Bloggarkiv

Patrick Tiainen
Patrick Tiainen
Patrick Tiainen är en av vårens studenter från Karleby, och för tillfället är han i militären i Keuru. Följ med hans bloggande kring livet i det gröna och ett liv i Mästarens fotspår!

Här och nu

01.09.2012 00:02
Sitter just nu på tåget på väg hem från Keuru och skriver mitt första blogginlägg. Trött men taggad! Alltid lika skönt att komma hem på permission. Eftersom detta blir mitt första blogginlägg så är det väl bäst att jag presenterar mig lite...
Jag är alltså en av vårens studenter från Karleby svenska gymnasium, och kommer från en tvåspråkig familj. Jag är en språkglad kille som mer eller mindre alltid har njutit av skrivandet i olika former, och har också gett ut en egen bok. Förutom skrivandet hör frivilliga brandkåren till mina fritidsintressen, och eftersom jag bor ensam så kräver också hushållsarbetet sitt. Just nu upptar dock militären största delen av min tid, jag tjänstgör i Keuru där militären utbildar sin brandkår. Nångong i framtiden kommer jag att börja studera psykologi vid ÅA dit jag kom in i somras. Jag skulle ändå inte vilja fokusera destomera på det yttre, utan vill komma till det bloggen kommer att handla om. Det kommer att bli tankar om livet från en ung mans synvinkel, reflektioner över vandringen tillsammans med Mästaren som förberett stigen. Han som känner varje krok och varje stubbe som vi kanske kan snubbla på, men som också vet när den vackra vyn öppnar sig för oss - kanske alldeles strax efter det täta snåret som verkat alldeles ogenomkomligt.
Jag är en människa som gillar att planera. Jag har oftast på gång någon "things to do"-lista och planerar långt in i framtiden. Och jo, jag vet, det är inte bra. Gång på gång blir jag påmind om det som står i Ordet: "Beröm dig inte av morgondagen, ty du vet inte vad den bär i sitt sköte" (Ords 27:1) och "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga." (Matt 6:34) Det är otroligt skönt och befriande att höra dessa ord, men på något sätt smyger kontrollbehovet ändå tillbaka. Den förbjudna frukten och viljan att bli som Gud lockar tydligen även en Adam av årsmodell 1993... I varje fall hade jag igen tänkt ut en noga planerad tidtabell för detta veckoslut. När vi kom till tågstationen i Keuru såg vi dock brandbilar susa förbi, och då jag loggar in på räddningsväsendets infosajt ser jag att det skett en tågolycka. Om tre kvarter, en halvtimme efter att tåget borde ha kommit, fick vi höra att tåget inte kommer överhuvudtaget. Efter många om och men blir det taxi ända till Seinäjoki där vi hoppade på nästa bästa tåg till Karleby, men vi är ändå flera timmar sena. Detta var för mig än en gång en påminnelse om hur lite jag egentligen har att säga till om, och hur otroligt onödigt det är att jag planerar långt framåt. Jag måste lära mig att leva i nuet. Dessutom är det inte bara onödigt att planera så hektiskt, utan det är också en förolämpning mot Gud: litar jag inte på att Han fixar min morgondag? Tar jag inte Hans ord på allvar när Han säger att jag inte ska "berömma mig av morgondagen" (observera ordvalet)?
I vårt samhälle har den febrila arbetstakten och allt tal om effektivitet gjort att vi inte kan leva i nuet - vi tänker på nästa helg, nästa semester, åren efter gymnasiet, tiden efter militären, tiden då barnen blivit vuxna, pensionen... Vi kan leva hela vårt liv utan att egentligen leva en enda dag. Vi blir lätt passagerare eller åskådare i vårt eget liv. Det är dock inte Guds vilja. Det är inte Hans plan. Hans plan är att vi går in i de uppgifter Han förberett för oss och gör det jobbet med kärlek och av hela vårt hjärta. Vi ska njuta av varje stund och ha ögonen och öronen öppna för de välsignelser Han gömt i vår vardag, och vi ska vara öppna för Hans vägledning. Jag tror bestämt att Gud har en alldeles unik plan för mitt liv, och att den planen är mycket större och mycket bättre än jag någonsin kan tänka mig. Därför får jag nu, än en gång, komma till Pappa och säga förlåt. Jag får be att Han hjälper mig hålla blicken fäst på korset, för då mister alla bekymmer och allt annat sin kraft. Det enda nödvändiga återstår. Det underbara som händer är att allt då igen får rätt proportioner. Allt börjar flyta på smidigt. Det är som att gå nere i diket och sedan bli lyft upp på motorvägen. Så mycket bättre är den väg Han valt. Han är själv "vägen sanningen och livet" (Joh 14:6).
Tåget närmar sig Karleby. Jag gräver i fickan och hittar listan över saker jag borde göra under veckoslutet. Tack gode Gud för roskpåsen som finns bredvid mig...

