Johan Eklöf
Bloggen:
Johan Eklöf
Johan Eklöf är i kaplan i Lappfjärd-Kristinestads församling. Han har också tidigare jobbat som matematiklärare, socialarbetare och journalist. Hans hobbyer är bl.a. digitalfotografering och HiFi.

Reducerad till ett nummer

26.03.2012 12:57
Jag skriver mitt första inlägg som ”månadsbloggare” i Kyrkpressen från sjuksängen. I drygt ett halvår har jag varit i kö för en knäoperation. För en dryg vecka sedan blev jag opererad i Vasa centralsjukhus.
Att bli opererad är en hälsosam och lärorik erfarenhet. Man blir avklädd allt sitt eget. De egna kläderna fick jag sätta i ett skåp och istället dra på mig sjukhusets inte alltför eleganta ljusbruna pyjamas. Den ljusblå morgonrocken var av något elegantare snitt. I högra fickan hade jag abloynyckeln till skåpet – min länk till plånbok, mobiltelefon m.m., kort sagt till hela mitt gamla liv. Runt handleden hade jag fått en plastremsa med namn och personbeteckning. Remsan saknade dock en streckkod – kanske något som kunde införas i framtiden.
Vasa sjukhus har noggranna rutiner. Tre gånger kollades min identitet och att det faktiskt var just vänster knä som skulle opereras. Det kändes betryggande. När min säng rullades iväg till operationssalen fick jag återuppleva hur det är att vara ett spädbarn. Från en stunden behövde jag inte tänk själv mera. Fyra skötare lyfte mig, vände mig och behandlade mig utan att mera fråga mig vad jag ville eller tyckte. Först kändes det litet förödmjukande men sedan faktiskt skönt. Tänk att få vara som ett barn, släppa alla bekymmer, bara lita på att yrkeskunniga människor vet precis vad som skall göras – ja tänk att äntligen en liten stund få släppa kontrollen!
Här kan jag intre låta bli att dra en parallell till det andliga livet. Jag är nämligen sådan att jag drar dessa paralleller för mig själv hela tiden. Och varför skulle jag då inte göra det också i denna blogg? Jag resonerar såhär: Om jag kan lita på en kirurg som verkar vara ungefär hälften så gammal som jag och på ett team sköterskor som också alla är betydligt yngre än jag – varför har jag då så svårt att släppa kontrollen och lita på min himmelske Far som vill leda mitt liv. Hans dagar har varken början eller slut och hans vishet är oändlig.
Nåja, operationen utfördes med ryggmärgsbedövning. Jag fick för några timmar förstå hur det är att vara förlamad under midjan. Ingen smärta, inte ens någon lägeskänsla. Plötsligt märkte jag till min förvåning att benet pekade rakt upp i luften.
Den nya titthålsoperationstekniken är otrolig. Genom två små hål gick kirurgen in i knäet. Genom det ena stack han en videokamera med lampa och genom det andra ett rör genom vilket olika instrument kunde stickas in. Ett av dem såg i förstoring ut som ett monster från en science fiction film. Det hade små vassa tänder som tuggade i sig avlagringar och förstörda vävnader. Dessa sögs sedan ut genom röret. Allt detta kunde jag följa med på en datorskärm. Jag hade först trott att det skulle vara obehagligt. Men det var det inte. Inget blod! Bara ett overkligt akvarielandskap där olika saker simmade omkring. Det var ganska omöjligt att tänka sig att detta är en del av min egen kropp.
Nu är operationen lyckligt över. Jag är hemma. Förlamningen är borta. Smärtorna har kommit istället. Jag har fått litet extra tid att skriva blogginlägg, men också att förbereda mig för stilla veckan som inte alls är så stilla för oss präster. Den 2. april skall jag vara tillbaka på jobb. Jag lovar att berätta hur det går. Det finns ju en risk att mitt knä inte klarar av nattvardsutdelningen åt stora skaror på skärtorsdagskvällen – så att jag faller ihop i en jämrande hög bland oblater och nattvardsvin...
Patienten är omsluten av vårdarnas omsorger. Så också jag av Skaparens.
Gun Knuts
6.4.2012 20:04
Ja, visst är det svårt att släppa kontrollen men så skönt att låta sig bli omhändertagen och omskött när man väl låter det ske. Och Jesus vandrar troget bredvid, redo att hjälpa när vi ber om det, men vi vill ju så gärna klara oss själva!
Fin bild med händer som omsluter en liten fågel :)
Hoppas ditt knä känns bra nu!
VAFALLS!!! 17+18 för att kunna kommentera??? Tänk på oss stackars mattealfabeter :(
Sara Pratt
1.4.2012 21:42
Hej pappa!
Det var en fint inlägg! Ska bli spännande att läsa resten!
Sara
Johan Eklöf
1.4.2012 20:34
Tack för de vänliga kommentarerna. Jag känner mig styrkt till kropp och själ.
Bengt-Eric Rönn
1.4.2012 15:27
Härligt skrivet!!! Jag önskar dig ett gott tillfrisknande, förta dig bara inte nu i början, så att det onda återvänder.

Må du vara välsignad!
Anna Lisa Lönnqvist
1.4.2012 9:29
Hej Månadens Bloggare, Det var en mycket bra början.Lycka till med de prästerliga uppgifter, om man står kan man sätta sig ner innan man faller,då är det ju också lättare att stiga upp.

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26

LÄGER. Varför får bara ungdomarna gå på läger? undrade några konfirmandföräldrar. Klart vuxna behöver läger också, tänkte de i Åbo svenska församling. Nu blir det av – välkommen på vuxenläger! 11.2.2025 kl. 14:07

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35