Bloggarkiv

Anna Tikum
Anna Tikum
Anna Tikum har nyligen flyttat med sin fem månader gamla dotter Ronya och sin man Bertrand till Senegal. Följ med den första tiden i ett nytt land.

Ett halvt år

29.11.2011 13:13
I går blev Ronya ett halvt år gammal. Vi började vårt firade med ett besök hos doktorn. Egentligen skulle vi bara diskutera malarian och få Ronyas vikt och längd. Men när vi visade rådgivningskortet från Finland tyckte han att hon fått alldeles för lite vaccin i sig, så han gav vår stackars dotter en spruta i armen och en i benet. Jag är inte helt säker på vad det var hon fick, och det bekymrar mig nog lite grann. Men barnläkaren lär vara bra, så jag får väl bara lita på att han har koll på vad hon redan har fått i Finland. Men inte nog med dessa stick i kroppen. Innan vi kom från sjukhuset hade doktorn också ordnat med hål i öronen åt Ronya. Ja, det blev så.
Mitt barn är nu en flicka också i Senegal. Örhängen är alldeles tydligt det som skiljer pojkar från flickor här i landet. Ingen frågade på hela dagen vilket kön Ronya hade. Det har aldrig hänt sig förr att en dag passerat utan den frågan. I stället fick vi höra vilken söt liten flicka hon var. När jag och Ronya stod i hissen påväg upp till lägenheten sade jag något åt grannen som bor ovanför oss som jag ännu inte vågat dela med mig åt Bertrand. Ronya hade på sig sin blåa klänning och sina pinfärska örhängen. Hon såg alltså så prinsessig ut som man bara kan. Grannen började jollra sådär som de gör med små barn och konstaterade att Ronya var en väldigt söt flicka. Jag vet inte riktigt varför jag sedan sade det jag sade. Det liksom bara slank ur mig. Jag tittade kvinnan i ögonen och hörde mig själv säga att mitt barn var en pojke!!? Jag hann tyvärr inte se kvinnans min, för just när jag hade utalat orden nådde hissen vår våning och jag steg ur. Men jag antar att hon blev lite förvirrad. Jag vet som sagt inte vad som flög i mig. Men jag måste säga att det var otroligt tillfredsställande....
Förutom sprutorna, hålen i örona och den dagliga glassen firade vi Ronya med lite presenter och tidsfördriv i ett shoppingcenter alldeles invid Atlanten. Och jag lovade Ronya att vi aldrig mer ska fira hennes födelse med att picka en massa hål i henne.
Här följer Ronyas halvårsrapport åt mommo och moffa:
-Längd: 65 cm
-Vikt: 7400 g (tror jag...läkaren hade så slarvig handstil)
-Två tänder
-Sitter helt själv
-Kryper med en väldig fart (men så att hon vilar sig en sekund på magen mellan vartannat steg)
-Steg på sin halvårsdag första gången själv upp och stå genom att hålla i soffbordet
-Visar tydliga tecken på att bli en clown
I doktorns väntrum, ännu ovetande om alla hemska stick som komma skulle.
Så här fin blev Ronya med sina örhängen.
Pappas presenter till Ronya (telefonen är inte riktig).
Annika
30.11.2011 19:22
En sådan stor söt prinsessa! Tycker hon just var nyfödd och så kryper hon och till och med stiger upp och står redan. Duktig flicka! Förstår att du gav efter för örhängerna och precis som Kaija så är jag inte så förvånad över din kommentar åt grannen. ;) Skrattade gått när jag läste det. skulle dock gärna ha sett reaktionen... :) Synd att november gick så fort. Har varit ett nöje att läsa din blogg och ta del av er vardag. Hoppas du snabbt lär dig franska så du kan fortsätta blogga! Sköt om er! Kram
Anna Tikum
30.11.2011 18:29
Till alla som kommenterat: Tack alla ni som kommenterat! Det är mycket roligare att skriva när man vet att någon läser. Hade tänkt kommentera skilt åt er alla, men som ni ser i sista inlägget så har jag bara lite tid kvar på min "mukkula"... Ha det gott!
Anna
moffa och mommo
30.11.2011 16:06
Det fattas ett sista franska streck: (som kommentar till det sista) - precis som sin mamma ....
OCH - tänk på Ronyas grånande morföräldrar och sluta för all del inte att blogga .....
Ann-Marie Wikström
30.11.2011 8:38
Vi instämmer med alla andra som önskar att du fortsätter blogga! Det är så roligt att läsa om din vardag där!