påsktradition. Påsken är en glad helg för barnen Johannes och Emma Forsblom. Då får de äta påskägg och vara vid påskbrasan. 7.4.2020 kl. 15:16

hemleverans. När fotbollsträningarna lades ner började Pargas IF:s frivilliga köra ut varor till äldre som behöver hjälp med att handla mat. 7.4.2020 kl. 15:16

gospel. Vi tog oss ett snack med dirigenten Elna Romberg, och frågade hur det är att leda en gospelkör på distans. 6.4.2020 kl. 15:44

biskopens påskhälsning. Så här tänkte vi nog inte att vi skulle fira påsk. Vi blev alla begränsade på något sätt. 6.4.2020 kl. 16:55

Mansroller. Novellformatet lockade fram berättelser om att växa upp och om de spår uppväxten lämnar i oss. Axel Åhman har skrivit om människor i Österbotten som försöker leva upp till förväntningar som de tror att omgivningen ställer på dem. 7.4.2020 kl. 14:12

Påsktraditioner. Skådespelaren Tobias Zilliacus säger att det fanns en tyngd i att spela Jesus även om han inte själv är troende. Den här våren har coronaläget pausat hans arbete och påsken blir inte samma avbrott som vanligt. 7.4.2020 kl. 10:00

långfredagen. "Den här våren har vi fått avstå från mycket som vi brukar se som självklart." 7.4.2020 kl. 00:01

PÅSK. Hur förbereder du dig för påsken i epidemitider? Vi bad några personer berätta hur livet ser ut när vardagen är satt på undantag. 5.4.2020 kl. 10:59

Coronapandemin. Finska Missionssällskapet inleder samarbetsförhandlingar som berör hela personalen. 1.4.2020 kl. 15:44

Coronapandemin. Det finns gratis hjälp för familjen också under undantagstillståndet via kyrkans familjerådgivning. 1.4.2020 kl. 14:43

kyrkans samtalstjänst. Ensamhet, relationsproblem och självkänsla, är sådant som människor grubblar över. Frågor om coronaviruset har också dykt upp nu. 1.4.2020 kl. 13:35

samarbetsförhandlingar. Vasa kyrkliga samfällighet inleder samarbetsförhandlingar med hela personalen. Förhandlingarna kan leda till omorganisering av arbetsuppgifterna eller permitteringar. 27.3.2020 kl. 13:02

arv. Vad som formar oss är något Ann-Luise Bertell grubblat mycket på, inte minst i sin senaste roman Heiman. En berättelse som fångar in österbottnisk mentalitet, krigets antihjältar, elände och livsmod. Förlagan till huvudpersonen Elof är hennes egen farfar. – Hans själ log mot min, säger hon. 27.3.2020 kl. 12:38

tv-gudstjänst. På söndag sänds en tv-gudstjänst med temat “Hoppet bär oss” och predikan av biskop Bo-Göran Åstrand. 27.3.2020 kl. 13:47

stödtelefon. HelsingforsMission startar en ny telefontjänst, Lyssnande örat, för svenskspråkiga seniorer runt om i landet. 26.3.2020 kl. 14:10

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37