Identitet och ekonomi

Ledare. Ledare 31/2007 Två nyckelord i den aktuella diskussionen om församlingarnas framtid är ”identitet” och ”ekonomi”. 31.7.2007 kl. 00:00

Två nyckelord i den aktuella diskussionen om församlingarnas framtid är ”identitet” och ”ekonomi”.
Utan identitet – andlig och fysisk – är också de mest välskötta och ekonomiskt sunda församlingar endast mer eller mindre avlägsna serviceproducerande enheter. Utan välskött ekonomi kan ingen församling i längden tillfredsställande sköta vare sig sina andliga eller byråkratiska uppgifter.

 
Illustration: Jan Lindström

Den stora utmaningen är följaktligen att skapa bästa tänkbara förutsättningar för ekonomiskt sunda församlingar där medlemmarna känner sig hemma och där de känner samhörighet med varandra.En uppdelning i en diskussion om identitet och en om ekonomi är att rekommendera.

Uppdelningen är egentligen naturlig med tanke på att våra församlingar – liksom vår kyrka som helhet – har två funktioner. De är samtidigt ett andliga samfund och administrativa enheter.
Som andliga samfund har de uppgifter som relaterar till uppdraget att på allt sätt utbreda det kristna budskapet. Som administrativa enheter har de byråkratiska uppgifter och funktioner vars mål är – eller bör vara – att stöda den andliga uppgiften.

Blandar man ihop diskussionen om identitet och ekonomi kan resultatet lätt bli farlig oklarhet om vad som är mål och vad som är medel.
I stället för att ekonomin planeras och läggs upp så att den tjänar församlingarna i deras uppgift att förkunna Guds ord och förvalta sakramenten, anpassas församlingens andliga uppgifter till ekonomin.
Tjänaren blir herre.

Samtidigt som de två komponenterna diskuteras separat måste det naturligtvis finnas ett klart samband mellan dem.
Det måste finnas en tydlig medvetenhet om, förståelse för och acceptans av kyrkans primära funktion som ett andligt samfund. Annars utvecklas församlingarna och kyrkan som helhet till en ekonomi-fixerad specialenhet inom den allmänna samhällsbyråkratin.
Det finns de som menar att den utvecklingen redan har gått ganska långt.

Den förändrade kyrkoherderollen visar de praktiska konsekvenserna av en förskjutning från det andliga till det byråkratiska, alltså från det primära till de sekundära.
Då kyrkoherdarna mer eller mindre helt absorberats av byråkratiska uppgifter står församlingens andra präster i tur. Om sådana finns. I enprästförsamlingar är ett alternativ att ta lite lättare på blankettexercisen och riskera kritik. Ett annat är att med risk för utbrändhet göra allt som krävs och förväntas.

Samma situation befinner sig allt flera kyrkliga anställda i. Uppgifterna blir fler och fler, utmaningarna större och större, kraven och förväntningarna blir allt omöjligare att leva upp till.

Tankar som i olika kyrkliga sammanhang börjat ta form kring allt detta kunde i princip sammanfattas i följande dubbelfråga: vad är vår huvuduppgift och vem skall göra vad?
Den första delen av frågan utmanar till genomgripande och fördomsfria diskussioner om vad församlingen absolut måste göra och vad den eventuellt måste avstå från att göra. Den andra delen av frågan utmanar till likaså genomgripande och fördomsfria diskussioner om hur det nödvändiga arbetet skall fördelas.

Kanske kunde det vara till hjälp att damma av Frans Ludvig Schauman och hans grundtankar under arbetet med 1869 års kyrkolag.
Schauman betonade kyrkans särprägel som en trosgemenskap samt att den skall byggas nerifrån och upp. Alltså att det primära är en gemenskap där Guds ord förkunnas och att lekmännen spelar en avgörande roll i den gemenskapen.

Det låter kanske enkelt och självklart, men hur är det riktigt?
Prioriteras verkligen det andliga arbetet i praktiken så att de andliga arbetarna i våra församlingar ges tid att ägna sig åt sina primära uppgifter? Och har vi kanske glömt lekmännen och gjort församlingarnas verksamhet mer eller mindre helt beroende av de anställdas insatser?
Kunde det kanske dags för lite nygammalt tänkande och visionerande?

