Tempelriddarens kärlekssaga lyfter inte

Kultur. ”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa. 21.2.2008 kl. 00:00

”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa.

 
FILM Arn – Tempelriddaren. Regi: Peter Flinth. I rollerna: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Mirja Turestedt, Morgan Alling, Svante Martin m.fl.

Den här filmen får den åskådare som läst böckerna att sucka sitt sedvanliga ”boken var bättre”. Trots att jag inser att filmens första del, den som handlar om Arns uppväxt, redan nu är lite tung och långsam, sitter jag där ändå och grämer mig över att manusförfattarna utelämnat viktiga detaljer som att Arns svärd är annorlunda än de nordiska svärden och att Arns häst är annorlunda än de nordiska hästarna.

Men vi tar det från början. Det hela utspelar sig på 1150-talet. Lillpojken Arn skadas och ligger för döden då den desperata modern tvingar igenom ett löfte: överlever pojken ska hans liv vigas åt Gud. Pojken klarar sig och föräldrarna försöker glömma incidenten, men då modern blir dödssjuk blir det dags att fatta svåra beslut. Arn växer upp på kloster bland vänliga munkar och utvecklas till ett universalgeni som talar flytande latin, konverserar obehindrat om filosofi och teologi och dessutom fäktas och skjuter pil som en riktig man. Det visar sig nämligen att en av munkarna varit tempelriddare och passar på att lära ut alla sina konster till den begåvade pojken.
Lägg till bråk mellan olika ätter, kamp om kungakronan och soppan är klar. Då Arn förälskar sig i sin Cecilia blir det besvärligt av politiska skäl, och efter en graviditet och lite fiffel är både Arn och Cecilia bannlysta i tjugo år. Han skickas till Jerusalem som tempelriddare och hon stängs in i kloster.

Problemet med Arn – Tempelriddaren är att den egentligen borde ha blivit en tv-serie för att göra full rättvisa åt storyn. Nu tar skildringen av Arns uppväxt och bakgrund en så stor del av tiden att det knappt blir något över för intrigerna i Jerusalem. Filmen blir inte en renordlad kärleksfilm, absolut ingen krigsfilm heller, och vi får inte göra några djupdykningar ner i en personlighet under utveckling.

Jag hade önskat att manuset och regissören fokuserat mindre på kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia. Det här av den orsaken att kemin mellan Arn (Joakim Nätterqvist) och Cecilia (Sofia Helin) inte riktigt fungerar, så det hela känns mest som en pinsam reklamsnutt för nån hårvårdsprodukt.

Allt detta oaktat tycker jag att filmen är värd ett biobesök. För den som är intresserad av korstågstiden bjuder scenerna mellan Arn och den legendariske Saladin på intressant tankestoff. Och vem trodde att frågan om Guds ledning kunde få så stort utrymme i den nordiska filmhistoriens största produktion? Man får inte heller missa Svante Martin som på klingande finlandssvenska levererar sina bad guy-repliker i rollen som kung Karl Sverkersson.

Sofia Torvalds



äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Borgå. Tålamodet tryter i Borgå. – Det är kanske dags att hyra lokal i stället för det fuktskadade svenska församlingshemmet, säger kyrkoherde och domprost Mats Lindgård. 11.9.2020 kl. 10:06

kronoby. Samarbetsförhandlingarna i Kronoby församling har avslutats. En kantor, en kanslist och en församlingsmästare sägs upp. 10.9.2020 kl. 15:46

Kyrkodagar. De finlandssvenska kyrkodagarna i Mariehamn får en annorlunda och mer lokal prägel. Arrangörerna tycker ändå det är viktigt att samlas även under rådande omständigheter. 9.9.2020 kl. 14:04

stiftsfullmäktige. – Vi behövs alla för olika uppgifter, säger Anita Ismark om lekmännens roll i församlingarna. Vid det nya stiftsfullmäktiges första sammanträde valdes hon till ordförande. Hon ser att det omdiskuterade organet har en viktig roll som länk mellan församlingsgolv och domkapitel. 4.9.2020 kl. 16:17

Dopsockor. Varje barn som döps i Åbo svenska församling får ett par sockor som gåva. Sockorna har stickats av frivilliga i församlingen, och de är en del av satsningen på Dopåret 2020. 4.9.2020 kl. 15:06

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

profilen. Eva Andersson har varit i ropet sedan hon stickade vantar till påven. Färre vet att hon också räddat hundar i Korea och extraknäckt som risleverantör. 7.2.2024 kl. 13:40

ETT GOTT RÅD. Christer ”Chrisu” Romberg önskar att hans femtonåriga jag hade fattat att man kommer bara en bit på vägen med talang. Han är aktuell i sångtävlingen The Voice of Finland på teve, men han är också ungdomsarbetsledare i Sibbo svenska församling. I sitt jobb umgås han mycket med konfirmander, alltså 15-åringar. 7.2.2024 kl. 10:00

PERSONEN. När Fanny Willman var sexton år började hon skriva kolumner för Vasabladet. I februari utnämns hon till ledarskribent för Kyrkans Tidning i Sverige. – För mig är det mer naturligt att skriva ledare än andra journalistiska texter. 6.2.2024 kl. 17:56

ungdomens kyrkodagar. UK uppmanar kyrkomötet att ta ställning i frågan om samkönade äktenskap. Om det var upp till kyrkans unga skulle frågan redan vara avgjord. 5.2.2024 kl. 15:43