hemmafruarna på Wisteria Lane får bli sjuka och gravida utan att jag har en aning om det. (Att de är sjuka och gravida har kollegerna på jobbet informerat mig om.)
Numera läser jag mera, pratar mera med familjen och lägger mig tidigare. Jag känner mig också lugnare. Jag ville inte tro det tidigare, men det är faktiskt så att psyket påverkas av att man ser folk sprängas i luften, bli utsatta för tortyr och drabbas av skilsmässor och sjukdomar just före man planerar att lägga sig. Man blir lite piggare och oroligare och börjar tro att man behöver sömnmedicin.
Människor som aldrig ser på tv kan vara ganska ansträngande och högmodiga: jag tänker inte bli som de! Nej, jag ska alltjämt titta på toppmodellerna med mina döttrar och skräpa i att det är helt förkastlig underhållning som ger oss alla en förvriden bild av hur en kvinna ska se ut.
Men ändå vill jag berätta: jag är inte längre lika slö, irriterad och håglös som jag brukade vara. Jag är lugn, jag mår bättre, och det är trevligare. Jag lovar.
