Jona Granlund jobbar som ungdomsarbetsledare i Vanda svenska församling.

Vilka är De?

Kolumn.

"Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes"

17.6.2020 kl. 14:57

Vilka är de egentligen? Jag menar, DE måste ju vara den absolut största gruppen i samhället. Det är ju alltid DE som gör eller vill något. DE vill ha samma rättigheter för sådana som inte lider av en traditionell sexualitet samtidigt som DE vill att alla ska ha likadan sexualitet som de själva, och har en inte det ska en inte heller ha samma möjligheter. DE vill också hjälpa flyktingar samtidigt som DE tycker att alla som kommer hit bara tar våra jobb. DE är aldrig jag, det är alltid någon annan.

Vi har ett sjukligt behov av att pressa in folk i olika lådor. Inte utgående från människan utan utgående från lådorna. Vi skapar lådor som vi sedan med våld försöker pressa ner andra i och vi låter den andra veta att man måste passa in i lådan på något sätt. Skadas någon i processen är det nu bara ”henkilökohtainen voi voi”. Varför inte i stället se till personen, och om vi nu prompt ska bygga lådor i sådana fall bygga lådor som faktiskt passar personen. Alla som haft ett plagg av storleken ”one-size-fits-all” vet att det aldrig passar. Lådorna passar inte heller, det är alltid någon kant som sticker ut.

Gångerna är otaliga när jag i en diskussion förklarat varför jag tycker eller känner som jag gör och svaret har varit ”nej, det gör du inte”. STFU, jag vet väl själv hur jag tänker. Tydligen passade jag inte in i lådan. Konstigt att det alltid är människan det är fel på och aldrig själva lådorna. DE är ju sedan alla de som inte passar in i ens egna låda. DE kommer alltid att finnas men vi måste komma ihåg att DE är våra kollegor, vänner, vår farmor och vår granne.

Livet är inte svartvitt, livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes och lila explosionslaser. Låt det vara så och lägg lite glitter och rök på det hela.

Jona Granlund

vanda. Jan-Erik Eklöf är verksamhetsledare för Stafettkarnevalen. Han är också kyrkligt förtroendevald och aktiv i HIFK. – Jag har svårt att säga nej, säger han 28.10.2020 kl. 09:56

Närpes. – På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid. 29.10.2020 kl. 12:14

Kolumn. Jag var inte utbränd. Men det var nära. Jag har varit så trött de senaste åren. Inte bara fysiskt, utan i själen. 28.10.2020 kl. 16:34

Kolumn. Förr eller senare kommer vi alla att avlövas, skriver Mikaela Björk. 15.10.2020 kl. 16:20

jakobstad. Sara Löfs-Snellman och Gerd Erickson är nya diakoner i Jakobstads svenska församling. De vill vandra en bit på vägen med dem som behöver stöd. 15.10.2020 kl. 16:13

Borgå. Samfälligheten i Borgå siktar på ett miljödiplom. Miljötänk är nåd och uppmuntran. 14.10.2020 kl. 00:00

Kolumn. "Det är ett underbart tillstånd, men ibland leder det till skador …" 14.10.2020 kl. 00:00

sibbo. – Här springer älgarna, hjortarna och rävarna. Carola Rantti är husmor på Nilsasgården, församlingens mångsidiga lägergård. 14.10.2020 kl. 00:00

mariehamn. Titti Sundblom jobbar med smycken, hon är nämligen guldsmed. Hon är troende sedan länge. – Men det gör ju inte att jag är någon bättre människa. Jag har till exempel ett fruktansvärt temperament. 14.10.2020 kl. 00:00

Lokalt. Hej då perfektionisten! säger Tinca Björke, informatör i Mariehamns församling. 14.10.2020 kl. 08:00

Väståboland. ”För tjock klang och för osmidig, färdig för museet”, experterna dömde ut orgeln i Korpo kyrka på 1970-talet. Men så blev det inte. Nu firar den 150 år! 14.10.2020 kl. 00:00

korsnäs. Jobber tar inte slut när klockan slår fyra. Hon möter sina medmänniskor både som diakonen och som Hanna. 14.10.2020 kl. 16:50

Kristinestad. Den som besöker en sörjande människa kan bära med sig något som värmer, det ser stickcaféet till. För dem är handarbetet och gemenskapen lika viktiga. 14.10.2020 kl. 16:45

Kolumn. Kanske jag salufört kaffepausen lite extra. Kanske är det den jag själv minns från min barndom. För han frågade med glädje i rösten: "blir det kaffepaus?" 14.10.2020 kl. 16:31

Solf. Från bostad till barn- och ungdomsutrymme till förvaringsplats. Till slut fick Lovisas stuga nytt liv som loppis och café. I dag drivs verksamheten i missionsstugan av cirka 25 frivilliga. 14.10.2020 kl. 16:30