Också nu behövs vägröjaren

Ledare.

Ledare 25-26/2007. Midsommardagen är också dagen då vi, enligt en tradition som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 400-talet, firar Johannes döparens dag, vägröjarens dag.

18.6.2007 kl. 00:00
Midsommarveckoslutet är ett innehållsrikt veckoslut.
Det är veckoslutet då vi vill vara uppfyllda av sommar, sol och glädje.
Det är veckoslutet då vi på lördagen tänker på skapelsen och på söndagen på frälsningen.
Det är veckoslutet då vår blåvita flagga hissas för att ta emot vår hyllning.

 
Illustration: Jan Lindström
Midsommardagen är också dagen då vi, enligt en tradition som sträcker sig så långt tillbaka i tiden som till 400-talet, firar Johannes döparens dag, vägröjarens dag.
Bibelns berättelser om Johannes, den cirka 30-åriga mannen som uppträdde i Judeens öken och predikade omvändelse, är fascinerande på många olika sätt.

Här är en man som predikar syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop och som får människor att lyssna och fråga. En man som kan och vill konkretisera vad han menar med omvändelse och som i klartext beskriver hur den tar sig uttryck i praktiken:
Här finns människor som vill veta vad de borde göra, men förmodligen blir allt annat än glada över ”recepten”. Här finns ”superkändisen” Johannes som säger att det är som sig bör att han blir mindre och att den som han röjer vägen för, Jesus, blir större.

Men att
vara vägröjare är inte lätt.
Med sitt budskap skaffade sig Johannes snabbt många stora och starka fiender. Av rädsla för folket vågade de dock inte gå till aktion utan det blev som bekant en dansande flicka som blev hans öde då hon av ståthållaren Herodes krävde att få – och fick – hans huvud på ett fat.

Det budskap som Johannes döparen hade till sin samtid och det budskap som han fortfarande har till oss är i korthet följande: ni är på fel väg, vänd om och handla därefter.
Uttryckt på ett annat sätt kunde samma sak kanske sägas ungefär så här: överge er egoism och egoistiska prioriteringar och placera Gud och hans vilja i centrum.

Att det
budskapet är brännande aktuellt borde det inte råda någon tvekan om. Guds skapelse, den jord vi är satta att förvalta, håller på att förstöras.
Medmänniskor som vi uppmanas att älska som oss själva behandlas ofta som medel för egoistiska strävanden och bedöms efter hur de kan bäst betjäna oss och våra egoistiska strävanden.
Kort sagt är det fråga om att vi måste placera Gud och hans vilja i centrum samt se på vår existens ur ett helhets- och evighetsperspektiv.

Hur resonemangen ser ut om vi fortsätter som nu är den så kallade utsläppshandeln ett tragikomiskt exempel på. Med betoning på det tragiska.

I utsläppshandeln är som bekant fråga om att de som förorenar tilldelas en kvot för hur mycket de kan förorena. Den som underskrider sin kvot kan sälja det som ”blir över” och de överskrider sin kvot kan köpa sig extra föroreningsrätt.
Men eftersom naturen inte tål mera nedsmutsning över huvud taget blir hela resonemanget absurt. Det finns ju ingenting att handla med, ingenting att sälja eller köpa.

Och hur täcks vi tala om ett civiliserat välfärdssamhälle då inte på långt när alla har den bastrygghet som borde vara en självklarhet, då personer som söker asyl behandlas iskallt, då det råder oklarhet om vem som skall få födas och vem som aktivt skall hållas vid liv och så vidare.

Johannes döparens, vägröjarens, uppmaning till sin tids människor gäller därför i högsta grad också oss: omvänd er och bär sådan frukt som hör till omvändelsen. Och just i den ordningen: först omvändelsen till Gud och sedan gärningar som är i enlighet med Guds vilja.
Gör vi det blir betoningarna de rätta.
Stig Kankkonen



kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

kaplansval. Kyrkorådet röstade med rösterna 7-2 för att lämna tjänsten obesatt tillsvidare. 6.2.2026 kl. 13:05

URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54