Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

Kvällsbön

18.04.2013 12:01

När vi först flyttade in i palatsgemenskapen hade vi inga uttalade önskningar om bönetider eller system för böneliv, så som man kanske skulle förvänta sig av ett nymonastiskt boende eller uttalat kristet kollektiv.

Då kände vi oss inte färdiga för sådant som kan uppfattas som regler eller religiösa beslut. Ganska många av dem som bodde i kollektivet hade kommit antingen från en frikyrklig bakgrund eller från lite mera karismatiska kretsar inom ev. luth. kyrkan och det fanns gamla spår av "syndakataloger" eller omedvetna "listor" på hur man skall bete sig för att vara en "God Kristen". Vi ville ge utrymme och plats att frigöra sig från sådant "arv" eller "bagage" som kunde hindra ens äkta, djupa och ärliga strävan att lära känna Jesus och växa med Gud. Vi ville låta det finnas en frihet att komma som man är och en tilltro till att i en kärleksfull atmosfär växer vi djupare in i Gudsriket. Vi visste att ingen mår bra av att skrämmas av hot om helvete eller att manipuleras att i egen styrka ge skenet av att vara mera fromm eller "helig" än man egentligen, innerst inne, i sitt hjärta har blivit förvandlad till, just nu. De här är några av orsakerna till att vi t.ex. inga hade något regelbundet böneliv, inga heller hade vi några sprit- eller sex- förbud, utan snarare uppmuntrade vi varandra i att växa just där som just MINA personliga utmaningspunkter var/är. För någon kan detta handla om att vara ok med att Jesus är med mig även på en nattklubbs dansgolv eller i pubben på en stökig bar, medan för en annan handlar det om att välja bort TV serierna och läsandet av löpsedlarna på kvällstidningarna. Varken det ena eller det andra av dessa val, gjordes för att det är något skadligt eller egennyttigt i sig, i någon av dessa handlingar, utan för att implikationen av de handlingarna för mig närmare eller längre bort från en LEVANDE relation med Skapelsen Herre.

Så småningom märkte vi att det nog fanns både utrymme och en önskan om gemensam bön. Vad som skedde var, att vi började handla så att ifall någon fick ett textmeddelande, telefonsamtal, mail eller hade varit på en kaffe med en människa som önskade förböner, så stannade vi tillsammans upp i det vi höll på med och ägnade oss åt en gemensam bönestund. Ofta var det Ville som initierade och ledde det hela eftersom han var den för vilken det tycktes komma mest naturligt att be på detta spontana sätt.

Nästa skede i processen var att Frank och några andra blev inspirerade att följa tidebönerna och lära sig den liturgiska sången som ofta förknippas med monastiskt böneliv. Eftersom Frank är en morgonmänniska blev det så att han ledde dessa tideböns-stunder av Laudes varje morgon kring 8-9 tiden. Både jag och Ville hade nog väldigt svårt att komma oss upp i människors sällskap vid den tiden på dygnet och så småningom sinade även denna tradition ut.

Under en period i höstas, när vår gemenskap var under ganska mycket press och stress. Både internt, av utrymmesbrist och externt, av människor som besökte oss och var påfrestande för samvaron, fattade elden liv igen. Behovet av regelbunden bön och godheten som följer av att samlas dagligen tillsammans med andra, gjorde sig hörd och påmind.

När det så var dags för oss att flytta in i det nya huset vi nu bor i, var en av våra förberedande diskussioner just kring temat gemensamma bönetider. Nu var inga längre frågan ifall vi vill eller önskar regelbunden bön, inga heller var den centrala frågan skall vi ha detta eller varför, utan HUR skall vi få det att fungera. Fortfarande finns vetskapen om att om vi lägger tyngder av måsten och borden på varandras axlar, följer inget gott av detta. Samtidigt har vi även lärt oss att gemensam tid för bön är inga något som "kommer naturligt", utan snarare är det ett aktivt VAL vi får göra varje dag, om och om igen! Tills vi formats till sådana människor, för vilka det är lika naturligt att be som att andras. Sådana för vilket varje suck, stön och inspiration är ett Kyrie eller en Gloria för, med och till den som upprätthåller vår varelse.

