”Pappa” för en stor familj

Människa.

Per Lundegran är Uppsalakillen vars liv tog en ny vändning då han flyttade till Hangö och blev lärare.

2.2.2007 kl. 00:00


 

Evangeliska folkhögskolan i Hangö ligger lite avsides utanför stadens centrum. Den äldsta delen av den höga, oregelbundna träbyggnaden uppfördes år 1906, den nya internatbyggnaden är från 1990-talet. Bitvis är det gammalt och slitet, bitvis har man hunnit renovera. Inomhus luktar det som det skall: gammal folkhögskola.
Den lukten har Per Lundegran inandats redan i späda år. Han växte upp utanför Uppsala i Sverige, där hans pappa var folkhögskollärare och mamman sjuksköterska i samma skola. Nu jobbar han själv med att undervisa 12 ungdomar från Finland, Estland och Lettland i film och andra ämnen.
– De är våra barn, säger Lundegran. Det är här han och hans lettiska fru Ilze Jundze-Lundegran har byggt upp sina liv.
– Vi möttes halvvägs, ler han.

Nya spår

Då Per Lundegran var ung ville han bli präst. Han inledde teologiestudier i Uppsala, men orkade i bara ett år. – Jag var nog studietrött då, i mitten av 70-talet. Jag tvivlade inte på min tro, men nog på mitt prästkall. Jag var inte färdigt formad än, jag hör till dem som har mognat sent. Nu efteråt är jag glad att jag inte blev präst, jag hade varken den personliga eller andliga mognad som krävdes för jobbet.
I stället gav han sig ut i arbetslivet och började jobba med foto och film. Småningom engagerade han sig i ett projekt med barn och ungdomar som bodde i en invandrartät förort i Uppsala. Då det projektet tog slut drog han i gång ett annat i egen regi.
– Jag hade kontakt med en grupp grabbar som dragits in i kriminalitet. De ville göra en film om sin miljö och sitt liv.
Sagt och gjort. Alla i gruppen hade sin uppgift, och den skötte de också.
– Där fanns en kille som rånat en bensinmack. Han sa till mig att det är så stor skillnad att få vakna på morgonen och tänka på allt positivt och bra som kommer att hända den dagen.
Filmen visades på en biograf i Uppsala. Plötsligt överöstes killarna med positiv uppmärksamhet. För många av dem betydde projektet att livet gick in på ett helt nytt spår.
– En av de killarna det gick värst för då är idag en av Sveriges mest kända rapmusiker, berättar Lundegran.

 

Läs mera om Per Lundegran i papperstidningen 3/2007. 

Sofia Torvalds



Mest läst

    Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

    Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

    mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

    kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

    MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

    Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

    FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

    Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

    HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

    Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

    val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

    val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

    fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

    BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

    Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

    SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

    den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

    Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

    Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

    Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

    Mest läst