Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

34 år

15.04.2013 23:43

33 var det bästa året i mitt liv, så när jag funderade på det tidigare kändes det väldigt konstigt att bli 34 mitt i allt... men dom som känner mig, vet att jag har lite dille på siffror, så när jag kom på att 3+4 blir 7 - och sju är ju, som alla vet ett heligt tal ;) - så blev det lugnt att fylla år igen! :)

Dagen har spenderats på det mest fantastiska vis.

Fick ligga och mysa och mornas med min man i en hel timme!

Sen var det dags för mig att inviga vår mini-dans sal eller Dojo, som vi kallar den.

Lunch-tid på måndagar håller jag en Nia FLOORplay lektion och idag var första gången jag kunde bjuda hem mina elever istället för att hyra ett ställe i Åbo centrum. Att träna i en egen sal är nog super lyxigt! Uttrymmet passar också ypperligt för en FLOORplay lektion där man inga behöver breda ut sig lika mycket som på en vanlig lektion. Detta beror på att vi jobbar mera koncentrerat och medvetet på att öka kroppsnärvaron genom mindre rörelser som dessutom till största delen görs på golvet. Idag hade vi fokus på kroppens fem vitaminer, som vi kallar dem i Nia världen; flexibilitet, reaktionsförmåga, rörlighet, styrka och stabilitet. Det var super spännande att märka hur HELA kroppen tränas, blir svettig och varm, även om rörelserna var enkla, små och centrerades mest till att utforska lederna. Jag märkte även att musiken på min mans nya skiva passar ypperligt att göra just denna typ av övningar till. Första lektionen var helt enkelt, på alla sätt en lyckad helhet!

Efter det fick jag gå och sätt mig i vår ateljé eller vår tysta konstsal och äta frukost i lugn och ro, medan det sköna vårregnet smattrade så härligt på glastaket. Under lyssnandet kom jag fram till att det finns en speciell sak jag vill ge mig själv denna dag. Egentligen är det något som legat och puttrat redan några veckor, men det är först nu det funnits tid, uttrymme och plats att ta nästa steg. Under de senaste åren har jag varje vår deltagit i något som kallas för WISH - Womens International Summit of Health vilket är ett internationellt forum för kvinnors hälsa där man får lyssna på informativa, viktiga, inspirerande och upplyftande Gratis föreläsningar under 40 dagar. Ett av årets samtalsämnen har varit bröstcancer och kvinnors bröst hälsa. Veckan före påsk talade en av mina favoritexperter på kvinnors kropps- och tand-vård: Nadine Artemis om sina egna upptäckter inom ämnet. Hennes intresse för bröstcancer har vaknat i och med att hennes egen mamma insjuknat och faktiskt avlidit före de funnit ett sätt att bota henne på. Som ni säkert kan tänka er var föredraget Nadine höll mycket berörande, på många plan! Jag tänker hålla mig från att skriva allt för mycket om detta, men en central punkt var att ifall man slutar använda BH minskar risken för bröstcancer till den grad att sannolikheten att man insjuknar blir den samma som för en man! (dvs. nästan 0%) Korrelationen mellan användning av BH, speciellt den sorten som tycks dominera butikshyllorna idag, med metallbyglar och plast-tillpuff, är högre än mellan den som röker och lungcancer. Argumenten och förklaringarna var mångbottnade och jag tänker inga gå in i några längre föreläsningar här, men Summa summarum lade jag bort dessa vadderade vänner för att aldrig mera återvända till deras "vård".

Jag har klarat mig riktigt ypperligt de senaste veckorna och har vänner som både ammar och har STORA bokstäver på sina bysthållare, som likaså funnit en ny och spännande värld genom denna förändring till underklädesbranschen. Egentligen känner jag mig riktigt KALAS, för att än en gång, ha fått frigöra mig från bilder som klistrats på mig om hur jag som kvinna skall vara, se ut och klä mig, för att passa in och fylla måtten. Precis som när jag för 14 år sedan (två cykler av 7 ;) ) beslöt att bojkotta H&M och andra i klädindustribranschen, för att de ville göra min kvinnokropp till en vara som skall passa i deras skönhetsideal eller tillfälliga syn på vad som är sexigt, samtidigt som de utnyttjade barn och kvinnor i tredje världen för att upprätthålla min konsumtionstakt, så kändes det som en ny skiftning skett i min medvetenhet. Då, under mina första kurser i kvinnovetenskap vid Uleåborgs universitet, blev mitt aktiva val, att forma om mode-världen på, att inte enbart bojkotta vissa kedjor, utan främst att börja sy mina egna kläder - sådana som för mig kändes kvinnliga! Det här är delorsaken till att man allt för oftast hittar mig i vida ärmar, unika tunikor och kappor med spetsiga alv-huvor där allt är dekorerat med en lite blå fisk. Nu inträffade helt klart en liknande mini-revolution! Idag plockade jag fram mina lådor med handgjorda gamla spetssömmar, restbitar av siden, satin och ekologiskt bomull och förrän det var dags för eftermiddagskaffi hade den första hemmagjorda toppen blivit till! :D

Resten av dagen, födelsedagskaffet och överraskningsbesöket under kvällen, har jag så gått runt och myst vidare kring hur härligt det är när det regnar och jag har helande, mjuka, värmande, silkeslena tyger kring mina gudagivna hudceller med förmågan att alstra både gifter och näring till kommande generationer! Jag kan själv välja hurudan kvinnobild och hurudan förebild jag vill ge, genom min kropp, mina val, min tankar och mina kläder - innifrån och ut! Vid den magiska ålder - vad än det är du uppnått i denna stund - vill jag uppmuntra även dig att våga välja något som är mera kärleksfullt för din kropp än det du gjort åren innan! Välj något som gör det lättare för kommande generationer att vara fria och hela att vara allt det Gud skapat dem till.

Välkommen in i de heliga årens skara ;)

TACK! :)
Grattis och Gud välsigne det nya levnads året!

sverige. Efter att ha mottagit kritik har Växjö stiftsstyrelses arbetsutskott nu föreslagit att den planerade studieresan till Rom i stället ska gå till Finland. Dessutom har de beslutat att avstå från att flyga, skriver svenska Kyrkans tidning. 23.4.2024 kl. 12:46

BISKOPSMÖTET. Bikt på webben, välsignelse med olja och tydligare förbön vid konfirmation kan det bli i kyrkohandboken. Det föreslås också bli mer formuleringar om barnfostran, livsmognad tillsammans, kropp och sexualitet när man gifter sig. Temana är många i förarbetet till en ny kyrkohandbok för kyrkan. 19.4.2024 kl. 09:34

KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

nykarleby. Håkan Ahlnäs har alltid varit aktiv i både kyrkliga och kulturella sammanhang. Enligt honom är kyrkans viktigaste uppdrag enkelt – att motverka ensamhet. 28.1.2025 kl. 10:25

Personligt. År 1995 i ett kaotiskt, nyfött Ryssland. En tioårig pojke i alltför stora kläder ser en grupp människor samlas på andra sidan gatan. De ska resa en kyrkspira. Pojken har aldrig hört talas om Gud. En man får syn på honom, går fram till honom och räcker honom en handske. Vill han hjälpa till? – Kyrkan räddade mig. Utan den skulle jag vara kriminell – eller död, säger Andrey Heikkilä, Svenskfinlands nyaste präst. 21.1.2025 kl. 14:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02