Efter ingående samtal fann vi oss själva i klarhet om den punkt vi står i just nu. (eller åtminstone så här känner jag att jag kan berätta om var jag står just nu ;)

Mornarna väljer var och en att på det sätt som känns naturligt och gott, att i sitt eget utrymme och i sin egen tid, ha någon form av morgonritual och/eller andakt som inkluderar för vissa, en kort bön, för andra en längre meditationsstund och för ytterligare någon annan, att läsa andaktslitteratur och/eller bibel. Givetvis finns det olika kombinationer av detta och för mig innefattar morgonrutinena också de fem helande utvecklingsstadierna (rörelser som tar mig från sängen till ett upprätt gående på ett skonsamt och skönt sätt), en STOR kopp grönt Chamraj te och stretchning på (det nyaste inlägget) min rosa siden-matta med lotusblommor :D

Till kvällen har vi sedan kommit överens om att vi eftersträvar att ha gemensam kvällsbön. Det finns en utsatt tid, kring 20:30. Dock är det så att våra kvällsprogram varierar och därför blir det i praktiken ibland så att bönen är senare eller till och med tidigare. Det var fallet igår, när vi dessutom hade några från Missionskyrkan i Åbo - i folkmun kallad för Friffe - här för att hålla församlingsbön för staden och kyrkan, tillsammans med oss.

Vanligen går vi till väga så att vi hör med varandra vad som finns på hjärtat just nu, vad vi läst eller hört att någon önskar förböner för, vilka människor som hört av sig till oss, speciellt om att vi skall be för dem och deras situation och så ber vi mera allmänt för våra biologiska familjer, stadsdelen och församlingarna vi är delaktiga i. Vi har nästan helt övergått till att ha fri form på bönerna, lyssna in ifall det kommer upp något speciellt och sedan avsluta med Herrens Välsignelse eller ibland Fader Vår. Lite nu som då, stämmer vi även upp i någon sång som någon av oss gått och gnolat på. Dessa stunder av kvällsbön, med mysig belysning, värmen i gemenskapen kring vårt runda bord och innerligheten i delandet, har kommit att bli en av höjdpunkterna på min dag.

Det är spännande, ändå, hur trots att jag vet, känner och upplever, gång på gång, hur gott det gör mig, min kropp, mitt sinne, mina känslor, min själ och mitt hjärta, för att inga tala om gemenskapen, att stanna upp på detta sätt - lägga åt sidan allt annat som pågår just nu (ofärdiga uppgifter, halvfärdiga arbeten etc.) och bara ge en liten stund av min kväll till att sitta med Gud - hur "svårt" det ändå kan vara, att bara GÖRA det!

Jag är så innerligt tacksam att jag har denna gemenskap som bär, sporrar och uppmuntrar mig att ändå välja tiden tillsammans. Ibland kan min "orsak" vara att kvällsbön är så bra för henne eller honom, en annan gång kan min "orsak" vara att jag "lovat" någon annan att vi skulle be för dem eller ibland kan det hända att jag faktiskt genuint hör min EGEN DJUPA INNERLIGA längtan att sam-VARA och sam-TALA med min älskare och vän, som gör att jag också idag, sliter mig loss från allt annat som pockar på och vänder mina steg mot kajutan. Varje kväll jag gör det valet (vilket i praktiken just nu kanske är 3-5 ggr i veckan) är jag en helare, lyckligare och ännu mer tacksam lärjunge i Hans Rike!

Fotot är taget av Markus. Vyn är från "fyren" som är hans arbetsrum in mot Kajutan.
Maria
18.4.2013 13:43
Det låter väldigt vilsamt!

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58