En mamma
30.11.2011 8:30
Jag känner dig inte men tycker att det är jätteintressant att följa med din blogg så jag hoppas också att du fortsätter blogga nån annanstans!
Kaija
29.11.2011 22:20
Grattis Ronya! :) Tänk va tiden går! Hon är söt både med örhängen och utan, men ja kan tänka mej att det är lättare för dej då hon nu har dem. Du slipper frustrationen över att en helt tydlig prinsessa kallas pojke! Prinsessor behöver bli rätt bekräftade att dom är prinsessor!! Va bra att du släppte ur dej de där att hon är pojke! Hah! :D Lite typiskt dej! Förvånar mej inte alls! :) Ha de gott! Kram!
Barbro Ekholm Nestander
29.11.2011 22:09
Hej Anna! Trevligt att hitta din blogg via rundbrevet. Har några påbörjade brev både irl och i tankarna till dig, som ännu inte blivit skickade. Men jag tänker ofta på er.
Tor-Erik är en bekantskap från ungdomsåren i "Vasa svenska" (fast jag ju var metodist då). Vet inte om han minns mig, men du kan ju hälsa.
Ha det gott! Ska försöka få iväg ett brev.
Kram! Barbro i Gislaved
Anna-Mia
29.11.2011 21:46
Alldeles underbart att läsa din blogg. Jag skrattar ibland så att tårarna rinner och säger: "Kom Stocka, kom och läs det här" eller "hör på det här". Sån söt dotter ni har! Har fått din "kram" och skickar nu en tillbaka :)
Marika
29.11.2011 20:55
Snälla, FORTSÄTT BLOGGA!!!
Stora damen har hon ju blivit! Det måste nog vara klimatet det beror på:) Inte tycks hon ju lida så mycket av örhängena heller... Kanske jag borde tipsa våra barnläkare på jobbet också!
Hahhhaaa ! En pojke! En pojke! Mycket bra.
CamillaB
29.11.2011 17:54
Men rätt märke på telefonen iallafall, för jag antar att TOKI är en variant av NOKIA. :) Grattis till halvtåringen! Örhängena passar henne fint. Nästa gång firar ni hennes första födelsedag då. De växer lika snabbt som ogräs de små liven. Så det gäller att njuta, njuta, njuta av varje liten sekund.
Åsa
29.11.2011 17:10
Tack för din fina blogg och för att vi fått följa med er vardag och helg!
Cati
29.11.2011 14:34
Tack Anna för din underbara blogg. och dina dråpligheter=) jag hoppas du fortsätter blogga. Det finns ju andra ställen. men vi måste få veta var du bloggar.
ha en välsignad Adventstid!

ekumenik. Susanna Lönnqvist bytte och blev präst i Metodistkyrkan. Efter närmare ett år förklarade domkapitlet i Borgå stift nu hennes "prästämbete förlorat". 16.6.2023 kl. 15:18

Konst. Pauliina Kittilä läste en bibeltext om hur Hesekiel profeterade över döda ben och väckte dem till liv. Bibelstället och bön ledde henne till en tjänstledig höst, en målarresa till Finlands fyra hörn – och en sommarutställning i Helsingfors domkyrkas krypta. 15.6.2023 kl. 13:54

ÄMBETSFRÅGAN. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, har på eget initiativ avsagt sig prästämbetet i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 15.6.2023 kl. 11:06

LIVSBERÄTTELSE. Gud visar sin storhet i bön då han förvandlar, leder och upprättar. Det säger Saul Mäenpää, delägare i Friends & Burgers. – Jag ber inför arbetsdagen och inför möten. När man praktiserar bön ser man också med tiden Guds svar. Det är mycket som börjar med bön. 14.6.2023 kl. 14:00

LIVSFÖRÄNDRING. Under sin uppväxt och sina konststudier i Serbien fick Ivana Milosavljevic en bild av en avlägsen Gud som bryr sig om och älskar oss, men vars kärlek man måste förtjäna. Kyrkan förstärkte den bilden med sina regler och ritualer. 14.6.2023 kl. 10:00

konfirmand. Ingrid Björklöf blir konfirmerad i Åbo svenska församling i år. – Konfirmandtiden har öppnat min syn på tro, säger hon. 15.6.2023 kl. 19:00

PRÄSTSKJORTA. Svordomarna tystnar på bensinstationskaféet i Karleby och äldre damer i Spanien gör korstecknet. – Att gå klädd i prästskjorta påverkar prästen, men också andra, säger Peter Kankkonen. 13.6.2023 kl. 12:00

KONFIRMANDLÄGER. Hela lägret på en lägergård i Lochteå närmare 200 kilometer bort åkte hem. "Många upplevelser gick nu förlorade", säger kyrkoherde Camilla Svevar. 12.6.2023 kl. 19:00

eutanasi. – Vi måste kunna ha ett öppet samtal om eutanasi, och vara av olika mening. Det säger social­­arbetare Miia Kontro, som nyligen disputerade för att bli teologie doktor. På hennes jobb vid Cancercentret vid HUCS dör människor så gott som varje dag. 12.6.2023 kl. 10:34

FÖRSVARSMAKTEN. Fältbiskopen leder och övervakar Försvarsmaktens andliga arbete och ansvarar för den kyrkliga verksamheten och den teologiska linjen vid Försvarsmakten. 12.6.2023 kl. 08:49

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31

BLI PRÄST. Kirsi Saarinen jobbar vid polisen med att bekämpa svart och grå ekonomi och göra samhället mer rättvist – men hon drömmer om att bli präst. Just nu gör hon församlingspraktik i Väståboland. 6.6.2023 kl. 15:00

Kolumn. Lena Blomstedt önskar, hoppas och vill att våra församlingar har en stark diakonal profil. Att var och en som kommer till vår kyrka stiger in genom en öppen dörr till ett välkomnande rum där någon ser, lyssnar och bekräftar. 31.5.2023 kl. 16:29

psalmer. Med hjälp av webbplatsen psalmbok.fi i mobilen är det lätt att sjunga med också då det inte finns psalmböcker till hands. 2.6.2023 kl. 08:00

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34