Vi har en central för asylsökande i Kristinestad. Det har präglat vårt församlingsarbete på flera sätt. Bl.a. ordnar vi några gånger per termin s.k. internationella möten i Kristinestads kyrka. Vi gör det i samarbete med den finskspråkiga församlingen. Döm om min förvåning när vi ordnade första mötet och det kom närmare 100 personer. Största delen var muslimer, en del var buddister och några var kristna.

För några veckor sedan hade vi vårt senaste internationella möte. Finska kyrkoherden talade finska och jag talade engelska. För att den ganska stora grupp som har persiska eller därmed besläktade språk (kurdiska och dari) som modersmål skulle förstå litet mera hade jag bett en iransk kristen kvinna tolka mig till persiska. För att underlätta hennes uppgift gav jag henne några dagar i förväg mitt tal på engelska – ett språk som hon behärskar någorlunda bra. Jag hade styckat upp texten så att jag alltid efter några meningar hade lämnat ett tomt utrymme där hon skulle kunna skriva in sin tolkning.

Nåväl mötet kom igång. När det blev min tur att tala vinkade jag till mig min tolk och  vi satte igång. Mycket snart märkte jag att det inte blev vad jag hade tänkt mig. Mina korta två inledande meningar tolkades i fem minuter med yviga gester och stor inlevelse. Och det fortsatte på samma sätt. Jag blev konfunderad och en smula orolig. – Varför förstår hon inte att hon bara skall översätta mitt tal och inte lägga till eget?

Jag viskade åt henne att ta tolkningen litet kortare – men utan resultat. Då började jag iaktta åhörarna. De lyssnade med 100% uppmärksamhet till min tolk. Vår rubrik var ”The meaning of the Cross.” Och texten var den om rövaren på korset som fick höra att han skulle få vara med Jesus i paradiset.Efteråt tackade några av åhörarna mig för det goda talet som hade gett dem så mycket. Jag tänkte för mig själv: Vilket tal? Jag vet ju inte vad hon har sagt.

När jag senare talade med min tolk förklarade hon att hon nog precis hade hållit sig till min text. Hon hade bara uttökat den med en massa exempel för att de skulle förstå bättre. Hon hade med andra ord sett sin uppgift inte bara som att översätta orden utan som att försöka förmedla budskapet till människor med en kultur som var hennes men inte min. Av allt att döma hade hon också lyckats. Hon hade gjort det jag inte kunde, dvs. tolkat evangeliet så det blev begripligt för afghaner, iranier och kurder.