Vi vandrar mot ljuset, vi vandrar med helig Gud

Catherine Granlund 23.02.2026

Häromkvällen satt min man och jag och läste våra ”tack-lappar” från fastetiden 2024. De var alla kvar och olästa och inga lappar skrevs 2025. Hur det nu blev så, att lapparna blev olästa på påskdagen, minns jag inte riktigt. Många lappar handlade om tack för säng, tack för solsken, tack för våra pojkar och att den yngstes studentskrivningar lyckades prov efter prov. Tack för en god middag, tack för en underbar vanlig dag – som Agneta Fältskog sjunger på sin soloplatta ”Elva kvinnor i ett hus”.

Nu blev det en nystart på vår mångåriga tradition.

Fastetiden ser olika ut för mig från år till år. Ibland är disciplinen viktig och bokföring över böneämnen och bönesvar görs noggrant i ett litet häfte och ibland behövs lösare tyglar, en vandring utan delmål och uppgifter. Något år kan min kropp protestera mot fastans alla goda råd och ett annat år stör det mig inte alls att fastekalendrar trycks. I år poppade det upp flera fastetexter i sociala medier om vårt beteende gentemot varandra: att inte tala illa om någon, fundera på hur vi pratar om andra och varför inte om oss själva, att göra någon en tjänst, bry sig om – och här finns en riktning jag tänker är viktig. Vi stirrar inte på oss själva utan vi ser oss omkring. Vi ser våra medmänskor, kanske med nya ögon – om vi ger oss tid till eftertanke och stilla stunder. För jag tror ändå att fastetiden i sin djupaste betydelse betyder att stilla sig, att stanna upp inför helig Gud, ge sig tid att lyssna inåt och därefter kunna leva utåt som vårt inre manar oss.

Det centrala är inte att vi är duktiga och uppfyller någonting – fast jag tror att disciplin och försakan kan göra gott för våra bortskämda kroppar och orosfyllda själar. Det huvudsakliga är ändå umgänget med vår Frälsare och Gud, att ta mer av Honom med i vardagen, i festen, i fastan. Vi går ju upp mot Jerusalem. Vi går upp mot Jesus instiftande av nattvarden, mot Jesus lidande och försoningsdöd, mot uppståndelse. Det är inte lite det och kanske behöver kropp, ande och själ stilla sig och ta in det här lite extra, be Gud uppenbara något av sig för oss under denna kollektiva fastetid medan vi läser eller lyssnar till Guds ord, medan vi mediterar eller skriver tacklappar.

Vi vandrar mot Ljuset, vi vandrar med helig Gud, vi vandrar fastetid och all tid med varandra.

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. Vad lär de kristna värderingarna oss, som inte dagens poserande och utstuderande ledare lär oss? frågar språkforskaren och författaren Janne Saarikivi i en essä till påsk. 22.3.2024 kl. 20:00

REGNBÅGSFRÅGOR. – Församlingarna måste bemöta sexuella minoriteter och könsminoriteter rättvist. Det kan handla om småsaker, men om man påverkas av dem varje dag är de inte längre småsaker, säger Ani Iivanainen som är diakoniarbetare i Esbo svenska församling och jobbar med en bok som ska handla om hur församlingsanställda ska bemöta regnbågspersoner. 22.3.2024 kl. 16:39

PÅSK. Livet och det goda segrar! I Kyrkpressens påsk­enkät vinner de ljusa och glada tonerna. Men traditionsforskaren Anne Bergman ser också spännande nya drag i vad som är viktigt i påsktid i gemenskapen kring kyrkan. 20.3.2024 kl. 20:00

homosexualitet. Tjugo ledare inom några av kyrkans väckelserörelser säger nej till biskoparnas kompromiss i frågan om samkönat äktenskap. Uttalandet tar avstånd från homosexualitet helt och hållet. 21.3.2024 kl. 09:21

Teologiska fakulteten. – Det finns en stark längtan efter att tro på något mer. Vad ”mer” är, det är vad vi försöker ta reda på inom teologin. Det säger Björn Vikström. 18.3.2024 kl. 10:42

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46