Det oersättliga

. Vad gör vi när vi älskar? 29.1.2009 kl. 00:00

Det frågar jag mig efter att ha träffat kärleksfilosofen Camilla Kronqvist och diskuterat skilsmässor, möjligheten till villkorslös kärlek och oklara begrepp om vad kärlek egentligen är.

Hon säger bland annat att media och underhållningsvärlden förmedlar vissa stereotyper för vad som är kärlek – och att dessa lätt vilseleder oss när vi som individer tänker på kärleken och dess roll i våra egna liv.

Det är klart att det inte är alldeles enkelt att få två personer att gå ihop i en tid då individen skattas så mycket högre än tvåsamheten. Varför skulle det annars kännas genant att säga att man förändrats som person sedan man träffade sin livspartner? För hur kan man vara säker på att det inte betyder att man förlorat sig själv? När är det fint att göra allt tillsammans och när är det bara sorgligt? Hur ska man veta var den hårfina gränsen går mellan att avstå och försaka?

Camilla Kronqvist säger att kärleken är det perspektiv som lyfter fram människor som oersättliga för oss. Det låter bra. Men hur ska vi få rätt balans på det hela år 2009, då beroende närmast är ett skällsord?

Vissa menar att vi ställer för stora krav på kärleken. Vad menar de då? Om de syftar på falska förhoppningar om en ljusrosa tillvaro är jag beredd att hålla med. Om det däremot handlar om att inte våga tro att kärleken ska eller ens får vara livsomvandlande så säger jag stopp. Den dag vi sänker på kärleksribban så mycket att vi släcker förhoppningen om kärleken som ett uttryck för det oersättliga kan vi lika gärna lägga av med hela kärleksgrejen. Då får det vara hur svårt, skrämmande och omöjligt det vill.

Christa Mickelsson



Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54