Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Här stickas gåvor: en sjal till den som sörjer, sockor för sista färden

Kristinestad.

Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga.

14.10.2020 kl. 16:45

Flinka fingrar hanterar stickor och garn, vid Susannes shop i Lappfjärd har en grupp damer samlats till stickcafé.

Susanne Lindbäck har haft sin butik i åtta år och stickcaféet har funnits i sju. Ivriga handarbetare träffas dagtid varannan onsdag och kvällstid varannan torsdag.

– Från början stickade de åt sig själva, men de flesta har ju alla skåp fulla.

Så för en handfull år sedan föddes en idé om att göra julklappar till de äldre som bor hemma och får hjälp från hemvården.

– Den första julen hade vi kanske 40 paket som hemvårdarna fick dela ut. Sedan har det skrivits och pratats om det, så ifjol hade vi 120 paket.

I år är förhoppningen att kunna omfatta hela kommunen – för det skulle behövas kring 200 paket.

– Det känns bra att med en så liten sak som en pannlapp och ett kaffepaket kunna göra någon så glad.

De har även tillverkat mössor, handledsvärmare och sockor till cancerpatienter, änglar som församlingen kan dela ut åt dopbarnen – och så kallade himlafärdssockor, sockor som getts till åldringshem inför den avlidnes sista resa. Privatpersoner kan också hämta himlafärdssockor från Susannes shop.

– Jag träffat på anhöriga som varit jätteglada över de här sockorna, säger Gunilla Teir, en av deltagarna i stickcaféet.

Hon tycker om stickcaféet som socialt sammanhang.

– Det är trevligt att det är en gemenskap som på sätt och vis kan kännas väldigt mycket som församling, fast den inte är i kyrkan eller församlingshemmet.

Nu är de på gång med ett nytt projekt. Gunilla Teir hade läst om konceptet med tröstesjalar, som en präst i Tammerfors startat.

– Då tänkte jag att det där skulle vara något för vår församling. Att ha någonting i handen när man går på sorgebesök tycker jag känns bra.

Men hon kom aldrig underfund med mönstret till Nikolai-sjalen, som är den ursprungliga tröstesjalen. Så hon pratade med Susanne som letade fram ett enkelt mönster (upphovsmakare är Strömsös Lee Esselström).

– Hon sa: skulle det här kunna vara en tröstesjal? Sagt och gjort, och nu sitter hela stickcaféet och stickar tröstesjalar som sedan diakoniarbetarna får ta med sig när de går på hembesök till sörjande, berättar Gunilla Teir.

– Mycket material till sådant som vi stickar och virkar till välgörenhet kommer från garn som folk har donerat, säger Susanne Lindbäck.

För dem sitter och stickar den här onsdagseftermiddagen är den sociala biten betydelsefull och de vill fortsätta träffas även om det kräver extra försiktighet. På frågan om vad som är viktigast, handarbetandet eller gemenskapen svarar de med en mun:

– Både och!

Det finns en glädje i att ge bort något man gjort. De finner nöje i att handarbeta – men behöver inte själva alla de saker de gör.

– Ni är väldigt flitiga, riktiga stickmaskiner allihopa, kommenterar Susanne Lindbäck.

Någon konstaterar att det nu under den mörkare årstiden blir mer tid för handarbete.

– Det är väldigt avkopplande.

Emelie Wikblad

Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20
Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13
Simon Lampenius tror på samarbete och uppmuntran, när det gäller att jobba för miljön.

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00
Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Slutet nått