Bloggarkiv

Amanda Audas-Kass
Jag är 29 år och just nu allra mest mamma eftersom jag är hemma med min son Arvid som är två månader. Till familjen hör också Ingrid, 4 år och min man Fredrik. Mitt jobb är att vara modersmålslärare i ett svenskt gymnasium i Helsingfors. Sedan är jag också prästfru, vilket nog är en ganska stor del av den jag är. På KP-bloggen kommer jag att ha ett tydligt tema: kvinnlighet och jämställdhet.

En dag

02.01.2013 20:17

Jag hade egentligen allt på klart.
Jag visste hur jag skulle prioritera.
Jag visste hur man skulle göra.
Jag visste vad jag hade för uppgift.
Jag visste vad jag inte hade för
uppgifter.
Jag visste vad kvinnan inte hade för
uppgifter.

Men.

En dag började jag fundera på varför
alla goda talare jag kände till var män.
En dag (en annan) började jag fundera på
varför alla goda ledare jag kände till
var män.
En dag började jag fundera på varför så
många unga män har goda förebilder i
lärjungaskap.
En dag började jag fundera på varför så
många män hade så gott självförtroende.
Både som människor och kristna.
Medan så många kvinnor verkade tycka
att de var otillräckliga och misslyckade.
Både som människor och kristna.
(För att inte tala om som mammor)
En dag började jag fundera på varför
så många män pratade om sina viktiga
uppdrag i församlingen.
Medan så få talade om sina viktiga
uppdrag i hemmen.
Medan så många kvinnor bara talade om
uppdragen i hemmen.
Som om de inte hade uppdrag i
församlingen.
Som om de inte hade uppdrag i
Guds rike.
En dag började jag fundera på om Gud
verkligen skapat en halv mänsklighet
utan att ha någon plats för den halvan
i Hans rike.
Då den halvan ironiskt nog verkar vara
den halvan som är mest intresserad av
just detta rike.

Och den dag då jag funderade på
den där sista frågan funderade jag en
väldigt kort stund.
Svaret var så glasklart.

Visst har vår Herre en uppgift för
den kvinnliga delen av den
mänsklighet Han gav sin enfödde
Son för.
Visst har Han en uppgift för mig.
Och det känns fånigt av mig att
berätta för Universums skapare
hur liten eller stor den uppgiften
ska vara.

Och det känns livsviktigt för mig

att ta reda på vilken den uppgiften

är.

Väl talat! Och precis som både (små) pojkar och flickor skulle må bra av flera manliga förebilder i barnverksamheten är jag övertygad om att många (stora) pojkar och unga män skulle må väldigt bra av att ta sig över den där obekväma tröskeln och sätta sig på golvet med barn de inte känner. Alla vinner.
Mikaela
4.1.2013 15:01
"Medan så många kvinnor bara talade om
uppdragen i hemmen.
Som om de inte hade uppdrag i
församlingen.
Som om de inte hade uppdrag i
Guds rike."

Jag tycker inte man kan sätta likhetstecken mellan typiskt församlingsarbete och arbete i Guds rike. Guds rike finns överallt, och barnen är en del av församlingen. Att uppfostra sina barn hemma är att i högsta grad delta i arbetet i Guds rike och församlingen. Jag vill med detta inte säga att det är önskvärt att kvinnor gör allt inom hemmet och män allt utanför hemmet, men jag tror att många (inte alla) kvinnor helt enkelt tycker om att sköta sina barn hemma och den uppgiften är inte mindre än att stå och predika i kyrkan.
Malin Karlsson 40+
4.1.2013 13:11
Jag tror inte att det är en fråga om män eller kvinnor utan mera vad Herren har för oss under de olika tiderna i livet. Vi behöver inte söka vår kallelse, den kommer till oss och vi växer in i den. Ibland sker växten i det fördolda, oftast genom det våra vardagar består av så som blöjbyten, inhandlingslistor och gemenskap kring middagsbordet.
Guds Rike ryms inte innanför de ramar som vi kallar församling. För mej är Riket just där jag är i min vandring. Min första och viktigaste kallelse är att vara trogen det som Herren anförtrott mej. I det kan jag inte jämföra mej med någon annan, varken man eller kvinna.
Camilla Klockars
3.1.2013 18:52
Bra frågor! Det är på gränsen till sorgligt...

advent. Allhelgona ligger bakom oss, affärerna är fyllda med julpynt. – Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik, säger Katarina Gäddnäs. 18.11.2024 kl. 12:48

tro. Han såg Bibeln som endast en historisk bok och ville inte acceptera att Gud verkar idag. Men Magnus Finskas tvingades tänka om när Gud helade hans sjuka rygg. – Jag vill inte säga att jag är kristen. Om inte mitt liv avspeglar att jag är det så är det ju en lögn, säger han idag. 13.11.2024 kl. 13:54

KYRKOMÖTET. Den segslitna frågan om vem som ska betala för gravväsendet i Finland går vidare. i ett vasst brev till regeringen varnade kyrkomötet för dyrare gravar framöver för den som inte hör till kyrkan. 8.11.2024 kl. 16:41

KYRKOMÖTET. Det är olika dyrt för både anhöriga och församlingar att sköta en begravning. Kyrkomötet i Åbo debatterade det här länge på tisdagen. 5.11.2024 kl. 16:45

UNG I KYRKAN. Höstdagarna 2024 samlar som bäst närmare 600 tonåringar från församlingar runt om i Svenskfinland. 2.11.2024 kl. 12:44

betraktat. Det är en helt vanlig lördag förmiddag när vår 8-åring mitt i allt filosoferar över livet: ”Pappa, kommer du att finnas kvar när jag är 18?” 3.11.2024 kl. 18:37

diakoni. Nedskärningarna drabbar hårdast dem som redan har det sämre ställt. Det var huvudbudskapet när en grupp diakoniarbetare från Borgå stift idag uppvaktade social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso med en skrivelse där de vädrar sin oro över regeringens nedskärningar. 1.11.2024 kl. 15:34

Alla helgons dag. Svenska Yle sänder en ljuständning på alla helgons dag. 1.11.2024 kl. 12:26

HJÄRTINFARKT. Hjärtinfarkten i slutet av september kom utan förvarning. Kyrkoherde Tomi Tornberg är bara 44 år men anpassar sig nu till ett liv med hjärt- och kärlsjukdom. – Jag har fått lära mig att ingen är oersättlig. Nu äter jag samma mediciner som mina äldre församlingsbor. 30.10.2024 kl. 08:00

Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

psykologi. När Trump skällde ut Zelenskyj i Vita huset betraktade den kristna terapeuten Markku Veilo scenen med intresse. – Det var ett klassiskt exempel på hur en människa reagerar utifrån sina känslolås och inte klarar av att bete sig vuxet, säger han. Men vi har alla en del i oss som exploderar eller imploderar oväntat – och den kan vi jobba med. 20.3.2025 kl. 10:01

Begravningsplatser. Runt om i Svenskfinland finns små begravningsplatser som drivs av föreningar eller sammanslutningar. Två begravningsplatser stöds av den lokala församlingen eller samfälligheten. 19.3.2025 kl. 10:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42