"Jag har alltid varit mer intresserad av vad som förenar människor än vad som skiljer oss åt"

malax.

– Jag har alltid bott nära kyrkan och hört kyrkklockorna kalla till gudstjänst. Från mommos köksfönster kunde vi se brudpar eller begravningståg skrida ner för kyrktrappan.

30.9.2020 kl. 12:32

Nina Granholm-Mäkinen är först ut i den här serien som presenterar viceordförande i församlingsråden i Malax, Petalax och Bergö.


För Nina Granholm-Mäkinen har församling och kyrka alltid varit en naturlig del av livet. Hennes mormor var varmt troende, farfar var kyrkvärd, hennes mamma och pappa sjöng i kyrkokören och pappan var förtroendevald under många år – idag är hon själv viceordförande i församlingsrådet i Malax.

Som liten var hon med i dagklubb, söndagsskola och minior, som äldre i ungdomsverksamheten.

– Jag har varit något av en sökare och tågluffade efter studenten till Taizé i Frankrike.

Sångerna från den ekumeniska kommuniteten i Taizé är kända över hela världen.

– Dagarna där gjorde starkt intryck på mig. Jag har alltid varit mer intresserad av vad som förenar människor än vad som skiljer oss åt.

Efter studenten studerade hon teologi i Åbo ett år – tillsammans med bland annat den nuvarande biskopen. Hon fortsatte sedan med klasslärarstudier i Vasa, och jobbade och vidareutbildade sig i Sverige. Under studietiden blev hon bekant med retreatverksamheten och gick en kurs i kristen djupmeditation.

Församlingens historia fascinerar

– I vår församling blev jag introducerad till Martin Lönnebos Frälsarkransen eller livets pärlor som de också kallas. Den har gjort stort intryck på mig och fördjupat min tro och förtröstan.

I hemförsamlingen har hon engagerat sig på olika sätt. Hon var fler år värdinna på loppiset församlingen hade i Lillegård, och hon deltog några år i filosofiklubben Amici in Spiritu.

– Nu är jag med i en grupp som utformar en ny broschyr om Malax kyrka. Jag är mycket intresserad av församlingens historia.

I dag är det gudstjänsten som hon upplever som den viktigaste delen i församlingens verksamhet.

För några år sedan fick hon frågan om att ställa upp i församlingsvalet och kände att hon hade tid att engagera sig.

– Jag vill vara med och påverka och ta ansvar för församlingen.

Hon hoppas att alla känner sig välkomna till kyrkan och till den mångfald av verksamhet som församlingen bedriver för alla åldrar.

– Vi har engagerade, hjälpsamma och duktiga anställda. Ta gärna kontakt med dem eller med oss i församlingsrådet om det är något ni funderar på eller önskar, hälsar hon.


Nina Granholm-Mäkinen

  • Hemma från Malax, viceordförande i församlingsrådet.
  • Jobbar som speciallärare sedan mer än 20 år.
  • Är gift och har tre utflugna barn samt två barnbarn.


Vad gör du helst på fritiden?

– På fritiden läser jag mycket, gärna finlandssvensk nyutgiven litteratur. Nu läser jag Peter Sandströms Kärleken är ett tamdjur.

Hon ser fram emot att läsa Stina Ekblads Här brusar strömmen förbi. Lillasystern Ylva Ekblad regisserade Malaxrevyn som Nina Granholm-Mäkinen var med i några år.

Även annan kultur som teater, konserter och museer tar hon gärna del av.

– Jag sjunger i kör, zumbar och tycker om att umgås med familj, släkt och vänner, gärna på sommarstugan.

Släktens och hembygdens historia intresserar. Om hon inte vore lärare kanske hon jobbat med historia eller folklivsforskning.

– Jag vandrar sommartid ofta till Brinkens hembygdsområde och beundrar blommornas färgprakt vackra sommarkvällar.

Emelie Wikblad

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30