Patric Sjölander är ansvarig för ungdomsverksamheten i Närpes församling.

När kulturer krockar – kan vi acceptera dem som sticker ut?

Kolumn.

"De som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt", skriver Patric Sjölander.

30.9.2020 kl. 12:33

Under de senaste månaderna har coronapandemin påverkat oss alla. Den så tryggt invanda vardagen har i mångt och mycket förändrats. Det som vi trodde alltid skulle fungera visade sig vara skörare än vad vi trott och vi har också blivit begränsade i vårt resande.

Jag och min fru Nina hade bestämt oss för att sälja vår kära båt och gå vidare för att så småningom eventuellt köpa en större. Vi hade också en resa till Sardinien inbokad och såg fram emot den men coronan satte stopp. Idag är vi glada att ingen köpte båten och skulle någon vara intresserad så skulle de få betala riktigt ordentligt för att vi skulle släppa den.

Sommaren blev mer hemesterlik än ursprungstanken och vi har besökt många öar i den lokala skärgården, med naturupplevelser, god mat och gemenskap i fokus. Vi har också fått möjlighet att ge vårt hem och gården omsorg, men framför allt så har vi haft mer tid att fundera och samtala både ytligt och djupt.

Ett samtalsämne som berörts många gånger är kulturer. När vi hör ordet kultur så tänker vi ofta på stora kulturkrockar. Men kulturer är mer utbredda än så och vi har dem i mindre sammanhang som våra olika kyrkor, på arbetsplatserna, i kompisgängen och också hemma. Ofta är kulturerna så invanda att vi inte ens tänker på dem. Men jag tror att vi behöver uppmärksamma dem. Jag är född i Sverige och flyttade till Österbotten 2005 så jag har erfarenheter av att skillnaderna i kultur kan vara stora även om man talar samma språk, delar stora delar av historien och har samma tro.

Ända sen jag var liten har jag fått lära mig att man ska ta av sig mössan, speciellt viktigt var det i kyrkan. När jag besökte västra muren i Jerusalem blev det en konflikt i sinnet för där fick man inte närma sig muren utan att täcka huvudet och det var av samma orsak som vi här måste ta av oss mössan.

Detta har fått mig att se att den invanda kulturen är starkare och viktigare än något annat. Många lägger sin trygghet i den invanda kulturen med den följd att de känner sig otrygga om någon sticker ut från mönstret. En annan sak som jag iakttagit är att de som är trygga i sin personlighet och i sin tro har lättare att acceptera och samexistera med andra som inte tycker och tänker som dem i allt.

I mitt arbete med ungdomarna lägger jag därför tonvikten på att alla ska förstå att oavsett vem de är, vad de tycker om sig själv, vad de sysslar med så är de älskade till 100 %. Förstår vi att Gud accepterar och älskar oss med alla våra fel och brister och så är det enklare att ha samma synsätt mot sina medmänniskor och det blir också lättare att ta itu med sina problem om man förstår att ens frälsning och evighetsvärde är oberoende av ens egna prestationer utan att det bara är av nåd.

Text: Patric Sjölander

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

Kolumn. "Om man är trygg kan man leka monster och spöken." 28.10.2020 kl. 11:18

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45