Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

”Vi kan alla vara små diakoner”

korsnäs.

Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna.

14.10.2020 kl. 16:50

– Det har varit roligt att komma tillbaka när folk minns en och är glad att man är tillbaka.

Hanna Hofman kommer ursprungligen från Helsingby i Korsholm, hon bor i Korsnäs sedan år 2016 och arbetar som diakon i församlingen. De senaste åren har hon varit vårdledig. Mest har hon saknat människorna och upplevelsen av att kunna göra en skillnad för någon.

Det är en speciell tid att vara tillbaka i jobbet: hon får tänka efter när hon ordnar program och vara mer försiktig med hembesök.

– Vi får försöka hitta verksamhet som passar. Ha kaffe ute när det är möjligt. Vi har till exempel ordnat en cykeldag.

I grunden har Hanna Hofman examen i pedagogik. Efter studierna jobbade hon med barn och unga i Vasa svenska församling.

– Man jag blev alltmer intresserad av diakoni, så jag började vuxenstudera till diakon.

Hon insåg att hon ville diskutera med människor, höra hur de mår; visa omsorg mer än att vara ledare. Själv såg hon vilken betydelse det hade för hennes mormor och morfar när diakonissan i deras församling, Ann-Sofi Bäck, kom ut till Maxmo skärgård för att hälsa på dem.

– Det är roligt när man kan spela roll för någon.

En utmaning är att försöka förutspå hurdan verksamhet människor i olika åldrar och livsskeden vill ha och behöver – hon önskar de ska känna att kyrkan har något att ge.

– Folk får gärna höra av sig, säger hon glatt.


Vilken superkraft skulle du vilja ha?

– Jag skulle vilja göra så att alla människor mår bra och har tillräckligt med pengar på kontot.

Ibland känner hon sig liten när hon inser att hon inte kan fixa allt.

– Mest utmanande i jobbet är att inse att man inte kan lindra all nöd som finns.

På en liten ort som Korsnäs är det svårt att känna sig anonym. Hon förstår att det kan ta emot att berätta om sitt liv för någon du sedan kanske stöter på i matbutiken.

– Det är nog en tröskel för många att komma till exempel till mathjälpen. Vilket jag absolut inte vill att det ska vara.

Diakonens jobb har inte så fasta tider, och tar inte nödvändigtvis slut när hon lämnar jobbet och går till butiken. Hanna Hofman tänker att det är ganska naturligt när hon bor och jobbar på samma ort.

– Det är ju medmänskligt, att man frågar lite hur det är. Kanske jag gör det för att jag är Hanna också. Jag tänker att vi alla kan vara lite som små diakoner för varandra, och se vår nästa.

Vad är en plats som betyder mycket för dig?

– Där jag får vara tillsammans med nära och kära. Även om de ger mig gråa hår ibland.

Hennes två döttrar, tre och sex år, upptar just nu det mesta av fritiden. Hon umgås också gärna med vänner. Till familjen hör även hennes man och två bonussöner som är 17 och 20 år.

Mor- och farföräldrarna är också viktiga, hon är tacksam att de finns med och att de ställer upp för att få vardagspusslet att gå ihop.

Emelie Wikblad

Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20
Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13
Simon Lampenius tror på samarbete och uppmuntran, när det gäller att jobba för miljön.

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00
Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Slutet nått