Evangeliska folkhögskolan i Hangö ligger lite avsides utanför stadens
centrum. Den äldsta delen av den höga, oregelbundna träbyggnaden
uppfördes år 1906, den nya internatbyggnaden är från 1990-talet. Bitvis
är det gammalt och slitet, bitvis har man hunnit renovera. Inomhus
luktar det som det skall: gammal folkhögskola.
Den lukten har Per Lundegran inandats redan i späda år. Han växte upp
utanför Uppsala i Sverige, där hans pappa var folkhögskollärare och
mamman sjuksköterska i samma skola. Nu jobbar han själv med att
undervisa 12 ungdomar från Finland, Estland och Lettland i film och
andra ämnen.
– De är våra barn, säger Lundegran. Det är här han och hans lettiska fru Ilze Jundze-Lundegran har byggt upp sina liv.
– Vi möttes halvvägs, ler han.
Nya spår
Då Per Lundegran var ung ville han bli präst. Han inledde teologiestudier i Uppsala, men orkade i bara ett år.
– Jag var nog studietrött då, i mitten av 70-talet. Jag tvivlade inte
på min tro, men nog på mitt prästkall. Jag var inte färdigt formad än,
jag hör till dem som har mognat sent. Nu efteråt är jag glad att jag
inte blev präst, jag hade varken den personliga eller andliga mognad
som krävdes för jobbet.
I stället gav han sig ut i arbetslivet och började jobba med foto och
film. Småningom engagerade han sig i ett projekt med barn och ungdomar
som bodde i en invandrartät förort i Uppsala. Då det projektet tog slut
drog han i gång ett annat i egen regi.
– Jag hade kontakt med en grupp grabbar som dragits in i kriminalitet. De ville göra en film om sin miljö och sitt liv.
Sagt och gjort. Alla i gruppen hade sin uppgift, och den skötte de också.
– Där fanns en kille som rånat en bensinmack. Han sa till mig att det
är så stor skillnad att få vakna på morgonen och tänka på allt positivt
och bra som kommer att hända den dagen.
Filmen visades på en biograf i Uppsala. Plötsligt överöstes killarna
med positiv uppmärksamhet. För många av dem betydde projektet att livet
gick in på ett helt nytt spår.
– En av de killarna det gick värst för då är idag en av Sveriges mest kända rapmusiker, berättar Lundegran.
Läs mera om Per Lundegran i papperstidningen 3/2007.
