Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.
Carola Rantti som är husmor på Nilsasgården tycker om att planera sitt jobb självständigt. Utsikten från kapellet över Storträsket hör till hennes favoriter.

Inte en dag vill hon byta bort

sibbo.

– Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård.

14.10.2020 kl. 00:00

Som sista gård vid en väg genom skogen står Nilsasgården där den alltid stått, mellan Box och Nickby. Allting började med en donation av Alfhild Lindroos, som ville att någon typ av församlingsverksamhet skulle ordnas på gården hon lämnade efter sig.

– Jag tror att hon skulle vara nöjd med det vi gör, kanske hon tittar på oss där uppifrån, säger Carola Rantti.

Nilsasgården invigdes som församlingens lägergård 1986. Sedan dess har otaliga läger, kurser och förrättningar hållits där, såsom skriftskolläger, körläger, retreater, familjeläger, läger för syn- och hörselskadade, lägerskolor, dop och bröllop.

– Vi har haft lägerskolor ända från Österbotten också. Jag vill inte så gärna säga nej, utan vill att alla ska få komma. Det är jätteroligt att få träffa olika människor, och att kanske få träffa dem igen på något nytt läger.

Coronaläget gjorde att verksamheten avtog en aning.

– Men vi har haft mindre grupper i stället, på kring 10 eller 15 personer, då får alla egna rum. Och så är vi noggrannare med städningen.

Sibbobär och hjortar

Lägergården har en huvudbyggnad, där också ett kapell finns, samt en sidobyggnad kallad villan. Sammanlagt finns 39 bäddplatser. Byggnaderna har genomgått grundliga renoveringar.

– Huvudbyggnaden var egentligen ladugård förut, men det enda som finns kvar är rampen som går upp till andra våningen.

Kapellet i huvudbyggnaden har en speciell utsikt.

– Där ser man rakt ut över Storträsket, som inte är så stort. Det är vackert!

Carola Rantti jobbar ensam för det mesta, men vid stora läger under somrarna har hon ibland hjälp av en halvtidsanställd. Det är hektiskt mellan varven.

– Ingen dag skulle jag byta bort.

Bortsett från när hon hjälper till med något i församlingshemmet eller kyrkan pysslar Carola Rantti på vid Nilsasgården i ro och tystnad.

– Ibland går någon förbi, men det är väldigt lugnt. Här springer älgarna, hjortarna och rävarna.

– Jag försöker också plocka blåbär och lingon så att det räcker hela året. Det är roligt att kunna bjuda på Sibbobär. Och så finns det flera äppelträd så att jag kan koka eget äppelmos.

Ulrika Hansson

Mikaela Björk är prästfru, trebarnsmamma, teolog och kock.

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20
Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson tros med att jobba i team.

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13
Simon Lampenius tror på samarbete och uppmuntran, när det gäller att jobba för miljön.

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00
Karl af Hällström är kaplan i Agricola svenska församling.

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00
Titti Sundblom säger att hantverkande i första hand är en livsstil, inget man nödvändigtvis blir rik på.

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00
Tinca Björke är informatör i Mariehamns församling.

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00
Hanna Hofmans superkraft skulle vara att se till att alla människor har tillräckligt med pengar på kontot.

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50
Susanne Lindbäck är värd för stickcaféet som sammanstrålar i hennes butik. Att de kunde sticka tröstesjalar var Gunilla Teirs idé.

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45
Barbro Wester är medlem i Solfs församling.

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31
Slutet nått