Kyrkan och lagen

Ledare. Ledare 32/2007 Då en professor i rättshistoria, Jukka Kekkonen, i offentligheten (Turun Sanomat 29.7) kritiserar kyrkan, eller rättare sagt elva kristna kyrkor och samfund, för att ge uttryck för åsikter och attityder som för hans tankar till ytterlighetsgrupper och till Europa på 1920- och 1930-talet väcker det en rad frågor. 3.8.2007 kl. 00:00

 

 
Illustration: Jan Lindström

Då en professor i rättshistoria, Jukka Kekkonen, i offentligheten (Turun Sanomat 29.7) kritiserar kyrkan, eller rättare sagt elva kristna kyrkor och samfund, för att ge uttryck för åsikter och attityder som för hans tankar till ytterlighetsgrupper och till Europa på 1920- och 1930-talet väcker det en rad frågor.

Kekkonen framförde sin kritik med anledning av Ekumeniska Rådets i Finland skrift ”Kirkko turvapaikkana”, alltså ungefär ”Kyrkan som fristad”.
Skriften ger råd om hur församlingen skall handla då någon söker skydd och vilka principer som gäller, den berättar om erfarenheter från andra länder, om flyktingsituationen i världen och om asylsökande i Finland. (Se här).

Kärnan i Kekkonens kritik är att kyrkorna med råden i den aktuella skriften ställer sig över lagen. Skriften får honom att tänka på en handbok författad av någon radikal grupp.Den ger honom dåliga vibrationer och för alltså hans tankar till nazismen och fascismen, ideologier som – påminner Kekkonen – inte gav ett ruttet lingon för lagar stiftade av kompromissande, dumma politiker.

Att kyrkan skall handla i enlighet med gällande lag är självklart. Lika självklart är att kyrkan skall handla i trohet mot Gud och mot Hans vilja. Om gällande lag och Guds vilja kommer i konflikt är det Guds vilja som måste gälla.Så var det till exempel för de kristna människor och de kristna kyrkor och samfund som trotsade nazismens, fascismens och kommunismens ogudaktiga och omänskliga lagar. Och så måste det vara också i dag och också i liberala demokratier.

Om det är något som historien borde ha lärt oss är det att kritik och ifrågasättande inte hotar demokrati, lag och ordning. Hoten har alltid funnits och finns fortfarande i tystnad och flathet inför orättvisor och godtycke.
I trohet mot sin uppdragsgivare och sin uppgift är det därför kyrkans sak att tala och handla då lagen inte är rättvis eller då den tolkas på ett oacceptabelt sätt.

Den fråga som tränger sig på är om de kristna kyrkorna och samfunden, hos oss inte minst evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, tagit sitt ansvar med tillräckligt stort allvar.
Utvecklingen mot vidare och djupare samhällsklyftor, mot ökade orättvisor inom social- och hälsovården, mot växande individuell och kollektiv egoism, mot ensidigt ekonomiskt effektivitetstänkande och mot allt mindre förståelse för allt och alla som inte producerar och konsumerar visar att så kanske inte är fallet.

Å andra sidan kan och bör man inte heller ställa orimliga krav på kyrkor och samfund. Det är inte de utan de politiska och ekonomiska beslutsfattarna som huvudsakligen styr utvecklingen.
Men ändå …
Med tanke på den utveckling som vi ser vore det inte endast välkommet utan nödvändigt med en tydligare och oftare återkommande kyrklig röst i samhällsdebatten.

Den aktuella skriften är ett sätt för kyrkor och samfund att säga att allt inte står rätt till om människors liv och trygghet hotas och att det är den kristnes skyldighet att hjälpa människor i nöd.
Att lagen eventuellt är sådan att nöden inte alltid och till fullo behöver eller kanske ens kan beaktas är ingenting som kan eller får hindra den kristna kärleken. Däremot är det varje kristens uppgift att på sitt håll och på sitt sätt försöka rätta till orättfärdiga lagar och göra dem sådana att det är möjligt för kristna kyrkor och samfund att fullt ut följa dem utan att bryta mot Guds vilja.

Kyrkans roll i det sammanhanget är att aktivt och målmedvetet delta i opinionsbildningen och i att forma attityder. Till den delen finns orsak till kyrklig självrannsakan, till bot och bättring.

Stig Kankkonen



orgel. Elis Helenius tog sig an Ekenäs kyrkas orgel för ett och ett halvt år sedan. Trots sin unga ålder har han spelat i tolv olika kyrkor – och uppträtt på konsertsalorgeln i Musikhuset i Helsingfors. 17.9.2024 kl. 18:24

kyrkostyrelsen. Konsulten Eero Laesterä föreslår att Kyrkostyrelsen om fem år har ett enklare uppdrag. Upp till 40 jobb kan bli överflödiga. Borgå stift och kyrka på svenska är inte undantagna. 17.9.2024 kl. 13:39

LATINAMERIKA. I Sydamerika är de lutherska kyrkorna försvinnande små. Men de har sin plats i samhällen som genom årtiondena har förblivit turbulenta. Kyrkpressen talade med ”presidenterna” för kyrkorna i Venezuela och Bolivia. 17.9.2024 kl. 10:00

gospel. Vem är du? Jepa Lambert är ett av de stora namnen i finländsk popmusik, fast på scenen mest som backvocal i bakgrunden. Nu leder hon också en gospelkör. 16.9.2024 kl. 13:00

pilgrimsvandring. St Olav Ostrobothnia certifierades i maj både som en del av St Olavsleden och som europeisk kulturrutt. Vid alla officiella pilgrimsleder ska det finnas minst ett pilgrimscenter, och St Olav Ostrobothnias första center är i Trefaldighetskyrkan. 11.9.2024 kl. 15:19

BORGÅ STIFT. Domprostjobbet i Borgå blir ledigt från advent 2025 när Mats Lindgård lämnar jobbet. 10.9.2024 kl. 18:47

Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50