Stig Kankkonen



mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21

krav. Stiftsdekanen är något av biskopens högra hand, och det har också hänt att en stiftsdekan blivit vald till biskop. Nu lediganslås tjänsten i Borgå stift. 9.2.2022 kl. 15:39

domkapitlet. Magnus Riska avgår från tjänsten som stiftsdekan. Nu söker domkapitlet både en ny stiftsdekan och en ny stiftssekreterare för personalvård. 9.2.2022 kl. 11:10

Helsingfors. Renoveringar för över 11 miljoner faller tungt i nacken på Johannes församling i Helsingfors. Nu ska fastighetsreparationer allt tydligare tas ur samma kista som pengar till församlingarnas verksamhet och löner till personalen. 8.2.2022 kl. 15:03

ETT GOTT RÅD. Var inte så sträng med dig själv. Kom ihåg att ha roligt också, skulle Eva Biaudet 
säga till Eva, 20 år.
 I serien "Ett gott råd" ger personer goda råd till sitt yngre jag. 3.2.2022 kl. 16:25

mission. Martin och Hege-Elise Sandås med sin familj flyttade till Aten samtidigt som den stora flyktingvågen 2015. Sedan dess har flyktingarna varit en del av deras arbete. 3.2.2022 kl. 09:26

UTNÄMNING. Åbo Akademis styrelse har i dag valt professor, teologie doktor Mikael Lindfelt till ny rektor för Åbo Akademi. Han tillträder genast och är vald för en period fram till 31.7.2026. – Det känns överväldigande just nu, säger Lindfelt till KP. 2.2.2022 kl. 14:59

Bok. Fem år efter att Patrick Tiainens tillvaro kraschade har han skrivit en bok om sin livkris. – Nu tänker jag att det viktigaste är att höra hemma hos sig själv. En viss brustenhet får jag fortsätta att leva med och vara redo att bära med mig resten av livet. 2.2.2022 kl. 10:30

Åbo. Coronapandemin kommer att lämna långvariga spår – kanske lika långvariga som nittiotalets recession, säger Teemu Hälli, som är beredskapschef vid samfälligheten i Åbo. 2.2.2022 kl. 11:42

TJÄNSTER. Domkapitlet har fått in tre ansökningar till två kyrkoherdetjänster i stiftet. Herdetjänsten i Väståboland har fått två sökande och herdetjänsten i Tammerfors en. 1.2.2022 kl. 15:43

ÅSIKTER. Päivi Huhtanen var flickan med många åsikter i skolan – något som väckte motstånd. Hon har ofta gått mot strömmen och vågat ta oväntade beslut, som till exempel den där morgonen när hon blev ursinnig på Juha Sipilä. 1.2.2022 kl. 14:09

SOMMARLÄGER. – Att vara tillsammans handlar om ett grundbehov som vi alla bär på, säger Matti Aspvik, verksamhetsledare för förbundet Kyrkans Ungdom. 27.7.2024 kl. 20:50

Kolumn. Som barn minns jag att det var roligt när någon hade ordnat skattjakt för en. Det kunde vara i skolan, på någon födelsedagsfest eller i juniorerna. Man fick en karta i handen, några uppgifter att tänka på och sedan ut för att leta. 20.7.2024 kl. 11:55

PRÄSTER. Över 400 gudstjänster, dop, vigslar och begravningar på ett år – det kan tre präster i en medelstor finlandssvensk församling få dela på. Prästernas arbetsmängd varierar stort från församling till församling, visar Kyrkpressens granskning. 15.7.2024 kl. 10:00

SOMMARSÅNG. För 25 år fick skådespelaren Riko Eklundh en idé om göra en sommarkonsert i Nötö kyrka i Nagu skärgård. Idén förverkligades och konserten blev en succé. I år firar Sommarsång jubileum med två konserter. 16.7.2024 kl. 18:41

PRAKTISK TEOLOGI. Cecilia Nahnfeldt är professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Hon har fördjupat sig i tanken om att kallelse är någonting som kommer utifrån, mer än inifrån. Och hon ser att det finns en förväntan på kyrkan, 12.7.2024 kl. 10:00